Fru talman! Svenska låg- och medelinkomsttagare
betalar världens högsta skatter. Jag är uppriktigt oroad
över att den utvecklingen inte är på väg att brytas utan
i stället accentueras. Jag är oroad för att alltfler ham-
nar i bidragsberoende och inte får utrymme för att
genom egna insatser kunna påverka sin vardag. I
många fall är det så att två inkomster i en familj inte
räcker för att klara de löpande utgifterna. Skatterna
har blivit den största hushållsutgiften. Låt mig ta ett
exempel: I en familj där en person tjänar 16 600 kr
och den andra 10 500 kr per månad blir den totala
arbetsersättningen ca 422 000 per år. Familjen får
endast behålla 151 960 kr. Det är ett exempel ur var-
dagen som visar dagens orimliga system.
Frågan är: Leder inte detta, fru talman, till att före-
trädare för socialdemokraterna åtminstone borde
börja fundera på om det verkligen kan fortsätta på det
här viset?
Det betänkande vi nu diskuterar innehåller i stort
sett samma skattefrågor som vi behandlade i anslut-
ning till budgetpropositionen. Det hindrar inte att det
finns ett värde i att åter här i riksdagen utnyttja tillfäl-
let att redovisa vilken syn vi har på medborgarens
ställning i förhållande till staten.
Vi moderater står på medborgarnas sida. För oss
är sänkta skatter i första hand en fråga som angår
medborgarna, var och en av dem. Människor blir
alltmer intrasslade i ett system med rundgång mellan
skatter och bidrag, som det är svårt att ta sig ur. Men
vi måste bryta denna ordning. Fler borde inse det
orimliga i att den genomsnittlige socialbidragstagaren
betalar mer i skatt än vad han eller hon får i bidrag.
Hörde fru talman detta? Det är alltså så att den ge-
nomsnittlige socialbidragstagaren betalar mer i skatt
än vad han eller hon får i bidrag. Ett av målen med
sänkta skatter är att den som är i behov av bidrag inte
skall behöva betala skatt och vice versa. Jag är förvå-
nad över att fler inte säger sig kunna omfatta denna
uppfattning.
Fru talman! Vi måste ändra vårt skatte- och bi-
dragssystem så det blir möjligt för medborgarna att
själva påverka sin situation genom eget arbete, och
som dessutom gör det möjligt att fler arbeten skapas.
I den senare övergripande frågan visar forskning-
en på ett samband mellan sänkta inkomstskatter och
tillväxt i ekonomin. Frida Widmalm vid Nationaleko-
nomiska institutionen i Uppsala presenterade för
något år sedan i en avhandling uppgifter avseende
tillväxten i 23 OECD-länder under perioden 1965 till
1990. Hon fann ett signifikant samband mellan skat-
testrukturen och graden av tillväxt. Ju större andel av
det totala skattetrycket som består av personlig in-
komstskatt, desto lägre tillväxt i de undersökta län-
derna.
Det finns även andra skäl som talat för att sänkta
inkomstskatter måste prioriteras. Jag menar att löne-
bildningen påverkas positivt genom sänkta skatter.
Arbetskraftskostnaderna kan hållas nere samtidigt
som löntagarna får större eget ekonomiskt utrymme.
Jag vill dock fortsätta debatten med fokus på den
enskilda människan. Vid det här laget är kanske det
brev från fyrbarnsmamman i Linköpingstrakten till
Catharina Andréen på Sparbanken rätt känt, men det
förtjänar att upprepas. Andrén citerar ur brevet i en
artikel på DN debatt den 3 juli 1997. Fyrbarnsmam-
man skrev:
"Egentligen borde man låta bli att kämpa som man
gör och strunta i allt och bara leva på socialbidrag. Då
skulle vi få det lugnare, mysigare, inte så stressigt och
arbetsamt, och på köpet skulle vi få bättre ekonomi".
Längre fram skrev hon: "Är det inte dags att vi protes-
terar? Mot punktskatter, egenavgifter, fastighetsskatt,
moms och alla andra avgifter som urholkar vår eko-
nomi. Det är inte klokt att heltidsarbetande familjer
inte får ekonomin att gå ihop".
Catharina Andrén gör bedömningen att de senaste
årens skattehöjningar har påverkat vanliga familjers
ekonomi mer än de senaste årens bidragsminskningar.
Det intressanta är dock att den bedömningen gör även
regeringen. I budgetpropositionen för 1998 skrev
regeringen:
"Medelinkomsttagaren har träffats relativt sett
hårdast. År 1991 betalade man i genomsnitt ungefär
38 000 kronor netto mot ca 67 000 kronor 1997.
Detta beror främst på de höjda skatterna. De arbetslö-
sa som grupp har också fått minskat nettobelopp,
minskningen är 9 000 kronor, vilket till största delen
beror på ökade skatter. Låginkomsttagarna fick 1991
mer sociala transfereringar än vad de betalade i skat-
ter. Detta förhållande har ändrats 1997 så att deras
netto är negativt. Låginkomsttagarna erhöll i genom-
snitt ca 4 400 kronor år 1991, men 1997 får de i stäl-
let betala ca 9 500 kronor".
