Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Straffrättsliga frågor

KIA ANDREASSON (mp), 1999-05-05 (riksmöte 1998/99).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1

och 9.

Reservation 9 är en mycket viktig reservation.

Den handlar om avskaffande av livstidsstraffet. An-

talet livstidsstraff har fyrdubblats de senaste tio åren.

Miljöpartiet menar att detta faktum hänger samman

med politikernas inställning, ytterst regeringens, och

det allmänna opinionsläget.

Fram till slutet av 80-talet beviljades den intagne

nåd efter ca 6 år. Nåd innebar omvandling till tidsbe-

stämt straff. Straffet blev i realiteten 14-16 år. Då

tillämpades också halvtidsfrigivning, vilket gav ett

livstidsstraff på 7-8 år, oavsett vilken regering som

satt.

Från 90-talets början blev det en ändring. Tidsbe-

stämning ägde rum efter 9-10 år, och strafftiden blev

17-18 år. Den senaste tidens utveckling har inneburit

att tidsbestämning sker i mycket få fall och då efter

13-14 år. Den verkliga strafftiden ligger nu på 20-21

år, för dem vars livstidsstraff omvandlats till tidsbe-

stämt straff.

Strafftiden har gått från 7-8 år till 20-21 år. Det

är ganska anmärkningsvärt.

Miljöpartiets skäl för att slopa livstidsstraff är att

domstolarna skall utdöma straff självständigt. Den

dömande makten skall vara frikopplad från den rege-

rande makten. Det strider mot den grundläggande

straffrättsliga principen om rättvisa och förutsebarhet

att ha straff som inte är tidsbestämda. Därför är det

inhumant.

Barn och anhöriga till dem som döms till livstids-

straff befinner sig i total ovisshet. Permissioner och

villkorlig frigivning finns inte. Enligt vårt sätt att se

är också humanitära skäl viktiga: Kan en människa

bli bättre?

Avskräckningseffekten finns inte, säger krimino-

loger och kriminalvårdsanställda. Behandlingsinsatser

på anstalten försvåras. Vad säger man då inom krimi-

nalvården?

En mycket viktig skrift i detta sammanhang är

Med sikte på framtiden, som nyss har kommit ut. Det

är kriminalvården som står bakom den. I den skriften

finns ett kapitel om livstidsstraffet. Där sägs följande:

"Eftersom den som dömts till livstids fängelse idag

under en avsevärd tid får sväva i ovisshet om tidsbe-

stämningen kan livstidsstraffet nu framstå som mer

inhumant än tidigare. Straffet kan också uppfattas

som mer inkonsekvent mot grundläggande

straffrättsliga principer om rättvisa och förutsebarhet.

- - - Det är idag svårt att förutse hur långt ett livs-

tidsstraff i praktiken kommer att bli. Det innebär att

det kan bli mycket stor skillnad mellan det längsta

tidsbestämda straffet som är tio år för mord, och livs-

tids fängelse. Det är därför idag betydligt svårare för

domstolen, som ska bestämma fängelsestraffets längd

efter brottets straffvärde, att kunna förutse hur långt

frihetsberövande en livstidsdom kan komma att inne-

bära. Detta strider mot de krav på förutsebarhet, rätt-

visa och klarhet som enligt de senaste reformerna bör

ställas på ett straffsystem." Kapitlet avslutas på föl-

jande sätt: Det finns således kriminalvårdsspecifika

faktorer som talar för att livstidsstraffet bör avskaffas.

Folkpartiet stöder vår motion. Kristdemokraternas

förre talesman i justitieutskottet, Rolf Åbjörnsson, har

tidigare i en intervju helt klart uttryckt att han också

är av samma uppfattning. Det verkade som om hela

partiet stod bakom honom. Vi fick dock klart för oss i

dag att så inte är fallet.

