Herr talman! Jag skall börja med att tala litet om
skattepolitikens allmänna inriktning som Miljöpartiet
ser på den. Det här är visserligen någonting som vi
debatterade ganska nyligen i samband med budgetbe-
handlingen strax innan jul, därför skall jag inte gå på
djupet i de förslag som vi lade fram då. Jag skall ändå
kort beröra huvuddragen i vår syn på hur skattepoliti-
ken borde verka och fungera i det här landet.
Jag försökte då att föra in miljöperspektivet i be-
skattningssammanhang. Jag försökte att få andra par-
tier här i kammaren att debattera det perspektivet,
skattepolitiken kopplad till vårt behov av att ställa om
samhället i en annan riktning, en riktning där vi får en
hållbar utveckling, där vi inte tär på resurserna på
jorden utan i stället ser till att förvalta det som finns.
Jag hade inte någon större framgång den gången,
måste jag tyvärr konstatera. Det var inget annat parti
här i kammaren som var intresserat av att diskutera
det som Miljöpartiet ville, nämligen miljöperspektivet
i skattesammanhang. Jag har väl inte någon större
förhoppning om att det skall bli fallet i kväll heller,
men jag kommer nu som då envist att försöka påtala
att det faktiskt har en oerhörd betydelse vad vi använ-
der skattesystemet till.
Vi kan beskatta i princip hur vi vill om vi fattar
beslut och är överens om det här i kammaren. Tyvärr
är vi inte överens om att skattesystemet faktiskt kan
nyttjas i en omställningsprocess. Det är väldigt trist.
Det är mycket av läpparnas bekännelse man finner när
man läser budgetpropositionen och mycket litet av
konkreta förslag som går i den riktning som jag nyss
nämnde.
Det som är huvuddragen i vår skattepolitik är att
vi försöker att förskjuta skattebasen från en mycket
hög beskattning på arbete, en alldeles för hög be-
skattning på arbete. Det leder till att man i alltför hög
utsträckning rationaliserar bort arbetskraft. Det vore
bättre att man rationaliserade bort sådant som är tä-
rande på vårt ekosystem, nämligen energianvändning,
råvaruanvändning och kanske utsläpp. Det vore alltså
mycket smartare att ha ett skattesystem som i större
utsträckning beskattade det vi vill bli av med än så-
dant som vi vill behålla eller öka, nämligen arbetstill-
fällen.
I dag är det inte mer än ungefär 5 % av den totala
skatten vi tar in som kommer från energi- och råvaru-
beskattning, medan nästan all skatt kommer från be-
skattning av arbete. Det kan inte vara ett rimligt sätt
att använda skattesystemet om man menar allvar med
en omställning.
Jag refererade då, och jag kommer att göra det nu
också, till Skatteväxlingskommitténs betänkande, där
sex av riksdagens sju partier - alla utom moderaterna
- var överens om att det vore klokt att försöka sig på
den här förskjutningen i skattebasen. Man skriver
också mycket vältaligt i budgetpropositionen om
detta. Men vi väntar fortfarande på förslag från rege-
ringen. Förhoppningsvis behöver vi inte vänta för
länge. Men hittills har de konkreta förslagen om
skatteväxling tyvärr lyst med sin frånvaro.
I övrigt vill jag säga att Miljöpartiets skattepolitik
innebär att skattetrycket totalt sett minskar med unge-
fär en procentenhet av BNP fram till år 2000. Vi tror
inte att det finns så värst stort utrymme för att sänka
skattetrycket väldigt drastiskt. Vi har litet svårt att se
hur moderaterna får ihop sin ganska stora skattesänk-
ning. Men det är ett problem som de själva får reda ut
från talarstolen.
Våra förslag går ut på att försöka pressa ned skat-
tetrycket, men framför allt på att omfördela det, som
jag har sagt tidigare. Våra konkreta skatteväxlings-
förslag går betydligt längre än vad andra partiers gör.
Vi vill fram till år 2000 växla ungefär 25 miljarder av
skatterna. Det är faktiskt en ganska blygsam del av de
ca 1 000 miljarder som vi tar in i skatt per år i det här
landet. På 15 års sikt tycker vi att man åtminstone
borde orka med 100 miljarder i skatteväxling utan att
det får alltför drastiska konsekvenser i omfördelnings-
sammanhang.
Vi vill också att värnskatten behålls på en något
högre nivå än den är i dag, dock vill vi inte höja den
så mycket som regeringen har föreslagit. Vi tror att
det har ganska betydande omfördelningseffekter, och
vi tycker att det är viktigt att man skärper fördel-
ningspolitiken. Det är en av de saker vi har skatterna
till, att fördela om de gemensamma inkomsterna. Vi
vill i förhållande till regeringen skärpa fördelnings-
profilen genom att ha en något högre progressivitet.
