Fru talman! Det finns två olika perspektiv på vad som är brott mot de mänskliga rättigheterna. Det ena är från den enskilde individens utgångspunkt. Det är klart att när Farcgerillan dödar, kidnappar eller terroriserar är det ett brott mot mänskliga rättigheter - det är ingen tvekan om den saken - liksom när terroristiska grupperingar gör det i andra länder. Men det ter sig lite konstigt att vi ska kritisera den colombianska regeringen för att vara en upprorsrörelse. Det är väl den distinktionen som ibland kan vara lite svår. Det är också lite att slå in öppna dörrar att göra det, för man kan tala med den colombianska regeringen väldigt länge om Farcgerillans olika övergrepp och kan då vara ganska övertygad om att de håller med och lägger till ytterligare på den punkten. Det innebär självfallet att där är en situation där det sker övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Men vi samarbetar huvudsakligen med den colombianska regeringen plus med olika NGO:er och till exempel med kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter i Bogota som vi stöder. Det är klart att den distinktionen kanske är subtil när det gäller den internationella juridiken, men den är viktig när det gäller utrikespolitiken. I övrigt är det självfallet på det sättet att terrororganisationer hotar mänskliga rättigheter.
Folkmord har vi fört en engagerad diskussion om i kammaren i olika sammanhang. Den inställning som jag och regeringen har är att vad som har inträffat förr ska vi inte vare sig erkänna eller averkänna. När det gäller det som inträffar nu är det framför allt Internationella brottmålsdomstolen som ska avgöra och döma för folkmordsbrott, och då ska vi respektera deras jurisdiktion. Det som inträffat i den förgångna tiden ska vi överlåta till den historiska dialogen och till de avgöranden som sker i olika länder.
Frågan om Västsahara hinner jag kanske inte med. Låt mig bara kort säga att Västsahara inte uppfyller de svenska kriterierna för erkännande av en stat.