Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till re-
servation 9. Vi står också givetvis bakom våra andra
reservationer men för tids vinnande yrkar vi alltså
bifall endast till reservation 9.
Som tidigare talare sade gäller det motioner från
den allmänna motionstiden där straffrättsliga frågor
behandlas. De innehåller mycket som är bra. Där
finns olika delar och man skulle säkert kunna ta till
sig av varandras förslag. Partierna lägger också stor
vikt vid att kunna formulera sin politik och ge en
helhetsbild av den. Jag tycker att det är ganska synd
att väldigt många av de här motionerna blir styckade
till mindre betänkanden, där man rycker ut enskilda
frågor.
Dessutom finns det, som tidigare talare sade, ock-
så ett uttryck för hur motionerna från allmänna mo-
tionstiden behandlas och hur de samlas. Jag tycker att
de här motionerna i de flesta fall är värda en större
diskussion och en större debatt än det oftast lyckas
bli. Men hur man skall kunna debattera de här frågor-
na i ett större perspektiv och i ett större sammanhang
är väl någonting som man får återkomma till.
Fru talman! Jag skall beröra några av Vänsterpar-
tiets reservationer.
Vår första reservation handlar om utvidgat förbud
mot olaglig diskriminering. Vi vet att rasism och
andra former av diskriminering har växt i Sverige.
Det finns en daglig rasism som utövas både av en-
skilda medborgare och av myndighetsutövare. Ar-
betsgivare, hyresvärdar och andra stänger ute mörk-
hyade människor som talar med accent. Det finns
rasistisk diskriminering hos bostadsföretag, i butiker,
på restauranger och i andra offentliga lokaler.
Tyvärr har vi inte lyckats komma åt den här ra-
sismen och den formen av diskriminering. Den spri-
der sig. Även om vi här i riksdagen skärper lagstift-
ningen mot olaga diskriminering på många olika
punkter, både i arbetslivet och i andra sammanhang,
räcker inte det. Man skulle behöva utvidga förbudet
mot olaga diskriminering på det sätt som Diskrimine-
ringsombudsmannen formulerade det den 29 april
1996 för att ge ett bättre skydd för dessa människor.
Men det allra viktigaste i fråga om rasism och
diskriminering är hur lagstiftningen tillämpas, hur
polis, åklagare och domstolsväsende behandlar de här
frågorna. Det är inte bara ytterligare straffskärpningar
eller ytterligare lagstiftning som kan lösa problemen.
Vi måste också ta ett gemensamt ansvar för att se till
att de lagar som vi som lagstiftare stiftar också följs
upp ute i rättsväsendet. Där finns det fortfarande stora
brister.
I reservation 2 av Siw Persson, Folkpartiet, om
brott mot homosexuella, lyfter man fram en mycket
viktig fråga. Det är viktigt att ta krafttag mot våldet
mot homosexuella. Var fjärde homosexuell har enligt
en undersökning någon gång blivit utsatt för våld
eller hot om våld. Detta är självklart oacceptabelt. Vi
är skyldiga som lagstiftare, som politiker och som
medmänniskor att reagera, att ta avstånd från detta
och se till att vi får en lagstiftning som ger människor
det skydd de har rätt att kräva. Att bli utsatt för våld
och förföljelse för sin sexuella läggnings skull är
ingenting som vi kan acceptera.
Men Vänsterpartiet har inte ställt sig bakom den
här reservationen. Det handlar enbart om att vi tycker
att de förslag som finns i reservationen inte är till-
räckligt bra. Det man vill är att se över straffskärp-
ningsbestämmelsen som har kommit till för att man
skall kunna skärpa straffen vid brott där det finns
rasistiska motiv eller där det finns motiv som är rik-
tade mot homosexuella.
Den lagstiftningen har inte funnits så länge. Den
har inte heller gått hela vägen inom rättsväsendet. Det
har inte varit något fall uppe i Högsta domstolen där
vi har kunnat få prejudikat på hur domstolarna tolkar
vår lagstiftning. Innan ett sådant har kommit vet vi
inte om våra intentioner i lagstiftningen, som trots allt
är mycket tydliga när det gäller att stärka skyddet och
att skärpa straffen för brott av denna typ, kommer att
fullföljas eller om vi behöver se över lagstiftningen
ytterligare.
När man dessutom säger att man vill ha särskilda
utredare med specialkunskaper som skall ansvara för
polisutredningar vid dessa brott, anser vi att det finns
en stora fara i att vi får en specialiserad poliskår som
bara inriktar sig på olika typer av brott, olika katego-
rier av brottsoffer. Då finns det en risk att vi får ett
sönderfallande polisväsende. Då är det stor risk att de
homosexuella som finns ute på landsbygden, på små
orter, där det finns små polisresurser, inte kommer att
möta den här specialkompetensen, inte kommer att få
det skyddet av och den kunskapen hos polisen.
