Herr talman! Debatten om skattepolitiken har nu
pågått en stund här i kammaren. När man lyssnar till
vad de som tror sig bilda regering efter höstens val
säger om skattepolitiken kommer det onekligen
många funderingar, i alla fall i mitt huvud.
Det kan konstateras att skattekvoten höjts i Sveri-
ge som en del av saneringen av de offentliga finanser-
na. Att vi socialdemokrater tillsammans med Center-
partiet nu fått ordning på ekonomin innebär emellertid
inte att det finns utrymme för skattelättnader av den
omfattning som flera motionärer kräver.
Men möjligheten till ett ökat skatteuttag är också
starkt begränsad. Utskottsmajoriteten anser nu, liksom
tidigare, att det utrymme som står till buds i första
hand skall användas till de ändamål som bäst gynnar
en rättvis fördelning och bidrar till tillväxt och ökad
sysselsättning.
Kraven på stora skattesänkningar har fått stå till-
baka för satsningar på vården, skolan, omsorgen,
höjda barnbidrag och förbättringar för de sämst ställ-
da pensionärerna.
När det gäller skattepolitiken går det klara skilje-
linjer i denna kammare. Moderaterna går som vanligt
längst av alla i ambitionen att sänka skatterna. Deras
motioner innehåller konkreta förslag till skatte- och
avgiftssänkningar på 36 miljarder kronor i år, 55
miljarder kronor nästa år och nästan 80 miljarder
kronor år 2000. Folkpartiet och Kristdemokraterna är
litet försiktigare i sina motioner.
Ser vi i det längre perspektivet vill Moderaterna
sänka skatteuttaget till 40 % av BNP. Det är alltså,
herr talman, 200 miljarder kronor. Jag måste ställa
frågan både till Karin Pilsäter och Holger Gustafsson
om ni är beredda att ställa upp på dessa gigantiska
skattesänkningar.
Jag skulle också vilja fråga Carl-Fredrik Graf om
han är beredd att återigen låna pengar till stora skatte-
sänkningar. Som det står i budgetpropositionen är det
angeläget att begränsa skatteuttaget på arbete för att
undvika alltför höga marginaleffekter för flertalet. Det
har vi och Centerpartiet ställt upp på.
Regeringen avser att lägga fram förslag i vårpro-
positionen om att värnskatten begränsas till en mindre
grupp inkomsttagare. Vår ambition är att ca 15 % av
dem som har förvärvsinkomster skall betala statlig
skatt. Det är nödvändigt för att få in skattemedel.
Det är också angeläget att, när statens finanser så
tillåter, pröva möjligheten att genomföra vissa skatte-
sänkningar för låg- och medelinkomsttagare. Men låt
mig konstatera att det väljarna - i alla fall de jag träf-
far - i första hand önskar är en bättre skola, bättre
vård, och bättre äldreomsorg i stället för sänkta skat-
ter.
Till Ronny Korsberg vill jag säga att regeringen
fortsätter att arbeta med skatteväxlingsfrågorna. Det
kommer säkert förslag på det området.
Jag kan lova att vi socialdemokrater noga kommer
att pröva frågan om beskattningen inom tjänstesek-
torn. Vi vill ha en öppen diskussion om tjänstebe-
skattningen. Det är nog så angeläget när vi har behov
av att öka sysselsättningen. Men vi får se upp så att vi
inte skapar en situation med nya klassklyftor där det
går subventioner till en välbeställd grupp människor
medan andra, främst kvinnor, får de sämst betalda
jobben.
En sänkt mervärdesskatt kan vara en effektiv me-
tod att stimulera tjänstesektorn. Det tycker jag är mer
effektivt än sänkta socialavgifter. Inom EU verkar vår
regering för att kommissionen skall ges möjligheter
att införa en lägre moms på tjänster som riktas till
hushållen. Och det är en god början, herr talman.
Det finns både smått och stort i detta betänkande,
som vi har hört. Jag tänker säga några ord till Marie
Engström om fallskärmar, förmögenhetsskatt och
fastighetsskatt.
