Herr talman! Jag tänker börja med att svara på den
fråga som Anita Johansson ställde redan i sitt inlägg,
nämligen om vi tror att det är genomförbart att sänka
skattetrycket till 40 %, som moderaterna vill göra
inom ett antal år. Jag tror att det blir ganska svårt,
men med Folkpartiets eget förslag till skattesänkning-
ar och reformering av socialförsäkringssektorn räknar
vi med att det blir 46 % år 2000. Jag tror alltså inte att
det är något oöverstigligt mål att kämpa sig nedåt.
Det viktiga är dock innehållet i skattepolitiken och
i den övriga finanspolitiken, kanske inte så mycket
procentsatserna.
Vi har här i stället fått höra att socialdemokraterna
nu har fått ordning på den svenska ekonomin. Allde-
les nyss sade Anita Johansson att vi nu har ordning på
Sveriges finanser. Vad som har hänt är att vi har fått
70 miljarder netto i skattehöjningar och minus 23 000
jobb. De som förlorar mest på det är de arbetslösa och
de som på grund av bristande resurser i vården inte
kan få den vård de behöver.
OECD:s rapport har just kommit. Dess analys och
slutsatser för Sverige står i ganska bjärt kontrast till
det här självgratulerande budskapet. Man är ganska
hård i sin kritik av regeringens tafatthet när det gäller
att få fram jobb och att lösa de långsiktiga problemen.
Jag undrar därför om Anita Johansson kan svara
på frågan om man verkligen anser att man har fått
ordning på svensk ekonomi när arbetslösheten är så
fruktansvärt hög. Hur skall vi vidare kunna finansiera
skolan, vården och omsorgen, som ni värnar om, ifall
inte fler människor får jobb? Det bidragstillskott som
nu har kommit till exempelvis landstingen täcker ju
bara skattebortfallet på grund av att folk inte har jobb.
Det vore bra om vi kunde få svar också på den frågan.