Herr talman! För oss liberaler handlar skattepoliti-
kens inriktning nu framför allt om jobb, jobb och
jobb. Sverige behöver inte fler skatter, utan fler skat-
tebetalare. Då måste man sänka och förändra skatter-
na såsom de tas ut. För oss i Folkpartiet är det en
ganska självklar slutsats att prioritera de mest skadli-
ga skatterna, och låta de något mindre skadliga vänta
till sedan. Skattepolitikens förändring, sänkningen av
skatteuttaget, måste nämligen självfallet ske på ett sätt
som är statsfinansiellt hållbart.
Det finns de som först höjer skatterna och försvå-
rar regelverket för att sedan tala om att framtida för-
bättringar måste ske. Det är klart att om man först har
gjort på det sättet så har man ett enklare läge att utgå
ifrån när man vill sänka och förenkla. Vi har tyckt att
det är fel metod - vi har tyckt att skatterna är höga
och krångliga nog som de är utan att man först behö-
ver förändra dem för att sedan kunna förbättra dem.
Ändringarna i skattepolitikens inriktning handlar
om att det måste bli ett sänkt skatteuttag på arbete, på
investeringar och på sparande så att vi får fram fler
jobb. Fler människor måste helt enkelt kunna få en
lön att leva på. Vi i Folkpartiet har i sak prioriterat
sänkta arbetsgivaravgifter för att sänka skatten på
arbete. Det skulle få den snabbaste utväxlingen i form
av nya jobb. Vi har prioriterat att sänka marginalskat-
ten tillbaka till 50 %. Det måste löna sig att arbeta,
och folk måste veta att principen om hälften kvar
gäller. Vi har t.ex. prioriterat att ta bort dubbelbe-
skattning på aktieutdelningar för att gynna riskvilligt
sparande och produktiva investeringar som ger nya
jobb.
Vi tror att dagens skattetryck totalt sett inte är för-
enligt med en samhällsekonomisk utveckling där
många fler människor får jobb. Vi tror att man ganska
snabbt inom de närmaste åren måste försöka komma
ned till 50 % skattetryck. Det gör vi också med Folk-
partiets politik genom att ta bort, sänka och förändra
det som vi tycker är de mest skadliga skatterna.
Sedan kan man gå vidare och sänka skatterna för
låg- och medelinkomsttagare, framför allt på så sätt
att man minskar marginaleffekterna för barnfamiljer.
Det är viktigt att människor kan leva på sin lön, och
det är viktigt att det lönar sig att arbeta. Då måste man
gå in och titta noggrant på vilka människor det är som
inte kan leva på sin lön, även om de har en lön, och
vilka människor det är som har väldigt höga margina-
leffekter - och det är barnfamiljerna. Vi vet att detta
framför allt slår mot småbarnsmammor. Erfarenheten
visar att det är dessa människor och familjer som så
att säga låter marginaleffekterna slå igenom. Kombi-
nationen av relativt höga skatter, inkomstprövade
bidrag och inkomstprövade taxor gör att småbarns-
mammor har marginaleffekter på siffror som ligger
skyhögt över dem som man på 80-talet tyckte var
fullkomligt orimliga och perversa för extremt högav-
lönade. Uppenbarligen tycker man dock att det är helt
självklart att småbarnsmammorna skall kunna leva
med detta. Vi i Folkpartiet tror att detta är helt fel.
Under senare tid har en ESO-rapport, Sparbankens
rapporter osv. visat att helt vanliga kvinnor med helt
vanliga inkomster har marginaleffekter från 85 % upp
t.o.m. över 100 %. Detta är helt orimligt. Det är en
sak som vi från Folkpartiet vill prioritera av många
olika skäl. Dels vill vi göra det av jämställdhetskäl,
det måste vara möjligt även för småbarnsmammor att
arbeta, dels därför att det inte är samhällsekonomiskt
effektivt när det inte lönar sig att arbeta och att försö-
ka påverka sin situation.
Herr talman! När det gäller skattepolitikens in-
riktning mer specifikt vill jag peka på ett par saker.
Den första är tjänstesektorn.
Vi tycker att det är helt orimligt att man från re-
geringens och Centerpartiets sida enbart kan använda
skattepolitikens medel och metoder för att få fram fler
jobb inom manliga sektorer. Mäns hemarbete och
mäns arbetsmarknad kan man försöka gynna och få
fram fler jobb inom genom riktade skattereduktioner.
Men kvinnors hemarbete, företagande och arbets-
marknad kan man inte tänka sig att få att fungera
bättre med skattepolitiska medel. Detta tycker vi i
Folkpartiet är helt fel. Det är inte bara det att man
fortsätter med höga skatter som ger stora skattekilar
för kvinnors företagande - man anser t.o.m. i många
fall att det är fult att göra detta på kommersiell basis.
