Fru talman! Inte heller i det här replikskiftet tänker jag prata om Nordkorea, Vitryssland eller Burma. Det beror inte på att jag känner någon större sympati för de staterna utan kanske - kors i taket - på att vi på de här områdena är ganska eniga i vår kritik när det gäller de mänskliga rättigheterna och demokrati.
Jag ska ta upp en annan fråga. Jag vet att många armenier, assyrier/syrianer, kaldéer, pontier med flera här i Sverige följer den här debatten med stort intresse. En av de frågor som står på dagordningen är ett svenskt erkännande av folkmordet på dessa grupper 1915. De lyssnar och följer den här debatten, inte för att de vill höra en debatt om olika historiska skeenden, utan för att de vill ha ett erkännande av sitt lidande. De vill få sin sorg bekräftad. De vill kunna gå vidare från sina trauman och de vill se sina sår läka.
Tyvärr finns det en väldigt liten chans att det kommer att hända i dag. En bred majoritet i utskottet, med Moderaterna i spetsen, har sagt nej till ett svenskt erkännande av folkmordet 1915.
Jag träffade en svensk-armenier i går. Han sade: Jag skulle någonstans kunna förstå den borgerliga majoriteten om man hade hederliga argument. De argument som man nu för fram kan jag inte känna någon respekt för.
Man för fram tre argument. Jag skulle vilja fråga Mats Sander om dem. De har väckt många frågor.
Man säger för det första att det inte går att erkänna folkmordet eftersom det hände före folkmordskonventionen 1948. Detsamma gäller ju Förintelsen. Ska Sverige inte erkänna Förintelsen, Mats Sander?
Det andra argumentet är att det råder oenighet bland experter. Vilka experter är det som är oeniga? Vilka seriösa forskare i världen i dag säger att det inte var ett folkmord 1915?
Det sista som majoriteten anför är att det skulle vara riskfyllt att störa en begynnande och ömtålig nationell process i Turkiet.
Vad är det för process? Många av de armenier, assyrier/syrianer som jag pratar med känner inte igen sig i den beskrivningen. De ser ett Turkiet där repressionen och diskrimineringen mot de etniska och religiösa minoriteterna fortfarande är omfattande.