Alla som arbetar, inklusive lågavlönade och del-
tidsarbetande som grupp, betalar alltså mer i skatt än
de får i bidrag.
Frågan är: Ställer Anita Johansson upp på be-
skrivningen i budgetpropositionen? Tycker Anita
Johansson, som i det här betänkandet för socialdemo-
kraternas talan, att detta är en rimlig och bra ordning?
Jag tycker, fru talman, att vi måste ändra på denna
ordning. Vi måste sänka inkomstskatterna.
I betänkandet, SkU15, refereras och behandlas en
lång rad moderata motioner, som beskriver hur detta
skall gå till. Det har också beskrivits från denna talar-
stol vid flera tidigare tillfällen. Min argumentation i
dag tar främst sikte på att visa nödvändigheten av en
förändring. Jag vet att socialdemokraterna kommer att
avslå våra motioner i dag. Men någon gång måste väl
insikten om nödvändiga förändringar sprida sig även i
regeringspartiet.
De moderata inriktningen på skattepolitiken re-
dovisas under mom 1, reservation 1, en reservation
jag härmed yrkar bifall till.
Låt mig så ta upp två av de skattefrågor utöver de
allmänna inkomstskatterna som behandlas i betänkan-
det. Först till fastighetsskatten.
De förödande konsekvenserna av den höga fastig-
hetsbeskattningen är känd för alla. Riksdagen har
emellertid i dag möjlighet att sänka boendeskatten
med omedelbar verkan. Beslutet lär väl fattas först på
onsdag efter vad vi hörde nyss, men då får ju ledamö-
terna tid att tänka på detta fram till onsdagen och
begrunda möjligheten att sänka fastighetsskatten då.
Jag yrkar därför, fru talman, bifall till reservation
10 under mom 4. Vinner detta förslag bifall kommer
fastighetsskatten att sänkas från 1,7 % till 1,5 % med
verkan från och med 1998. Inte tomma ord utan kon-
kret handling.
Vi måste emellertid omedelbart gå vidare när det
gäller sänkning av fastighetsskatten och successivt
sänka den så att skattesatsen åtminstone i det korta
perspektivet landar på 1,2 %. Underlaget för skatten
skall begränsas genom att markvärdet tas upp endast
till hälften. För en del fastighetsägare minskas också
skatten genom kombinationen med vårt förslag att
slopa förmögenhetsskatten. På sikt bör fastighetsskat-
ten avskaffas helt.
När det gäller förmögenhetsskatten kan den nya
lagstiftningen bara betecknas på ett sätt: Den är ab-
surd. Låt mig ta ett exempel. Ett pensionärspar kanske
ägt en mindre fastighet i 40 år, där de bor. Området
har med tiden blivit som det heter attraktivt. Kanske
ligger taxeringsvärdet på 1 500 000 för ett förhållan-
devis enkelt hus. Inga lån finns, fastigheten är amorte-
rad. En sparad slant kan det finnas. Någon aktiefond
på sammanlagt 100 000 kr gör att paret får betala
förmögenhetsskatt, pengar man får ta av kapitalet.
Pensionen kanske går till dagliga utgifter. Har man
otur kanske man inte har något kapital alls, som i det
här exemplet, utöver pensionen. Men sedan kommer
det märkliga. Samtidigt har regeringen sett till att de
ca 25 rikaste familjerna i landet slipper förmögenhets-
skatt på sitt aktieinnehav.
Bland landets 75 största privata aktieägare finns
det familjer med miljardinnehav som slipper förmö-
genhetsskatt. Men mitt pensionärspar får betala denna
skatt. Det var denna fördelningspolitik s-kongressen i
Sundsvall jublade över. Jublar även Anita Johansson
över den här fördelningspolitiken?
Förmögenhetsskatten måste bort för alla. Det är
den slutsats vi kan dra av detta. Den fungerar helt
enkelt inte i en global ekonomi. Den motverkar och
skadar företagande och entreprenörsanda. Den slår
också mot vanligt folk utan betydande tillgångar. Vi
får inte glömma att över 400 000 svenskar betalar
förmögenhetsskatt. Många av dem gör det på grund
av taxeringsvärdena. Men socialdemokraterna ser till
att de mest förmögna slipper betala skatt.
Fru talman! Det finns flera moderata reservationer
i betänkandet. Vi står naturligtvis bakom samtliga.
Mina yrkanden begränsas till vad jag tidigare har sagt.
Men jag skulle likväl vilja pröva talmannens väl-
vilja för att få medborgarperspektivet i centrum. Vi
moderater står på medborgarnas sida i skattedebatten.
Det borde hela riksdagen göra.
Jag yrkar därför att riksdagen, för medborgarnas
skull, uttalar att skattetrycket i Sverige måste sänkas.
Måhända ställer talmannen inte upp under pro-
position, men det hade varit en viktig markering om
att folkstyrets högsta församling insett allvaret och de
skadliga effekterna för enskilda och för landet av de
alltför höga skatterna.