Vår politik omfattar också en del förändringar i
bl.a. fastighetsskatten. Jag skall strax uppehålla mig
vid den, men först vill jag nämna något om en reser-
vation som vi har skrivit och som handlar om det vi
kallar för fallskärmsavtal.
De flesta människor reagerar faktiskt med rätta på
den diskussion och de effekter som man gör synliga i
dag via massmedierna, att vissa människor kan få
enorma avgångsvederlag när de slutar arbeta, medan
en väldig massa människor i det här samhället tvingas
sluta arbeta och knappt kan leva på den ersättning de
då får.
Jag tycker att man måste diskutera olika vägar att
ändra synen på den här typen av avtal. Vi har från
Miljöpartiets sida försökt att lyfta den här debatten.
Vi har frågat oss: Är det rimligt att man har det här
systemet? Vi kanske inte som politiker skall gå in och
bestämma vilka avtal människor träffar på arbets-
marknaden. Det är mig något främmande att ha den
typen av statsskick där även sådana saker bestäms.
Men någon form av beskattning på detta skulle ändå
ge en signal om vad vi som folkvalda tycker är en
rimlighet i sådana här sammanhang. Jag tror att det är
en mycket viktig psykologisk markering om vi inför
en sådan. Därför tycker jag att det vore viktigt om vi
kunde lyfta den här diskussionen och kanske föra en
diskussion som förhoppningsvis också leder till att vi
får en annan syn på det här, en syn som av allmänhe-
ten uppfattas som mer moraliskt rimlig.
Exakt hur det här skall se ut, om det skall vara en
särskild skatt på avgångsvederlagen eller handla om
progressivitet eller något annat kanske inte är så vik-
tigt att slå fast från början. Men att diskussionen
kommer i gång och att vi åtminstone tittar närmare på
vilka möjligheter som finns tror jag är ganska viktigt.
Jag tycker också att det är ett anständighetskrav från
den här politiska församlingen att vi uppmärksammar
och lyfter den diskussionen. Det går faktiskt att med
hjälp av skattesystemet även här markera en viljein-
riktning.
Så vill jag nämna något om fastighetsskatten. Det
är ett gammalt kärt ämne i den här kammaren. Vår syn
på fastighetsskatt är känd. Vi tycker att den i nuva-
rande omfattning skall avskaffas.
Vi har kunnat följa en utveckling vad gäller fas-
tighetsbeskattning genom århundradet, där man har
gått från en syn på beskattningen av fastigheter som
innebar en inkomstbeskattning till att ha blivit mer av
en kapitalbeskattning.
Vi från Miljöpartiets sida väntar på att perspekti-
vet skall vridas ytterligare en bit, nämligen att be-
skattningen av fastigheter rimligen skall vara en be-
skattning av konsumtion.
Vi konsumerar i någon mening vårt boende.
Vi vill inte se boendet som en kapitalplacering. Vi
anser att boendet är en så pass viktig central del för
människors liv att den bör beskattas utifrån helt andra
aspekter. En rimligare aspekt som bättre löser de
problem som den nuvarande beskattningen leder till
är att man betraktar boendet som konsumtion.
I dag är det så att om man gör investeringar för att
minska energiförbrukningen stiger skatten. Det är
naturligtvis fullkomligt orimligt och horribelt. Om i
stället energin beskattas i större utsträckning, kommer
energibesparingen att minska beskattningen, dvs.
beskattningen av bostaden styr konsumtionen och
reducerar t.ex. användandet av energi.
Det finns alla skäl att försöka göra en sådan för-
ändring i synen av beskattningen av fastigheter. Vi
väntar med spänning på vad den utredning som jobbar
med dessa frågor skall komma fram till.
Vi står bakom reservation 11 i betänkandet. Den
pekar på det förslag vi har lagt fram om att sänka
skatten. Skatten har i kombination med ökade taxe-
ringsvärden blivit orimligt hög. Vi har tidigare lagt
fram förslag om att sänka skatten på fastigheter från
1,7 % till 1,5 %. Förslaget föll i budgetbehandlingen
innan jul. Därför tar vår reservation sikte på förhål-
landena för 1999 och framåt.
Det är litet förvånande att man i andra partier går
från den överenskommelse som finns om den nya
budgetordningen. Jag tycker inte att det direkt gynnar
klimatet. Jag tycker inte heller att det ökar tilltron till
vad vi tar oss för i kammaren. Jag beklagar att man
har valt att foga ytterligare en reservation som egent-
ligen har samma innehåll som gäller med avseende på
innevarande budgetår. Det är faktiskt något som redan
har behandlats och tagits ställning till. Syftet med
överenskommelsen var att vi skulle komma från att
återigen ta upp förslag som en gång fallit. Därför har
vi en reservation som tar hänsyn till den överens-
kommelse som finns.