Vi vill vända på den steken. Vi vill förändra be-
skattningen inom tjänstesektorn på ett sådant sätt att
man för det första respekterar kvinnors professionali-
tet, kompetens och arbete, för det andra respekterar
kvinnors önskan att kunna välja att köpa tjänster lik-
väl som att göra jobbet själva på amatörbasis och för
det tredje använder ett enkelt skattepolitiskt instru-
ment för att skapa många nya riktiga jobb.
Vi vet att minister Ulvskog tycker att detta är fult.
Vi vet att statsminister Persson tycker att det är okej
med servicetjänster, men att man kan göra detta som
en arbetsmarknadspolitisk åtgärd lokalt. Vi vet att
skatteminister Östros tycker att det är helt okej, men
bara om det görs som generella skattesänkningar över
hela landet - vilket man inte anser sig ha ekonomiskt
utrymme för. Vi vet att arbetsmarknadsminister Win-
berg numera tycker att det är okej att köpa tjänster,
men bara om man köper dem från kommunen och inte
sänker några skatter. Vi vet att finansminister Erik
Åsbrink tycker att saken bör övervägas. Vi i Folkpar-
tiet tycker att man skall handla nu.
Herr talman! Det finns en djupt känd vrede i
folkdjupet över fastighetsskatten. Den har växt och
växt. Jag kan gärna erkänna att vi från Folkpartiet för
ett antal år sedan inte tyckte att fastighetsskatten di-
rekt var något stort problem. Tvärtom var det en
ganska bra skatt eftersom den inte skadade jobben,
tyckte vi. Det är nog fortfarande så att det direkt inte
skulle få någon effekt på jobben om man sänkte fas-
tighetsskatten. Men vi tror att det nu har gått så långt
att människor inte längre upplever att de har någon
acceptans för skattesystemet i stort, och för fastighets-
skatten specifikt. De känner ingen lojalitet med sys-
temet som sådant därför att de tycker att fastighets-
skatten har fått så orimliga effekter. Därför anser
Folkpartiet att man måste gå in och omedelbart göra
förändringar innan man drar på sig en skatterevolt
inom denna sektor som sedan sprider sig över hela
linjen.
För oss som värnar välfärden och som tycker att
det är viktigt att få in skattepengar för att betala för
vård, omsorg, skola och andra typer av angelägna
välfärdstjänster är det extra viktigt att man upprätthål-
ler en vilja hos befolkningen att faktiskt betala de här
skatterna. Även om vi vet att Centerpartiet nu har
gripits av någon sorts valfeber och vill låta påskina att
man snart vill sänka fastighetsskatten vet vi samtidigt
att det är Centerpartiet som har hindrat dessa föränd-
ringar under de senaste åren.
Vi stöder alltså reservation 10, och inte reserva-
tion 11. Det beror på att reservationstexten fick en
förändrad utformning jämfört med vad vi trodde. Det
är inget nytt ställningstagande, utan tvärtom ett gam-
malt, traditionellt ställningstagande från vår sida.
Herr talman! En sista skattefråga som jag vill ta
upp i sammanhanget gäller förmögenhetsskatten. På
sikt tror vi att det är helt nödvändigt att man avskaffar
den. Det skall man göra av delvis principiella skäl.
Skall man betala skatt när man tjänar, ärver eller på
något annat sätt får pengar och sedan betala skatt när
man gör en realisationsvinst på dem blir det fel att
också behöva betala skatt på själva innehavet under
mellantiden. Den internationella utvecklingen gör
också att det inte är praktiskt möjligt att fortsätta med
detta. Alla turer runt förmögenhetsbeskattning av
aktier visar ju att detta inte håller i längden.Vi har
förordat en tillfällig övergångslösning när det gäller
aktiebeskattning som är mycket bättre än den som har
blivit. Vi förordar att sambeskattningen omedelbart
avskaffas - den sista resten av sambeskattning i ett
skattesystem där kvinnor inte var egna skattesubjekt.
Vi har också föreslagit att man skall höja fribeloppet.
Men vi vill också, som sagt, långsiktigt jobba för att
fastighetsskatten helt och hållet kan avskaffas.
Herr talman! Det finns många andra frågor som
jag skulle kunna ta upp i det här sammanhanget, men
jag har tagit upp dem som jag tycker är viktigast. Jag
yrkar bifall till reservation 3, även om jag givetvis står
bakom samtliga andra reservationer till betänkandet
som är undertecknade av Isa Halvarsson.