Det vi måste kräva är givetvis att hela polisväsen-
det måste ha de här kunskaperna. Hela polisväsendet
måste kunna göra bra utredningar när det gäller brott
mot homosexuella. Det får inte bli en specialisering,
där vi rycker sönder polisväsendet. Vi skall ha det
kravet på polisväsendet att man skall kunna utreda
och ha kunskaper om den här typen av brott. Det är vi
som lagstiftare som tydligt måste föra ut också detta.
Det är även viktigt att BRÅ, som också finns med
i den här reservationen, jobbar i ett brett spektrum.
BRÅ arbetar mycket med våldsbrottslighet. Man
jobbar mycket med det man kallar för hatbrott. Det är
brott som är riktade mot en person på grund av hud-
färg, sexuell läggning eller någonting sådant. Här är
det hatet mot den människa som är avvikande som är
drivande. Jag tror att det är det bästa sättet att driva
den här frågan, och inte att ge små resurser till varje
liten grupp. Vi måste ta ett gemensamt tag mot detta.
Däremot står vi bakom intentionen att man hela
tiden måste ha en skärpning och ta krafttag mot vål-
det mot de homosexuella. Jag hoppas att vi i framti-
den också skall kunna komma fram till gemensamma
ställningstaganden och gemensamma förslag på lös-
ningar i den här frågan. Därför kommer Vänsterparti-
et att avstå i den här voteringen.
Fru talman! Jag skall helt kort ta upp något om de
psykiskt störda lagöverträdarna. Moderaterna tog upp
att man inte skulle kunna bli dömd till rättspsykiatrisk
vård om man inte är så psykiskt sjuk att man inte är
medveten om brottet man har begått. Det är en väldigt
hård och snäv dragning av vad en psykiskt störd och
psykiskt sjuk person är. Man kan vara medveten, men
det behöver inte alltid innebära att man fullt ut kan
ansvara för handlingarna.
Vi har en reservation, nr 7, där vi i stället säger att
den lagändring som gör att flera psykiskt störda män-
niskor i dag hamnar inom kriminalvården snarare
ökat problemen, snarare gett dem mindre möjlighet
att få hjälp med sina psykiska störningar och att de
snarare är mer skadade när de kommer ut från fängel-
set än tidigare. Det ser inte vi som någon bra utveck-
ling. Vi vill hellre se en ordning där de psykiskt stör-
da människorna döms till rättspsykiatrisk vård, så att
de kan få vård på institutioner med den kompetensen.
Det finns en utredning som ser över detta.
Människor blir utskrivna efter mycket kort tid när
de har begått ett väldigt grovt brott. Det är mycket
möjligt att man kommer att behöva göra regelföränd-
ringar när det gäller detta. Men att låta strafftänkandet
ta över helt, som hos Moderaterna, anser Vänsterpar-
tiet vara fel.
Sedan, fru talman, skall jag gå in på frågan om
livstidsstraffet. Vänsterpartiet har under flera år mo-
tionerat om att avskaffa livstidsstraffet i den nuvaran-
de formen. Norge, som är vårt grannland, avskaffade
livstidsstraffet för elva år sedan och införde i stället
ett tidsbestämt straff på 21 år som yttersta gräns.
Anledningen till att vi vill ändra detta straff är att
vi ser att det är orimligt att den faktiska strafftiden
inte kan förutsägas när man döms. I dag vet vi att
färre och färre människor får nåd från sina livstids-
straff och får dem tidsbestämda. Detta har gjort att
situationen ute på våra anstalter har blivit mycket
svårare. Det är svårare att bedriva ett behandlingsar-
bete om människor får leva i ovisshet.
Vi anser, precis som när det gäller övriga straff,
att de skall vara rättvisa. De skall vara förutsägbara.
Och de skall inte beslutas av politiker, utan domsto-
len skall självständigt kunna fatta de här besluten. Det
är domstolarna som har den dömande makten. Rege-
ringen skall vara det verkställande organet. Därför har
vi motionerat om att avskaffa livstidsstraffet i den
form som finns nu.
Miljöpartiet var först, man glädjande nog har ock-
så Folkpartiet nu ställt sig bakom reservationen. Även
Kristdemokraterna har signalerat att man är beredd att
stödja detta.
Fru talman! Jag skall bara kort kommentera frå-
gan om kriminalisering av eget missbruk och att vi
inte hade stött den reservationen och att det skulle
vara sista gången.
Nej, det kommer inte att vara sista gången. Väns-
terpartiet anser fortfarande att det är en felaktig väg
att döma människor till fängelsestraff för eget miss-
bruk. Men precis som jag tidigare sade är detta en
svår balansgång. Det finns många i partiet som anser
att detta är en signal om liberalisering och att det kan
ge felaktiga signaler till ungdomen.
Anledningen till att vi inte yrkade bifall till reser-
vationen var att jag själv inte var närvarande vid
första mötet. Men jag vet att Yvonne Oscarsson har
en totalt motsatt uppfattning. Av respekt för de olika
åsikter som finns i partiet ansåg jag att vi denna gång
kunde låta den här debatten vara.