Fru talman! År 1934 gick min mor ut folkskolan
efter sex års skolgång följd av ett år i fortsättnings-
skola. Hennes hemkommun var helt präglad av jord-
brukssamhället. Ingen elev i klassen fortsatte att stu-
dera på läroverk. Universitetet i Uppsala och univer-
sitetet i Lund var två främmande världar, ouppnåeliga
för det absoluta flertalet.
En son till en småbrukare i kyrkbyn hade läst till
präst i Uppsala 20 år tidigare. Han var fortfarande i
socknen känd som studenten.
25 år senare lämnade jag folkskolan i samma
kommun efter sex års skolgång för att fortsätta mina
studier i grannkommunens enhetsskola. Alternativet
hade varit att gå åtta år i hemkommunens skola.
Mindre än hälften av eleverna i klassen valde
grannkommunen. En elev hade slutat redan efter
årskurs 4 för att fortsätta på läroverket i stan. Det var
bruksägarens son. Två av eleverna från folkskolan,
min bästis och jag, följdes åt genom det nya försöks-
gymnasiet. Jag fortsatte till Lunds universitet och min
bästis valde Göteborg.
Ytterligare 25 år senare lämnar min dotter grund-
skolan. Alla elever i klassen utom två fortsätter sina
studier på gymnasieskolan. Av gymnasieklassens 27
elever har i dag, tio år efteråt, 22 en högskoleutbild-
ning. Två av dem har under någon tid studerat vid
något utländskt lärosäte.
Högskolan som var ouppnåelig för min mor och
de allra flesta av hennes generationskamrater har
blivit en del av vardagen för en stor del av dagens
ungdom, ja, inte bara för dagens ungdom, utan även
för dem som av olika anledningar någon gång tidigare
i livet lät utbildningståget gå ifrån sig.
Det utbildningspolitiska landskapet har förändrats.
I dag har vi minst en expansiv och stark högskola i
varje län, med uppdrag att samverka med omgivande
samhälle. Kravet på vad dessa högskolor ska uträtta
har ökat och förändrats. Det omgivande samhällets
förhållningssätt till högskolan har förvandlats, från
lite avståndstagande respekt till ett förväntansfullt
uppsökeri och "knacka på dörren" för att skapa kon-
taktytor.
Studentgruppen har vuxit och förändrats till sin
sammansättning. Höstterminen år 2000 fanns det
ungefär 285 000 studenter i grundutbildningen vid de
svenska universiteten och högskolorna. Av dem var
nästan 60 % kvinnor. Nästan en tredjedel av studen-
terna var 30 år och äldre. Bland dessa var kvinnornas
dominans ännu större.
Vi möter i dag många studenter som går in i stu-
dier med krav på kunskap just in time, som inte är
intresserade av en examen, men väl av kunskaper i
ämnen som de är intresserade av och som snabbt kan
realiseras i bättre arbetsvillkor. Vi möter studenter
som går in i utbildning utan att söka sig till campus,
utan hämtar kunskapen på distans. Vi har ett stort
antal deltidsstuderande som bedriver studier på hög-
skolan parallellt med förvärvsarbete och ansvarsta-
gande för hem och familj.
Samhällets och studentens förhållningssätt till
högskolan och högskolestudier har i grunden föränd-
rats. Högskolan har börjat fylla en viktig och bred
uppgift i det livslånga lärandet. Öppenhet mot och
lyhördhet inför ett samhälle i snabb förändring, med
snabbt växande behov av och krav på mer kunskap,
bredare kunskap och fler personer med högskoleut-
bildning måste vara den moderna högskolans känne-
tecken.
Vi politiker måste skapa förutsättningar för den
öppna högskolan. Regeringens förslag och bedöm-
ningar i propositionen Den öppna högskolan skapar
dessa förutsättningar. De stärker högskolans roll i det
livslånga lärandet. De öppnar för fler att lära mer.
Det är viktigt att målen för den grundläggande ut-
bildningen ändras på så sätt som regeringen föreslår
för att möta det moderna kunskapssamhällets krav på
förmåga till självständiga bedömningar, problemlös-
ningar och förändringsberedskap utöver kraven på
färdigheter och kunskaper. Att genom en breddad
rekrytering öppna högskolan för personer med andra
erfarenheter och annan bakgrund än flertalet av da-
gens studenter har gör högskolan till en naturlig del
av framtidsplaneringen för flera. Högskolan kommer
att avhandlas i kompissamtalen i flera miljöer. Den
öppna högskolan ska möta människan i människans
vardag. Den öppna högskolan ska ha förtroendet att
vara en del i människors vardagssamtal. Högskolan
ska bli en realistisk och möjlig del i många männi-
skors förväntningar och många människors erfaren-
het. Det är bara så, tror jag, som högskolan hittar sin
legitimitet i dagens samhälle.
Jag är övertygad om att högskolan inom en snar
framtid kommer att finnas där i vardagen genom att
vi nu öppnar för fler att mötas i högskolestudier.
Collegeåret kommer att öppna ytterligare en dörr in i
högskolan. Nya riktlinjer för behörighet och urval
kommer att öppna en annan dörr. Det är ett oerhört
djärvt och viktigt steg vi tar när vi säger ja till möj-
ligheten för en person att få sin reella kompetens
värderad och när vi ger möjlighet för varje lärosäte att
använda friare urvalsmetoder till 10 % av platserna
för nybörjare, inte för att sortera bort studenter men
för att ge möjlighet för flera att göra verklighet av
sina studieplaner.
