Fru talman! Det betänkandet som vi behandlar
just nu berör alltså frågor om brott, straff och andra
påföljder. Inledningsvis vill jag säga att vi ställer oss
bakom de reservationer och yttranden som vi har i
betänkandet men vill yrka bifall till reservation 11
under mom. 17.
I betänkandet har vi bl.a. skrivit oss samman i en
reservation med Folkpartiet och Moderaterna angå-
ende olaga intrång i butik. Vi tycker att det är en
viktig fråga som behöver bli ytterligare belyst och
som även har debatterats en hel del den senaste tiden,
åtminstone i storstäderna.
Vi anser i likhet med Moderaterna och Folkpartiet
att det är viktigt att regeringen återkommer med lag-
förslag som tillåter tillträdesförbud för personer som
begått upprepade snatterier eller uppträtt störande i
butikslokal.
Vi har också ett särskilt yttrande tillsammans med
Folkpartiet, Moderaterna och Centern angående otill-
låten utlämning av videogram. I yttrandet påpekar vi
att det är bra att regeringen har insett att regler röran-
de otillåten utlämning av videogram kräver extra
insatser för att fungera i praktiken. Vi ser fram emot
den utvärdering som regeringen avser att genomföra
och utgår ifrån att densamma inleds omedelbart.
Fru talman! Vad jag skulle vilja stanna inför en
liten stund här i dag är de två motioner som kristde-
mokraterna har väckt och som handlar om klotter.
Klotter har i dag blivit ett stort och kostsamt pro-
blem. Det skadas, klottras och vandaliseras för cirka
en halv miljard årligen.
Under senare tid har klotterproblemet faktiskt
börjat att tas på mer allvar, i alla fall av kommunerna,
av trafikföretag som är oerhört drabbade, av polis och
andra myndigheter. Men fortfarande finns det dock på
väldigt många håll brister i kunskapen om problemets
omfattning och om vilka åtgärder som är nödvändiga
och också effektiva. Det finns flera exempel på att
man genomför åtgärder som faktiskt gör större skada
än nytta, bl.a. klotterskolor och legala klottervägar.
Kampen mot klotter och annan skadegörelse
måste föras på bred front i samhället. Det är nödvän-
digt med både förebyggande arbete och snabba insat-
ser för att sanera klotter. För detta krävs att kommu-
nala instanser inom teknik, skola, socialtjänst, kultur
och fritid m.fl. arbetar samordnat och målinriktat.
Arbetet måste också samordnas med de insatser som
utförs av trafikföretagen, fastighetsägarna m.fl.
Björn Hårdstedt arbetar på Svenska Kommunför-
bundet som informatör och vandaliseringshandlägga-
re. Kan ni tänka er vilket yrke, vandaliseringshand-
läggare! Det innebär att han hjälper kommuner att ta
fram handlingsplaner mot klotter. Han säger så här:
Klotter är ett uttryck för otrygghet. Det är också
ett rop på hjälp - här är jag, se mig! Det finns i dag
två sorters klottrare. Den ena är de som har blivit lite
mer förhärdade klottrare som skall lagföras och tas
om hand och som faktiskt t.o.m. behöver vård, därför
att man säger att klotter är precis som en drog; man
blir beroende. Den andra gruppen, de som inte har
hållit på så länge, skall man göra allt för att stoppa.
Hårdstedt menar att klottret skapar ett kriminellt
beteende, vilket ju ger oss ännu större anledning att
arbeta tuffare för att komma åt klottret, alltså den
brottsförebyggande insatsen.
I betänkandet svarar regeringen så här på de för-
slag till åtgärder som motionärerna tar upp:
"Enligt 28 kap. 11 § rättegångsbalken får, om det
finns anledning anta ett brott har begåtts på vilket
fängelse kan följa, kroppsvisitation göras på den som
skäligen kan misstänkas för brottet för att söka efter
föremål som kan tas i beslag eller annars för att utrö-
na omständigheter som kan vara av betydelse för
utredning om brottet."