Herr talman! Slutligen skall jag ta upp en fråga
som ligger både mig och Miljöpartiet mycket varmt
om hjärtat. Det gäller skattefrihet vid byte av varor
och tjänster. Reservationerna 18, 19 och 20 är exem-
pel på frågor där skattesystemet kan påverka hur
människor agerar, hur de tar initiativ och kan stimule-
ras till att ta initiativ och deltagande. Vi kan se att
skattesystemet hindrar kreativiteten och hindrar män-
niskors initiativförmåga och gör att människor stannar
kvar i ett slags beroende och hopplöshet.
Bytesringar är ett exempel. Ett utbyte av begagna-
de varor och tjänster som inte omsätts på en traditio-
nell marknad utan i en förening borde rimligen kunna
betraktas som en form av byteshandel som inte borde
beskattas. Det finns en sorts klåfingrighet. Varje kro-
na som någon omsätter på något sätt skall beskattas
och vara allmän egendom.
Vi i Miljöpartiet har en annan syn på detta. Vi
menar att det kan finnas anledning att väcka diskus-
sionen att höja skattegolvet. Vi beskattar inte under
10 000 kr. Golvet kanske skulle höjas. De affärer som
görs inom bytesringarna skulle undantas från be-
skattning. Det rör sig ofta om relativt små belopp.
Det här har en oerhört viktig social funktion. Det
är inte bara fråga om pengar. Skattesystemet skulle
kunna medverka till att få människor att komma ur en
ganska hopplös social situation. Arbetslösa, invandra-
re som inte kommit in på den svenska arbetsmarkna-
den, unga människor som ännu inte kommit in på
arbetsmarknaden, kan i sådana sammanhang ta sig ur
sin sociala situation, få ett värde och en ingång på
arbetsmarknaden och känna att de bidrar till sitt eget
uppehälle. Det är oerhört viktigt att mobilisera männi-
skor. Grunden för allt initiativtagande för människor
som hamnat i denna situation är att ge dem chansen
till mobilisering. Den börjar alltid med en egen upp-
ryckning, att man själv inser värdet av sitt eget arbete
och sin egen tillvaro. Det är en oerhört viktig social
dimension, och vi ser att skatterna hindrar.
En annan liten fråga som kristdemokraterna har
motionerat om gäller biodlingar i mindre skala. Det
går att se en parallell här. Det rör sig om små belopp.
Det är biinkomster, delinkomster, för många männi-
skor. Det är också en verksamhet som bidrar till att
upprätthålla den biologiska mångfalden, och många
biotoper är i dag hotade eftersom biodlingar läggs
ned. Man får betala skatt på nästan hela kronan.
Det här borde inte vara så svårt. Det är inte några
stora ekonomiska värden som står på spel. I motionen
föreslås att upp till 15 bisamhällen skall undantas från
beskattning. Det skulle vara en signal att vi från sam-
hällets sida inte blandar oss i vartenda steg varje
medborgare tar. Självförvaltning och självförsörjning
är oerhört viktigt ur psykologisk synvinkel.
Det tredje exemplet är det som tas upp i reserva-
tion 20. Det handlar om föräldramedverkan vid dag-
hem. Det är återigen ett exempel på där vi med hjälp
av skattesystemet kan stimulera människor till delak-
tighet i samhället och ta ansvar för sin egen vardag,
sina egna barn, vara delaktiga i det vardagliga i sam-
hället. Det fördjupar demokratin, det skapar insyn i
det vi pysslar med. Det blir inte ett vi och dem. Också
detta är socialt oerhört viktigt. Det sänker dessutom
kostnaden för kommunen. Detta är väl dokumenterat.
Kooperativa dagis har funnits ganska länge. Jag har
själv drivit kooperativa dagis i tio år. Jag har ganska
väl på fötterna angående hur dessa fungerar.
Jag tycker att vi på allvar måste diskutera former-
na för beskattning, kanske i större utsträckning se om
det finns möjlighet att undanta en större del av männi-
skors aktiviteter från beskattning, just för att stimulera
initiativen och skapa incitament för att hitta på egna
saker och komma ur sin hopplöshet. Det skulle ge
stort utrymme för kreativitet och initiativ.
Herr talman! Det här var några exempel på de
förslag vi har. Jag står självfallet bakom de reserva-
tioner vi har fogat till betänkandet. Naturligtvis för att
vinna tid i kammaren nöjer jag mig med att yrka bifall
till reservationerna 5 och 18.