Fru talman! Jag tänkte under mina minuter först
diskutera resursfördelningen och sedan kommentera
delar av propositionen Den öppna högskolan.
Centerpartiet vill skapa ett decentraliserat kun-
skapssamhälle. Det innebär att utbildningen ska nå
hela folket. Den ska nå ut i hela landet. Utbildning
ska kunna ske under hela livet.
Genom att satsa på högskolor i hela landet och på
distansutbildningen kan den sociala och geografiska
snedrekryteringen motverkas kraftigt. Utbildningen
måste också formas efter studenternas önskemål och
inte efter hur systemen var uppbyggda tidigare.
Den kvantitativa utbyggnad man gjort av hög-
skolorna och universiteten har varit väldigt bra. Cen-
terpartiet var också drivande i den reformen. Men
man måste följa upp och undersöka vad som krävs
nu.
Det som krävs är att vi ökar resurserna till landets
högskolor och universitet och att vi ser till att kvali-
teten blir bättre, till gagn för blivande och nuvarande
studenter.
Tyvärr har trygghetssystemen inte förändrats i
takt med att högskolan har byggts ut och nya grupper
har kommit in. Studenterna utesluts i princip ur
trygghetssystemen eftersom de inte arbetar och t.ex.
saknar sjukpenninggrundande inkomst. Otrygga eko-
nomiska förutsättningar innebär negativa konsekven-
ser för enskilda studenter, men det hindrar oss också
att nå målet om en minskad snedrekrytering och en
ökad mångfald i högskolan.
Kvaliteten på högskolan och universiteten är be-
roende av att det finns tillräckliga resurser för utbild-
ning och forskning. Centerpartiet vill decentralisera
och stärka den fria forskningen. Vi vill ha en stark
grundforskning. Vi vill ge större resurser direkt till
forskare och lärosäten, men de ska inte, som rege-
ringen vill, vara villkorade. Dagens forskningsfinan-
sieringssystem bör därför förändras, så att man säkrar
den akademiska friheten och forskarnas möjligheter.
De fasta forskningsresurserna är en förutsättning
för att man genom att eftersträva hög kvalitet ska
kunna konkurrerar om de rörliga medlen. Under ett
par decennier har fördelningen mellan de två anslags-
formerna stadigt förskjutits, till de fasta resursernas
nackdel. Det är viktigt att trenden bryts och att de
fasta forskningsresurserna ökar. Givetvis gäller detta
för samtliga högskolor och de nya universiteten, som
måste ges möjlighet att bygga upp konkurrenskraftiga
forskningsmiljöer inom något eller några områden.
Att ge större, ej villkorade, resurser direkt till
forskare och lärosäten är ett av de viktigaste sätten att
öka omfattningen av den forskarstyrda forskningen,
och därmed öka den akademiska friheten.
Vi i Centerpartiet har satsat stort på högskolorna
och forskningen. Vi har lagt stora resurser på att stär-
ka dessa områden och ge högskolorna runtom i landet
möjlighet att skapa bra kvalitet.
Regeringen väljer att gå en annan väg. Man cent-
raliserar i stället resurserna och besluten mer. Vad
händer då? Jo, universitetens och högskolornas frihet
minskar. Det är väldigt konstigt med tanke på att
utbildningsminister Thomas Östros ett antal gånger
har sagt att man ska öka resurserna och att friheten
ska öka för högskolorna och forskarna. Det finns en
stark motsättning här. Frågan är: När kommer vänd-
ningen? Det räcker inte med ord, utan det måste visa
sig också i siffrorna.
Fru talman! I propositionen Den öppna högskolan
presenterade regeringen en rad förslag för att bredda
rekryteringen till den högre utbildningen, stärka hög-
skolornas roll i ett livslångt lärande och förändra
distansutbildningen.
Jag tycker att det var väldigt bra att propositionen
kom. Den var välkommen. Tyvärr har man inte nått
ända fram. Man ger ingen överblickbar helhetsbild,
och man förverkligar inte tanken om den öppna hög-
skolan.
Trots återkommande förslag och påtryckningar
från Centerpartiet har ingenting egentligen hänt. Vi
har sagt att vi måste ha en helhetssyn när det gäller
studenternas sociala situation. En viktig utgångspunkt
har varit vårt krav om en studiesocial utredning, som
nu äntligen kommer till stånd. Regeringen har till
slut, efter alla påtryckningar, tagit studenternas situa-
tion på allvar. Eftersom det gick så fort att fatta beslut
hoppas jag att utredningen snabbt kommer till stånd
och kan börja sitt arbete, så att utvecklingen säkras
för studenterna.
Orsakerna till snedrekrytering kan vara många.
Till vissa utbildningar råder det en snedrekrytering
avseende ålder och kön, till andra avseende social
bakgrund. Dessutom bidrar geografisk och etnisk
bakgrund och funktionshinder till snedrekryteringen.
Men den viktigaste enskilda faktorn för den sociala
snedrekryteringen är studiefinansieringssystemet.
Här har Centerpartiet gått fram med ett eget för-
slag om en 50-50-princip - 50 % bidrag och 50 %
lån. Det är ett viktigt steg mot att öppna högskolan
för alla.
Ett annat sätt att öppna högskolan kan vara förbe-
redande kurser av olika slag. Vi har under de senaste
åren hört att högskolor och lärosäten har sagt att det
finns möjlighet att läsa en förberedande kurs eller ett
förberedande år, vilket är jättebra.
