Fru talman! När det gäller brott mot homosexuella
vill jag börja med att yrka bifall till reservation 2.
Våldet mot de homosexuella har ökat. Då vet vi också
att mörkertalet är mycket stort. Alldeles för få vågar
anmäla, och i anmälningar om övergrepp är det all-
deles för få som vågar tala om sin egen sexuella lägg-
ning. Vi i Folkpartiet säger, och har alltid sagt med
skärpa, att nu får det vara slut på våld och andra
övergrepp mot homosexuella. I Folkpartiet har vi
alltid tyckt att det är oerhört viktigt att försvara de
grupper i samhället som av olika anledningar är extra
utsatta.
Det är bedrövligt, fru talman, att det nu år 1999,
när vi snart är inne i 2000-talet, fortfarande är så att
man tillåter vissa grupper att vara mer utsatta och
löpa större risker till livet än andra. Det måste vara så
att oavsett läggning, ras eller åsikt skall man bli re-
spekterad. Man skall inte behöva riskera att bli utsatt
för olika övergrepp.
I vår reservation, och också i motionen, har det
stått att mycket talar för att det skall vara en särskild
utredare med specialistkunskaper som skall ansvara
för polisutredningen vid dessa brott. Självklart skall
det inom poliskåren finnas en bred, bra bas med en
allmän kompetens. Sedan skall det finnas utredare
som har specialistkompetens, där några är bättre på
att utreda brott mot homosexuella och andra är bättre
på att utreda andra övergrepp. Det behöver inte vara
något motsatsförhållande i detta. Naturligtvis är det
avgörande att poliskåren i grunden har vettiga och
rimliga förutsättningar att arbeta även med den här
problematiken.
En översyn pågår när det gäller just den här frå-
gan. Den parlamentariska utredning som pågår skall
vara klar i slutet att nästa år. Där diskuterar man att
straffbelägga hets mot homosexuella på liknande sätt
som hets mot folkgrupp. Man granskar argumenten
för och emot. Jag vill inte föregripa den utredningen,
men jag vill sluta med att säga det som Folkpartiet
alltid säger: Att leva som homosexuell skall vara att
leva som vilken annan människa som helst. Det måste
bli ett slut på den oproportionerligt stora risken för
våld och andra övergrepp.
Sedan står vi också bakom reservation 4 om olaga
intrång i butik. Det var faktiskt så att redan 1995, i
november, kom Trygghetsutredningen med ett förslag
i sitt slutbetänkande om att bestämmelserna i brotts-
balken om olaga intrång skall göras tillämplig på alla
slag av lokaler och inhägnade områden. Problemet är
bara att man har hållit på att utreda det här i väldigt
många år. Vi har alltså problem i många affärslokaler
och s.k. inhägnade områden. Med det sistnämnda
menas de här torgen som har blivit alltmer förekom-
mande.
Vi i Folkpartiet menar att upprepade snatterier och
fall av störande uppträdande i butikslokaler måste
vara en anledning till att de som blir utsatta, affärsin-
nehavaren, affärspersonalen och affärskunderna, skall
ha rätt att säga: Här får ni inte vara så länge ni inte lär
er att uppträda korrekt och på ett lagligt sätt.
Folkpartiet tog på sitt landsmöte i fjol ett beslut
om att upphäva livstidsstraffet. Vi menar att alla som
döms till fängelsestraff redan vid dömandet skall veta
hur länge de skall sitta i fängelse. Därför vill vi av-
skaffa livstidsstraffet. Med det har vi inte sagt att det
skall bli en radikal minskning av antalet år. Vi har
ännu inte utrett färdigt hur lång tiden skall vara. I
länder som har avskaffat livstidsstraffet och i stället
har tidsbestämt straff är den längsta strafftiden 20-25
år. Det är ganska troligt att det hamnar där.
Hur långt straff man än döms till skall alltid ac-
ceptabla krav på rättssäkerhet uppfyllas. Man skall
veta att straffet är rättvist. Det skall också vara förut-
sägbart. Det är definitivt inte bra att det är regeringen
som avgör när ett livstidsstraff skall vara ett avslutat
kapitel. I alla andra fall är det domstolarna som dö-
mer.
Folkpartiet står också bakom några särskilda ytt-
randen. Det gäller bl.a. otillåten utlämning av video-
gram. Det vill till att vi nu bestämmer oss för att
verkligen ta krafttag mot otillåten utgivning av vide-
ogram. Det finns i dag studier som visar att ungdo-
marna genom filmerna lär sig konkreta våldshand-
lingar och förhållningssätt. Vi känner också till sam-
bandet mellan ungdomars egna normer för våld och
våldet i medier och att ungdomar låter sig inspireras
av filmerna.
Vi har också ett särskilt yttrande om underlåtenhet
att bistå nödställda. Det är viktigt att det snabbt
kommer fram ett lagförslag. Eftersom ett lagstift-
ningsarbete pågår vill vi inte föregripa det.
Fru talman! Till sist vill jag ta upp detta med
klotter. Vi måste alltid säga nej till klotter, aldrig
tillåta någon form av klotter, antingen det sker på
järnvägsvagnar, väggar eller klotterplank. Men det är
viktigt att ställa sig frågan varför klotter förekommer.
Alla vill vi vara någon. Många av dessa ungdomar
känner utanförskap. Eftersom de har fått en snedvri-
den syn på alldeles för mycket tror de att klotter är en
möjlighet att bli synliggjord. Vi som är vuxna och har
ansvaret måste se till att ungdomarna får goda famil-
jeförhållanden och utvecklingsmöjligheter i skolan.
Men vi måste också se till att polisen, som vi har satt
att stävja brott i olika former, får möjlighet att ta hand
om sprejburkarna. Vi måste hindra ungdomarna i
början av karriären, inte vänta tills de blir proffs på
området. Då har de själva hunnit bli förstörda, och en
massa materiel har hunnit bli förstörd. Det viktigaste
är den unga personen.
Fru talman! Vi skall alltid komma ihåg att det är
den unga personen vi skall hjälpa så tidigt som möj-
ligt, antingen det gäller åtgärder mot klotter eller
åtgärder mot annan ungdomsbrottslighet.