Fru talman! Det var precis det jag ville komma
fram till; att det just är den här inställningen som på
många orter i landet har visat sig slå helt fel. I den här
artikeln som jag hänvisar till, intervjun med Björn
Hårdstedt, säger han: På flera håll i landet har man
haft projekt som syftat till att ge klottrare en legal
möjlighet att få utlopp för sitt intresse. De har fått
måla på lagliga väggar och järnvägståg.
Projekten har dock sällan givit avsedd effekt, me-
nar Hårdstedt. I stället för att klottret begränsats har
det ökat efter projekttidens slut. Våren 1997 hölls en
utställning på Kulturhuset i Stockholm där man bjöd
in klottrare, som säkert hellre säkert kallar sig grafit-
timålare, att visa sina alster. De typen av tillställning-
ar anser i alla fall Hårdstedt vara fullständigt för-
ödande. Han uttrycker till sist att det är viktigt att vi
som vuxenvärld står enade om att det här inte är nå-
got bra.
Självklart skall ungdomar få utöva sin kreativitet,
få måla konst och få utlopp för alla sina känslor i en
sådan handling. Men jag tror att vi skall försöka ha en
enad front i fråga om att det inte skall ske på husväg-
gar, bussar, fönster och stolar i våra gemensamma
kommunikationsmedel. Där tror jag att vi är eniga. En
enad front mot klotter!