Regeringen har också i propositionen lagt fram
förslag om en s.k. collegeutbildning, vilket är ett bra
steg. Men vi bör undersöka vad det egentligen inne-
bär.
Man säger att det ska finnas möjlighet att anordna
collegeutbildning, men man ger inga resurser till
utvecklingen. Man säger att resurserna ska tas ur
befintliga medel. Det är bra, men vad händer då? Jo,
då dras andra möjligheter tillbaka. Regeringen gör så
här i stället för att verkligen satsa.
Jag tycker också att detaljerna kring collegeut-
bildningen är väldigt otydliga. Det måste vara oerhört
tydligt vilket värde utbildningen har. Det gäller t.ex.
frågan om studenterna ska kunna tillgodoräkna sig
poäng. Det får inte heller vara så att utbildningen
överlappar andra utbildningar. Valideringen måste
vara klar och tydlig. Studenterna måste veta vad de
får, eftersom de lägger ned både tid och pengar i form
av studiemedel.
Fru talman! Ytterligare ett sätt att minska den so-
ciala snedrekryteringen är att förändra antagnings-
reglerna. Det är viktigt att öppna högskolan för alla,
oavsett ålder och kön.
Vi kan tänka oss att man kan få tillgodoräkna sig
arbetslivserfarenhet, även om man arbetat i mindre än
fem år. Antagning kan ske med lämplighetsprov. Vi
kan pröva ett system med viktning av betyg. Det är
några sätt.
Därför tycker jag att förslaget om en frikvot är
bra. Det förändrar antagningsmöjligheterna och är ett
steg mot decentralisering för högskolorna.
Det är också viktigt att man har bra instrument, så
att det blir ett rättssäkert antagningssystem som inte
ger utrymme för godtycke.
Många invandrare i Sverige har en eftergymnasial
utbildning. Man kan i dag få den utbildningen över-
satt till motsvarande svensk eller internationell stan-
dard. Problemet kvarstår för många som har svårig-
heter att komma in på arbetsmarknaden, dels för att
de saknar kontakter, dels för att de saknar praktik.
Det måste då finnas möjligheter att få kompletterande
utbildningar så att man blir en stark kraft på arbets-
marknaden. Det är ju möjligt med förslaget, men det
måste också kunna erbjudas en kvalificerad språkun-
dervisning i svenska och i fackspråk. Det är ett oer-
hört viktigt steg för att man ska kunna komma in på
arbetsmarknaden.
Fru talman! När vi ökar antalet studenter på våra
högskolor runtom i landet och när vi öppnar för
många nya grupper att komma in, vilket är jättebra,
krävs det att studenterna har ett ställe att bo på där de
kan känna sig trygga. Men bristen på studentbostäder
är enorm på vissa ställen. Där får man hyra i andra,
tredje, fjärde, femte hand eller kanske ta en vanlig
lägenhet som kostar ett par tusen kronor extra i må-
naden. Det bidrar också till den sociala snedrekryte-
ringen. Regeringen har tyvärr inte gett något besked
om hur man tänker lösa det här problemet eller hur
man med det tillfälliga investeringsstöd som finns
tänker bygga studentbostäder fram till 2002.
Vi har varit väldigt kritiska till regeringens fam-
lande fram och tillbaka med investeringsbidraget. Det
bästa staten kan göra är ju att säga: Titta, här har vi
ett långsiktigt investeringsbidrag; vi har en långsiktig
idé om hur vi vill bygga och få till fler studentbostä-
der! Men detta har man inte gett något besked om.
Jag hoppas att vi kan få det här i dag.
Om man ger ett besked kring detta har ju staten
också en möjlighet att föra samtal och kräva att man,
på de orter där högskolorna finns, får möjligheter till
en planering - det gäller också studentbostadsföreta-
gen. Då kan man ju också ställa krav på den sidan.
Fru talman! Det är ett par som har tagit upp lärar-
bristen tidigare, och den är väldigt stor på landets
högskolor. Enligt Högskoleverket har antalet studen-
ter per lärare under 90-talet ökat med 44 %, och stu-
denternas kontakter med lärare har minskat drastiskt.
Det finns kurser där studenterna får träffa lärare en-
bart tre timmar per vecka. Det är ju synd och skam,
eftersom kvaliteten urholkas kraftigt. Den akademis-
ka kvaliteten är ju beroende av vetenskapligt och
pedagogiskt skickliga lärare. Utbildningsministern
har själv sagt i flera debatter att det här är oerhört
viktigt, att han ska ta krafttag och se till att vi får fler
lärare på landets högskolor och universitet. Än har vi
inte sett några resultat. Vad tänker utbildningsminis-
tern göra för att lärartätheten på landets högskolor
och universitet ska öka?
Fru talman! Centerpartiet värnar om distansut-
bildningen. Den spelar en oerhört viktig roll med
tanke på det livslånga lärandet, med tanke på möjlig-
heterna för människor att oavsett var de bor och oav-
sett bakgrund få en vidareutbildning. Centerpartiet
satsar 40 miljoner för att stärka det nya institutet, för
att stärka distansutbildningen, i en första omgång.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 2
under punkt 14 i utbildningsutskottets betänkande nr
4, Högskolan.