Fru talman! Då får jag be om ursäkt för att jag råkat missa någonting som har stått på Regeringskansliets hemsida eller någonting som Carl Bildt har skrivit på sin blogg. Den som har ambitionen att också vara ute i verkligheten, träffa människor och diskutera utrikespolitik har inte riktigt möjligheten att vara ständigt uppdaterad på var utrikesministern befinner sig och vad han säger i alla lägen.
I de stora debatterna i kammaren, i utrikespolitiska debatter, långa diskussioner i EU-nämnden, debatterna vi har med utrikesutskottet är det väldigt tydligt att det är vissa länder som ständigt nämns, andra länder som aldrig nämns. Observera att till och med när Carl Bildt skulle bryta tystnaden om de här länderna, som man så ofta väljer att inte säga någonting om, kommer det fortfarande ingen kritik. Finns det någon kritik att rikta mot den colombianska regeringen? Carl Bildt har bara pratat om att man är på väg i rätt riktning.
När det gäller Filippinerna och Indonesien säger Carl Bildt att det förs en dialog. Vad säger man i den dialogen? På vilka områden är man kritisk till utvecklingen av mänskliga rättigheter på Filippinerna och i Indonesien och så vidare? Jag tycker fortfarande att utrikesministern där är svaret skyldig.
Tyvärr handlar det i regeringens skrivelse om dubbla måttstocken för mänskliga rättigheter, inte bara om vilka länder man väljer att ta upp och vilka man väljer att inte ta upp. Det handlar också om vilka frågor man väljer att ta upp och vilka frågor man ständigt väljer att prioritera ned. Det är uppenbart för den som har läst regeringens skrivelse att den här regeringen tydligt nedprioriterar de mänskliga rättigheter som omfattar ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Då blir den naturliga frågan till Carl Bildt: Är de här rättigheterna inte lika värdefulla, likvärdiga och odelbara som de politiska och medborgerliga rättigheterna? Där skulle man önska sig ett svar.
Till slut bara kort om jämställdhetsfrågorna. Carl Bildt försöker förminska frågan om jämställdhet i världen till en fråga om han träffar män eller kvinnor ute i världen. Jag har ingen invändning mot att Carl Bildt träffar män, det är upp till hans egna preferenser. Däremot handlar jämställdhetsarbete om att lyfta fram de frågorna när man diskuterar med dessa män. Där finns en oro som inte bara omfattar oppositionen utan även många utanför denna kammare därför att jämställdhetsfrågorna alldeles för sällan står på Carl Bildts agenda.