Fru talman! Mitt anförande gäller mom. 5 - brott
mot homosexuella. Siw Persson har redan yrkat bifall
till reservation 2 från Folkpartiet. Det gäller en del av
en bred motion som jag har skrivit tillsammans med
Johan Pehrson och Camilla Dahlin-Andersson. Den
har överrubriken Homosexuellas rättigheter och un-
derrubriken Ecce Homo - se människan - liberala
förslag för homosexuellas rättigheter. Detta är alltså
bara en del av en bred motion som syftar till att vi i
Sverige skall leva upp till den Europarådskonvention
som vi i morse uppmärksammade 50-årsdagen av,
nämligen konventionen om de mänskliga rättigheter-
na. Jag menar att vi i Sverige i dag inte lever upp till
den när det gäller homosexuellas situation.
För att vi skall leva upp till denna konvention har
vi alltså skrivit denna breda motion. Den handlar om
t.ex. utbildning av många yrkesgrupper - inte bara
poliser eller rättsväsendets personal, utan också män-
niskor inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten,
skolan osv., som möter homosexuella i sitt dagliga liv
och som har en bristande kunskap om vilken situation
de lever i och om hur man skall se på den homosexu-
ella kärleken.
Första gången som jag blev medveten om homo-
sexuellas utsatthet var för nästan precis 20 år sedan,
när jag var chef för Socialstyrelsen och de homosexu-
ellas organisation RFSL ockuperade Socialstyrelsens
trappa. Då gällde det klassifikationen av sjukdomar,
där homosexualitet stod upptagen.
Jag kunde då inte begripa varför kärlek mellan två
människor av samma kön betraktades som sjukdom.
Man kan möjligtvis bli sjuk av sexuellt umgänge eller
av kärlekssorg, men inte av ren kärlek. Jag lovade då
att denna benämning skulle försvinna ur klassifika-
tionen.
De månader som sedan förflöt var avgörande för
mig när det gällde att få kunskap om vilken situation
homosexuella kan leva i här i landet med våld, över-
grepp och diskriminering.
Alice Åström har redan redovisat data som finns.
Jag tror också att det är ett stort mörkertal. Jag vill till
den beskrivning som Alice Åström kom med här
lägga till att de mord som förövas på homosexuella
karakteriseras av ett mycket större hat än så att säga
vanliga mord. Antalet knivhugg är förskräckande
stort. Det ligger en vrede och ett hat bakom dessa
mord som skrämmer.
Skrämmer gör också många av de brev som jag
har fått under årens lopp, dels när jag arbetade i Soci-
alstyrelsen med sjukdomsfrågan, dels när hiv blev
aktuellt bland främst narkomaner och homosexuella.
Då kom hatet upp till ytan igen. Jag fick också brev i
samband med partnerskapsutredningen och nu senast
i samband med utställningen Ecce Homo här i riksda-
gen.
Det finns fina, vänliga brev och insändare också.
Men det som skrämmer är breven som andas hat och
intolerans. Man kan se framför sig hur nära det är till
våldsövergrepp. Därför känns det avsnitt i den här
breda motionen som vi behandlar i dag så viktigt.
Det har diskuterats en hel del om den här be-
stämmelsen i brottsbalken, och jag skall inte upprepa
dess lydelse. Men detta med sexuell läggning är inte
nämnt i det här sammanhanget. Departementschefen
uttalade att man skall tolka in detta. Men vi vet ju alla
i den här kammaren att man är dålig på att läsa bak-
grundstexterna till lagstiftning. Man kanske bara läser
propositionen och inte det betänkande som kommer
från riksdagen osv. Om en sådan här paragraf skall ha
effekt måste man därför explicit uttrycka vad den
omfattar. Det är det som vi är ute efter i den här mo-
tionen.
Att man inte har några prejudicerande mål tycker
jag är ett argument som är av mindre vikt. Hur många
av dem som har varit utsatta orkar gå hela den här
rättsliga vägen? Vi har alltså baserat det här förslaget
på de erfarenheter som har presenterats för oss av
människor som har varit utsatta och av människor
som har företrätt denna utsatta grupp. Detsamma
gäller också BRÅ:s verksamhet. Det måste explicit
sägas att våld mot homosexuella skall inbegripas i
arbetet. Jag hoppas att de som sitter i BRÅ:s styrelse
och som här i kammaren har uttalat att detta är en
självklarhet också visar det i BRÅ:s styrelse.
De här 20 åren har lärt mig att det just inom det
här området händer oväntade saker. Man tror att man
är i mål. Man tror att det är självklart att det ena och
det andra skall ske. Sedan händer någonting som slår
undan benen på en. Därför menar jag att man inte kan
vara övertydlig när det gäller att uttrycka att man tar
avstånd från det här våldet och att man sätter in resur-
ser på många olika områden för att bekämpa det.
När det gäller kompetensen hos polisen och andra
grupper inom rättsväsendet står det mycket tydligt i
vår motion att den kompetensen skall finnas hos alla.
Det finns med att det här skall ingå i polisutbildning-
en. Det skall ingå i fortbildningen. Samma sak gäller
jurister, de som skall bli domare, advokater osv.
Efter det att vi har haft kontakter med företrädare
för de homosexuellas organisationer och andra som
har arbetat med rättsfall menar vi att det behövs en
specialkompetens. Det handlar mycket om att de som
är utsatta för våld och övergrepp skall känna förtro-
ende för den som de vänder sig till. Det är samma sak
inom medicinen. Man går helst till en läkare, en skö-
terska eller en sjukgymnast som man känner förtro-
ende för och som kan något om det problem som man
vill aktualisera. Det är likadant i det här fallet. Därför
anser vi att det behövs en specialkompetens ute i
landet som det går att nå. Den behöver inte finnas på
varenda polisstation. Jag har varit i Brasilien och
studerat hur man har lagt upp det där. Jag såg vilken
nytta polischefer som hade den här specialkompeten-
sen gjorde.
Dessutom är vi ganska övertygade om att man kan
förebygga en hel del av brotten mot homosexuella.
Det handlar om upplysning och information. Skolan
har en viktig roll att spela. Det kan också handla om
samarbete mellan polisen, de homosexuellas organi-
sationer, kommuner etc. för att man skall finna en bra
väg till brottsprevention. Jag kan se ett stort behov i
områden där det har varit särskilt frekvent med våld
och övergrepp. Det finns många mörka fläckar på den
svenska kartan där man också har begått våldsbrott
och gjort inbrott i lokaler som homosexuella besöker.
I Trollhättan har t.ex. RFSL:s lokal vandaliserats vid
åtskilliga tillfällen. Det är viktigt att det sker ett sam-
arbete mellan olika ansvariga inom kommunen för att
förebygga att sådant här sker och för att man skall få
tag på förövarna och tydligt visa att det här samhället
inte accepterar dessa övergrepp.
Med detta vill jag avsluta anförandet. Men jag vill
återigen understryka att den reservation som vi i dag
skall rösta om och som finns i betänkandet är en del i
ett mycket brett åtgärdsprogram som jag tycker att
denna riksdag borde kunna ställa sig bakom. Med det
system som vi har blir det här fragmenterat. Många
utskott har tagit upp den här motionen och tagit ställ-
ning till delar av den.
Tack!