Fru talman! Hans Linde säger att vilka personer Carl Bildt träffar ute i världen är upp till hans egna preferenser. Nej, jag skulle kanske önska att det var så. Då kanske det hade sett något annorlunda ut. Det är faktiskt upp till de preferenser som finns i dessa länder. Det är dessa som utser sina utrikesministrar, inte jag. Skulle jag utse dem kanske det på åtskilliga punkter skulle se annorlunda ut. Men det är inte mina egna preferenser, utan jag har att göra med en värld som ser ut på ett visst sätt.
Jag träffar män i ett stort antal och jag träffar kvinnor i ett något mindre antal. Jag håller gärna med om att jag skulle träffa fler kvinnor, om det nu handlar om mina egna preferenser.
När det sedan gäller de olika länderna gör Hans Linde något annorlunda prioriteringar. Han vill att jag ska tala om Indonesien hela tiden. Jag är beredd att tala om Indonesien, och jag har varit där och fört en MR-dialog. Vi har kört i gång en rätt bred sådan för att bygga upp kapaciteten för MR-frågor. Men till skillnad från det Nordkorea som förekommer mer sällan i Hans Lindes anföranden är detta ett land som har gått från diktatur till demokrati, rätt haltande och med mycket stora svårigheter också på utvecklingsområdet. Där har vi anledning att hjälpa till och att se de positiva dragen i den långsiktiga utvecklingen men också att vara konstruktiva och hjälpa till också på MR-sidan.
När det gäller Latinamerika, för att skifta fokus, är det aldrig tal om Kuba utan ständigt tal om Colombia. Colombia är en fungerande demokrati men är utsatt för ett mycket allvarligt hot på grund av narkotikabrottslighet och en vänstergerilla som under mycket lång tid har hållit på med allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna. Det sker förvisso också på den andra sidan, från regimens sida. Men alla håller med om att det har blivit bättre och att vi ska försöka hjälpa till i den utvecklingen.
Med Kuba är det något annorlunda. De har som sagt på senaste tiden liberaliserat jordbrukspolitiken. Jag välkomnar detta men vill gärna se en liberalisering också av det politiska livet.
Jag talar mest om de som är värst när det gäller att bryta mot mänskliga rättigheter. Hans Linde talar om något annorlunda kategorier och undviker gärna de som faktiskt är de värsta skurkarna här i världen.