Fru talman! Jag vill börja med att instämma i
nästan allt som Barbro Westerholm sade. Jag håller
definitivt med om att det är olyckligt med det här
systemet, som gör att det blir en fragmentiserad be-
handling av ett stort viktigt område, en stor viktig
fråga.
Vi blir duktiga och får specialkompetens inom vå-
ra egna områden och ser ofta frågorna ur ett snävt
perspektiv. Det kan säkert också ha betydelse för hur
man tolkar, läser och ser på reservationen.
Jag tror att det är viktigt att man har förtroende för
polisen. Om det finns en bred kompetens inom poli-
sen tror jag att det kommer att utvecklas poliser som
är duktigare och bättre på att handlägga den här typen
av ärenden än andra. Det är viktigt att man kan före-
bygga och att man utvecklar den här biten också.
Det som jag egentligen skulle ta upp var det här
med den särskilda straffbestämmelsen. Barbro Wes-
terholm säger att hon vill att det explicit skall ut-
tryckas att det gäller homosexuella. Det är mycket
möjligt att det var olyckligt att det inte gjordes från
första början. Just därför är det extra viktigt att man
när det gäller lagstiftningen måste gå hela vägen upp
till Högsta domstolen. Högsta domstolen, och över
huvud taget alla domstolar, skall definitivt läsa förar-
betena, besluten här i riksdagen och den konkreta
lagstiftningen för att göra en sammanfattande bedöm-
ning och sätta praxis.
I dag vet vi inte. Jag tolkar det som att det är
mycket klart och tydligt att brott mot någon människa
just på grund av dennes sexuella läggning skall vara
skäl för straffskärpning. Men det är möjligt att lag-
stiftningen är för otydlig. Behöver vi explicit uttrycka
det här? Jag tror att det är viktigt att vi väntar när det
gäller den här lagstiftningen. Jag tror att det kommer
att vara svårt att utreda om det här explicit behöver
uttryckas eller inte. Men det är Högsta domstolens
uppgift att läsa dessa förarbeten och se vad departe-
mentschefen har sagt och vad man har uttalat i riks-
dagen.
När ett fall har gått hela vägen tror jag att vi kan
få ett tydligt svar, och jag tror att den lagstiftning som
finns räcker. Det stora problemet är att inga fall har
drivits så långt. Åklagarväsendet behöver driva det
här mycket längre och tydligare än man har gjort.