Fru talman! Det är naturligtvis bekant att Kristdemokraterna står bakom de formuleringar som finns i betänkandet. Om tiden hade räckt till hade jag velat läsa upp hela det sjoket i betänkandet. Det är faktiskt värt att ta upp det i sin helhet, och jag menar att det nyanserar en del av vad vi kommer fram till här i replikväxlingen.
Det handlar inte enbart om huruvida det var rimligt att stämpla folkmord på Turkiet eller inte. Det handlar också om att se hur vi kan komma framåt i relationerna i Turkiet mellan minoriteter och den nuvarande statsbildningen.
Det finns en passus som jag ändå ska försöka hinna läsa: Utrikesminister Carl Bildt har i en riksdagsdebatt under innevarande riksmöte varnat för att politiska beslut i andra länder som fastslår en viss historieskrivning i värsta fall kan leda till uppblossande intolerans mot religiösa minoriteter i Turkiet. Den armenisk-ortodoxa kyrkans överhuvud i landet Mesrob II har uttryckt sig i samma anda.
Jag menar att vi inte enbart kan bestämma oss för att sätta en stämpel på någonting, och därmed är ärendet, problemet, avfört. Vad händer fortsättningsvis? Framtiden är också central för de grupper, de minoriteter, som lever kvar och ännu inte fått den respekt för mänskliga fri- och rättigheter som de har rätt till.