En annan av Miljöpartiets reservationer gäller

elektronisk kontroll, elbojan. Vi tycker att elektronisk

kontroll nu skall bli en självständig påföljd. Det har

tidigare varit litet osäkert hur detta med elektronisk

fotboja skulle fungera i praktiken. Det har dock utfal-

lit mycket bra. Alla är nöjda. I Straffsystemkommit-

téns utredning 1995 Ett reformerat straffsystem hade

man åsikten att det skulle vara ett självständigt straff.

Man hade gjort en påföljdstrappa som i grunden

skulle göra fängelsestraffet till det ultimativa straffet.

Det skulle vara förebyggande steg i en trappa innan

man kom dit. Tyvärr var det för mycket att genomfö-

ra på en gång, utan det får ske pö om pö. Vi har fått

samhällstjänst och elektroniska boja som självständi-

ga straff. Nu tycker vi att det är dags att gå vidare

med de intentioner som utredningen redovisade.

Det är viktigt att det är domstolen som avgör om

det skall bli elektronisk fotboja. Det är klart att det

finns osäkerhet om vad som är rätt eller fel att göra.

Till min glädje har jag blivit uppvaktad av nämnde-

män och även av domare som tycker att detta skall

införas. Det som sker i verksamheten stämmer med

de förslag vi har skissat.

Man säger också något annat som är viktigt: En

förutsättning för att det skall vara möjligt att ned-

bringa antalet fängelsestraff är att det finns bärkrafti-

ga alternativ till fängelse. Straffsystemkommitténs

förslag är att erbjuda domstolarna möjlighet att döma

både till straff som verkställs med kontroll i frihet och

till straff som saknar detta inslag.

Vidare bör samhällstjänst och elektronisk över-

vakning införas som självständiga straff i det ordina-

rie straffsystemet. Också kontraktsvård bör utformas

som ett självständigt straff. I den skrift som jag tidi-

gare nämnde finns många intressanta synpunkter. Här

tycker man samma sak. Det gäller att gå vidare med

förslagen om självständiga straff så att man kommer

igång med de intentioner som jag har nämnt.

Det finns en mängd motionsförslag och reserva-

tioner som vi har att ställning till. Jag vill speciellt

kommentera brott mot homosexuella. Miljöpartiet

instämmer med det som står i början. Att ta krafttag

mot våld mot homosexuella är oerhört viktigt. Vi har

också på alla sätt och vis drivit de frågorna. Visst är

intentionen en skärpning, men tyvärr tror inte jag att

just de här förslagen leder till det. Jag skall bemöta de

tre förslagen.

Det föreslås att man skall göra en översyn av de

lagar som infördes 1994 och som inte har prövats vid

överklagande i Högsta domstolen. Det är nästan en

förutsättning för att det skall kunna bli praxis. Jag tror

därför inte att en översyn skulle leda någonstans.

Samtidigt finns det en utredning som föreslår det

Miljöpartiet under lång tid har hävdat, nämligen att

straff för hets mot homosexuella skall införas i lagen.

Jag tror inte att en särskild utredare leder till att

intentionen att det skall bli bättre uppfylls. Det är

mycket viktigare med en bred grund. Alla poliser

skall ha kunskapen. Vi som sitter i justitieutskottet

vet att det finns väldigt små resurser ute i landet.

Detta ämne skall införas på Polishögskolan och ge-

nomsyra alla som kommer i kontakt med homosexu-

ella. Det är ytterst viktigt att de har denna kunskap.

BRÅ har uppdraget att utreda hatbrott. Alla poli-

tiska partier har företrädare i BRÅ:s styrelse. I stället

för att skriva att man får ta bättre tag kan man framfö-

ra det i arbetet i BRÅ:s styrelse. Jag sitter själv där,

och jag har också den uppgiften.

Sedan gäller det en reservation om olaga diskri-

minering, som vi ställer oss bakom. Jag har yrkat

bifall till den. Det gäller också en grupp som måste få

bättre stöd. De förslag som DO har kommit med

tycker vi i Miljöpartiet att kammaren skall bifalla.

Debatten

Hämtad sida: 49

49 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

KIA ANDREASSON (mp): Straffrättsliga frågor (1999-05-05) — PRESS0