Precis som vi skrev i betänkandet förra året tycker
vi att de kraftiga avgångsvederlag som utgår till per-
soner i en redan gynnad ekonomisk situation är stö-
tande. Men det är komplicerat att ingripa mot detta
genom åtgärder på skatteområdet. Regeringen bör
fortsättningsvis uppmärksamma detta och utnyttja alla
möjligheter för att komma till rätta med detta stötande
handlingsmönster.
Så till fastighetsskatten. Det är en viktig inkomst-
källa för staten. Visst har det varit dramatiskt höjda
taxeringsvärden, speciellt inom vissa områden. Jag
tänker på fast boende i vissa skärgårdsområden. Det
pågår just nu en utredning om fastighetstaxeringen
som skall vara klar före utgången av detta år. Denna
utredning skall göra en genomgående analys av samt-
liga faktorer som påverkas av taxeringsvärdena.
Skatteutskottet delar det som skrevs i finansutskot-
tets betänkande att utredningen borde vara klar så
snart som möjligt, helst före sommaren i år, så att
taxeringsvärdena som skall gälla för 1998 skall på-
verkas. Det övervägs nu inom Finansdepartementet att
tillsätta en parlamentarisk utredning om de olika al-
ternativen som står till buds på detta område. Det
tycker vi är mycket bra. Då kan vi förhoppningsvis få
en bred uppslutning kring framtidens fastighetsskatt.
Syftet bör vara att allsidigt belysa fördelar och
nackdelar med olika strukturer, alternativ i en strävan
att uppnå breda politiska lösningar av dessa frågor.
Men eventuella framtida sänkningar av fastighetsskat-
ten måste, tycker jag, vägas mot andra angelägna
skattelättnader eller reformer.
I utredningens uppdrag bör däremot ingå att pröva
om speciella skäl talar för särskilda lättnader för be-
gränsade kategorier, t.ex. de bofasta i skärgården och
att avväga lämpligheten av behovet härav mot andra
angelägna åtgärder naturligtvis.
Herr talman! Det viktigaste av allt när det gäller
bostadskostnader för villaägare är ju det som Ken-
neryd var inne på, att räntan hålls på en låg nivå. Låt
mig visa detta med ett enkelt exempel.
Sedan vi socialdemokrater fick ansvaret för lan-
dets finanser hösten 1994 har förtroendet för svensk
ekonomi stärkts kraftigt. Bl.a. har räntorna sjunkit
rejält. Räntan på ett femårigt villalån är i dag cirka
fem procentenheter lägre än vad det var hösten 1994.
Det innebär att räntekostnaden för en villa med en
skuld på 400 000 kr har sjunkit med drygt 1 150 kr
per månad. Om vi antar att denna villa hade ett taxe-
ringsvärde på 500 000 år 1994 och räknar med ett
taxeringsvärde som har ökat ungefär 23 % i snitt så
har under motsvarande tid fastighetsskatten ökat med
ungefär 3 000 kr per år.
Alltså - trots fastighetsskattens ökning har denna
ganska vanliga villaägare fått en sänkning av sina
boendekostnader med ca 900 kr per månad. Det tyck-
er jag inte är så illa, herr talman.
Det finns som vanligt ett antal motioner om att av-
skaffa förmögenhetsskatten och sambeskattningen,
speciellt från moderat håll. Detta är frågor som riks-
dagen behandlade i höstas. Inget nytt har framkommit
sedan riksdagens tidigare ställningstagande att behålla
denna ur fördelnings- och statsfinansiella synpunkter
så viktiga skatt.
Visst skulle det vara önskvärt att slopa sambe-
skattning av förmögenhet. Men det måste vägas mot
andra mycket viktiga reformer.
Vi socialdemokrater sätter vården, skolan och om-
sorgen före stora skattesänkningar. Jag yrkar bifall till
hemställan i utskottets betänkande.