Herr talman! När det gäller mångfalden är vi helt
överens. Det låter grönt. När man tittar på utveckling-
en av universitet och högskolor i Sverige är det just
mångfalden som slår en. Tanken är att vi bakom de
13 universitet och 23 högskolor som vi nu har ska se
en utveckling som inte alls är centralstyrd.
Vi ser inte alls några tendenser till det. Tvärtom
försöker de olika högskolorna att hitta sin egen profil,
sin egen nisch och anpassa sig efter den region som
de verkar i. De tittar på vilka företag som finns i regi-
onen och specialiserar sig inom områden där de före-
tagen har intresse av forskning osv.
Den här mångfalden är naturligtvis viktig, och den
ska stimuleras. Men det ligger en fara i att införa
privata högskolor och universitet eller att ha dem i
stiftelseform.
Det kan sätta en broms på utvecklingen. Det som
är mångfaldens styrka är just att man kan pröva olika
alternativ och utvecklas fritt. I och med att man har
statliga resurser har man också en garanti för denna
frihet, en garanti som kan försvinna om man hamnar i
en situation med privat finansiering.
Att bli beroende av ett företag eller ett bolag
främjar inte utvecklingen av forskning och utbild-
ning. Den utvecklingen ska inte styras av de krafter
som i andra sammanhang kan vara effektiva. Mark-
nadskrafterna, t.ex., är effektiva för utvecklingen av
bolag. Men det fungerar inte om det ska finnas en
garanti för kvalitet och frihet när det gäller forskning
och utbildning som kanske inte alltid är lönsam i
företagsmässig bemärkelse.