Fru talman! Det är med stort bekymmer jag ser på
utvecklingen av den gemensamma asyl- och flykting-
politiken i EU. Det är framför allt oroande att den
svenska regeringen, trots alla vackra ord, är på väg att
lägga sig platt för kraven på en hårdare europeisk
flyktingpolitik.
När europeiska socialdemokrater som Storbritan-
niens Jack Straw och italienaren Giuliano Amati
kräver högre murar runt EU för asylsökande tycks
regeringens försäkringar på hemmaplan väga lätt.
Straws och Amatis behov av att blidka flyktingfient-
liga krafter på sina hemmaplaner väger uppenbarligen
tyngre.
Vi vet att det finns flyktingfientliga krafter i
många europeiska länder. Vi vet att flyktingfientliga
partier gång efter annan poppar upp som otäcka ogräs
i EU-ländernas demokratiska rabatter. Vi vet att allt-
för många rika EU-länder tar emot alltför få männi-
skor som trots allt orkar fly från sina hemländer för
ett hopp om en bättre framtid eller framtid i en fredlig
del av världen.
Då kan man välja att lägga sig platt och acceptera
spelets gång. Eller också kan man sticka huvudet i
sanden och hoppas att stormen drar förbi. Eller också
kan man ställa sig upp och ropa för en bättre värld,
mot de krafter som försöker bryta ned den. Sverige
har en lång tradition av att våga ropa. Vår röst får inte
tystna!
Fru talman! Det finns ett harmlöst ord: transpor-
törsansvar. Det låter väl ganska tryggt. Transpor-
törsansvar. Den som transporterar ska ha ett ansvar
för transporten.
Men bakom detta harmlösa ord ligger ännu en
mur runt den europeiska unionen. Transportörsansva-
ret innebär med nuvarande förslag att det är trans-
portören - flygbolaget, rederiet eller bussåkeriet -
som ska bedöma om någon passagerare är illegal
flykting - illegal flykting, smaka på de orden! - på
väg till EU. En prövning som svenska myndigheter
har haft månader och år på sig att genomföra på plats
i Sverige med alla resurser ska nu tas om hand av
privata transportbolag och vara färdigt kanske på
någon timme.
Om transportbolaget misslyckas riskerar man bö-
ter. Sverige och övriga EU-länder slipper pröva asy-
lansökningar. För flyktingarna, illegala eller ej, blir
det bara svårare att söka sig till den trygghet alla
egentligen borde ha rätt till. Genèvekonventionens
intentioner, som innebär att alla har rätt att få sina
asylskäl prövade i rättssäker ordning, ställs åt sidan.
Folkpartiet liberalerna kan inte ställa upp på att
ytterligare skärpa den nuvarande regleringen när det
gäller transportörsansvar. Det är de partier som är och
har varit positiva till EU som bär huvudansvaret för
att EU:s gränser förblir öppna och på sikt också blir
ännu öppnare.
Fru talman! Samtidigt som man på EU-nivå för-
söker nå en överenskommelse om transportörsansva-
ret pågår en parlamentarisk utredning här i Sverige
med syfte att se över frågan. Man måste verkligen
fråga sig vilken funktion utredningen egentligen fyl-
ler när frågan i praktiken kommer att avgöras av EU:s
flyktingministrar. Ska den bara konfirmera det fattade
beslutet? Det vore bra med ett klargörande här.
Avsikten med att skärpa transportörsansvaret sägs
vara att försöka komma åt den tilltagande flykting-
smugglingen till Europa. Flyktingsmugglingen har
lett till flera uppmärksammade mänskliga tragedier.
Utöver de kända fallen finns säkert många fler. Mör-
kertalet är antagligen stort.
Vad är skälet till att människor i dag vågar satsa
inte bara alla sina ofta små besparingar, utan också
riskera sina liv för att komma till Europa? Det är
uppenbart att den ökande flyktingsmugglingen i hu-
vudsak är ett resultat av att EU:s medlemsstater med
olika skärpta procedurregler gjort det allt svårare för
människor att få sin asylfråga prövad. Ingen kan söka
asyl utan att först ha kommit innanför våra gränser.
Men samtidigt stoppar visumtvång den som har
skyddsbehov från att komma in. Att söka asyl blir
därmed närmast omöjligt - ett slags moment 22 i det
verkliga livet.
När flyktingministrarna träffas är det en självklar
utgångspunkt att flyktingar bara utgör ett problem.
Men i andra delar av EU-systemet är tongångarna allt
oftare annorlunda. Där talas det om att EU behöver en
invandring av betydande omfattning för att klara den
framtida välfärden.
Det finns t.ex. siffror som pekar på att Sverige
kommer att behöva flera hundra tusen nya svenskar.
De behövs som lärare, som sjuksköterskor och som
datatekniker. Då kan vi välja. Antingen väljer vi att
låta de fattiga länderna lägga sina små resurser på att
utbilda sina duktigaste män och kvinnor, och sedan
erbjuder vi dem välbetalda jobb. Då dränerar vi de
fattiga länderna på deras bästa arbetskraft och de
resurser de lagt ned på att orka utbilda dem.
Eller också ser vi på problemet med den globala
solidaritetens glasögon. Då skapar vi redan i dag
möjligheter för människor att komma till Sverige så
att vi, som ännu är bland världens rikaste länder, ska
kunna ta av våra stora resurser för att utbilda dem till
det arbete vi behöver i Sverige. Och tänk om någon
efter något år återvänder till sitt hemland för att ar-
beta där - vilken vinst för världen!
Alla som vill stanna i Europa kommer troligtvis
aldrig att få göra det även om det finns uppgifter som
pekar på att Europa behöver miljoner nya européer de
kommande åren. Men det är helt oacceptabelt, grän-
sande till vansinne, att driva en politik som driver
människor in i lönnutrymmen och containers.
Fru talman! I dag och på onsdag kan Sveriges
parlament visa att det fortfarande finns länder som
med kraft driver på för en öppnare och människovän-
ligare värld. Vi kan göra det genom att ta ett litet steg
och ge några kosovoalbanska flyktingar hopp om en
framtid. Vi kan välja att inte bygga på muren runt det
rika Europa. Kanske är det bara detta enda lilla steg
som några av oss orkar ta i dag. Men varje steg i rätt
riktning, om än så litet, är ändå ett steg framåt.