När vi nu öppnar dörren för alla de nya studenter-
na är det viktigt och väsentligt att vi också skapar
möjligheterna till det goda mötet mellan dem och
högskolans lärare. Högskolan har ett ansvar att ge
samtliga studenter goda möjligheter att fullfölja sina
studier. En högskolepedagogisk förnyelse är en vä-
sentlig del i arbetet med att leva upp till detta ansvar
och att möta studentens förväntan. Därför är krav på
en genomgången högskolepedagogisk utbildning för
tillsvidareanställning som lektor och adjunkt en riktig
bedömning och en väsentlig del av hela det samlade
kvalitetsarbetet i högskolan.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkande
UbU4 och avslag på samtliga reservationer.
Fru talman! Jag inledde mitt anförande med ett
försök att spegla förändringen i det svenska utbild-
ningslandskapet såsom den speglas i min mors, min
egen och min dotters skolgång.
När min dotter avslutade sin gymnasieutbildning
1991 hade vi fortfarande ingen aning om begreppet
Internet. Tänk, det är bara tio år sedan. I dag ska vi
fatta beslut om ett svenskt nätuniversitet. Detta är en
för min generation svindlande frihet från beroendet
av tid och rum för studier som nu öppnar sig som en
reell möjlighet. Det som för bara tio år sedan på sin
höjd, för de flesta, var vilda fantasier, får redan i dag
sin form och struktur. Kanske är nätuniversitetet det
som ger det livslånga lärandet sin mest spännande
möjlighet.
Men oberoende av form och struktur är det vä-
sentligt att den moderna, öppna högskolan möter
studenten som en individ med lika rättigheter och
skyldigheter. Könstillhörighet, etnisk tillhörighet,
funktionshinder eller sexuell identitet får aldrig på-
verka bedömningen av studentens studieprestationer
eller lärosätets bemötande. Den enskilda högskolan
måste aktivt främja studentens lika rättigheter. Rege-
ringens förslag till lagstiftning i propositionen Lika-
behandling av studenter i högskolan uppfyller väl de
krav som vi ställer på en förstärkning av studenternas
rättsliga skydd mot diskriminering.
Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i be-
tänkande UbU5 och avslag på samtliga reservationer.
Fru talman! Jag övergår nu till att behandla det
konkreta stöd som pengar utgör för att kunna genom-
föra förändringar. I årets budgetproposition under
utgiftsområde 16 finner vi siffror för de mål jag tidi-
gare i mitt anförande har yrkat bifall till. En högskola
för flera grupper utan att utestänga andra kräver na-
turligtvis en utökad volym. Riksdagen godkände
1999 en plan för utbyggnad av den grundläggande
högskoleutbildningen. För 2002 planerades 9 000 nya
platser medan ungefär tusen platser reserverades för
senare fördelning. 7 175 av de platserna var avsedda
för utbildning inom naturvetenskap och teknik.
Jag vet att lärosätena har gjort stora insatser för att
öka antalet studerande inom naturvetenskapliga och
tekniska utbildningar, men man har inte lyckats att
fylla alla platser. Men det är viktigt att vi utnyttjar de
tilldelade resurserna. Därför är det väsentligt att vi
kan vara flexibla och använda inte utnyttjade platser
till annan utbildning inom högskolan. Det föreslagna
utnyttjandet av 3 900 av de 7 175 platserna till nätu-
niversitetet, till särskild lärarutbildning och till in-
vandrade akademiker är väl att utnyttja dessa platser
väl?
Vi välkomnar 40 miljoner kronor som avsätts för
att inrätta en rekryteringsdelegation för att stödja de
enskilda lärosätena i deras ansvarstagande för en
aktiv rekrytering av flera studenter från grupper som i
dag har ett lågt deltagande i högre utbildning. Vi
välkomnar också de pengar som lärosätena har till-
förts för pedagogisk utbildning av lärarna för att göra
mötet med dessa nya studenter till en stimulerande
och kreativ händelse som väcker lusten till kunskap
och förnyelse.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslagen 19-86 i
utskottets förslag till riksdagsbeslut i betänkande
UbU1 och avslag på samtliga reservationer i de de-
larna. Jag hoppas nu att jag klarade ut hanteringen av
den uppdelade behandlingen av budgetpropositionen.
Herr talman! Vi vill möta det moderna kunskaps-
samhällets krav på ökad kunskap och breda kompe-
tenser med en modern, öppen högskola, inte med en
sluten inåtvänd akademi som Folkpartiet envisas med
att kalla fri.
Den fria akademi som Ulf Nilsson har beskrivit
som målet för Folkpartiets utbildningspolitiska strä-
vanden på området är hela tiden en akademi som är
fri från - fri från samhällelig insyn och fri från ansvar
att rekrytera studenter från nya grupper. Jag skulle
vilja veta vad man är fri till i den fria akademin.
Vi vill inte stänga ute någon från möjligheten att
skaffa sig kunskaper för och förmåga till personlig
utveckling och frigörelse. Alla ska ha möjlighet till en
högskoleutbildning.
Per Bill! Att införa terminsavgifter på högskole-
utbildning är det mest effektiva sättet att låsa dörren
till högskolan och bara ge nyckeln till ett fåtal. Jag är
naturligtvis djupt oroad av de toner som hörs ljuda
från den moderata riksdagslistan i Skåne och från
moderata studenter. Refrängen till de här tonerna
lyder: Tillåt privata avgiftsfinansierade universitet
och högskolor, och låt också de statliga lärosätena ta
betalt för sin utbildning! Studenter från studieovana
miljöer kan ju alltid söka stipendier.
Min oro blir inte mindre av den reservation som
Kristdemokraterna har lämnat till utskottets förslag i
betänkande UbU4. Där förespråkar man att lärosätena
ska få möjlighet att sälja utbildning till studenter från
länder utanför EU. Den första dörrnyckeln verkar
alltså redan vara smidd, Yvonne Andersson. Jag hop-
pas att den aldrig må hamna i låset.