"För kroppsvisitation, liksom för övriga straffpro-
cessuella tvångsmedel, gäller att den får vidtas endast
om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller
men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte
eller för något annat motstående intresse."
Ni förstår ju att denna väldigt invecklade och kan-
ske något otydliga lagstiftning skapar bekymmer när
polisen, kommunerna och instanserna är ute och mö-
ter människor som håller på med klotter.
Enligt de signaler som kommer från polisen och
de som arbetar kommunalt med att bekämpa klotter i
kommunerna är det mycket svårt att realisera denna
lagstiftning i verkligheten.
Vad skall man då göra för att komma åt klottraren
när det är nästintill omöjligt för polisen att kunna vare
sig kroppsvisitera eller agera på ett tufft sätt vid
misstanke om klotter? Lagen kräver ju uppenbarligen
mycket starka skäl.
Detta har vår justitieminister insett. Hon sade i ett
skriftligt svar den 23 mars i år: "Då det gäller lag-
stiftningen måste en noggrann analys göras av vilka
åtgärder som är motiverade för att på ett effektivare
sätt stävja klottret."
I behovet av att överväga ändrad lagstiftning vill
också utskottet gärna instämma i betänkandet. Man
inväntar utredningar från Regeringskansliet.
Jag hoppas verkligen att det här lilla inlägget i da-
gens debatt kanske kan ge några signaler till Rege-
ringskansliet om att det är mycket viktigt att ta klott-
randet och de konsekvenser som klottrandet för med
sig och på sikt kan leda till på allvar.
I betänkandet framhåller utskottet den vikt som
uppfostran och annan normöverföring har när det
gäller att motverka klotter. Detta är helt i linje med
den politik som vi kristdemokrater driver. Vi menar
att normöverföring, att man får lära sig vad som är
rätt eller fel, är av grundläggande betydelse. Vikten
av familjens, skolans och andra gemenskapers före-
byggande insatser kan inte nog understrykas i detta
sammanhang. Barn måste tidigt få lära sig att re-
spektera sina medmänniskors och andras egendom.
Fru talman! Vi måste fråga oss hur vi skall få barn
och ungdomar att känna sig så delaktiga i samhället
att de förstår vad det innebär med klotter och kostna-
derna som dessa för med sig. Vilket samhälle vill vi
ha? Det är viktigt att våra barn och ungdomar får
positiva signaler om vad man i stället för klottrandet
och saneringen av klottrandet skulle kunna göra för
den halva miljarden om året, vad det skulle kunna
innebära för skolan och för skolans utveckling.
Ett första steg och grundläggande för att den upp-
växande generationen skall förstå vad det är vi i vux-
envärlden vill är att vi står enade mot klotter och
förstörelse.
Fru talman! Jag ser verkligen fram emot att få
följa den här frågan och vad Regeringskansliet kan
komma fram till när det gäller övervägandet av en
förändrad lagstiftning, som jag är fullständigt överty-
gad om är nödvändig.
Till sist vill jag också instämma i det som Alice
Åström sade inledningsvis, att när vi skall behandla
ett så stort antal motioner med många olika, viktiga
infallsvinklar, kan vi känna oss lite frustrerade av den
begränsade tid och de begränsade möjligheter vi har
att tränga in i de olika frågorna, där vi i många avse-
enden tycker väldigt lika.
Jag kan också förstå, precis som i den lilla debat-
ten mellan Jeppe och Alice, att det inte känns så väl-
digt roligt att rösta för avslag på sin egen motion för
att bevara den s.k. freden inom maktkonstellationen.
När det gäller livstidsstraffet har vi inte fattat nå-
got beslut. Vi tycker precis som Alice Åström att
denna fråga behöver utredas liksom frågan om situa-
tionen på våra fängelser, där vi har mött ett antal
livstidsdömda som upplever situationen som oerhört
frustrerande. Det har gjort att också vi kristdemokra-
ter vill utreda och diskutera frågan vidare.