Herr talman! När det gäller EU-forskningen inne-
håller motionen en del av de förslag som Ulf Nilsson
nämner. En möjlighet är att man mer systematiskt
försöker samordna ansökningarna till EU från svens-
ka forskares sida. Det skulle man kunna göra t.ex. via
forskningsråden. Det kunde vara en uppgift för Ut-
bildningsdepartementet att titta på hur det skulle
kunna gå till.
En annan möjlighet är att utbildningsministern i
EU driver frågan att man minskar EU:s budget för
forskning och då också minskar avgiften till EU i
motsvarande mån och att pengarna kan gå tillbaka till
Sverige. Det är en tanke som även socialdemokratiska
utbildningsministrar inte varit främmande för. Förra
mandatperioden hade vi en diskussion som gick i den
riktningen när det gällde hur svensk forskningspolitik
skulle drivas i EU.
Det finns också en möjlighet att man avstår från
att söka en del av EU-medlen eftersom de kräver en
motprestation från svensk sida med 100 %. Får en
forskare 1 miljon från EU ska en svensk forsknings-
organisation skjuta till ytterligare 1 miljon. Det kan
vara så att man i det läget tycker att det är värt att
vara lite försiktig med den sortens satsningar efter-
som de konkurrerar ut annan forskning.
När det gäller frågan om att lura in människor på
högskolan tror jag att Ulf Nilsson inte har något sär-
skilt bra underlag. Jag tror inte att det är några större
grupper som skulle luras in i svensk högskola och
misslyckas för att de trodde att de inte skulle behöva
kunna t.ex. svenska.
En generositet när det gäller behörighetsvillkoren
skulle vara på sin plats, i synnerhet som vi vet att
behörighetsvillkoren är formulerade i termer av betyg
som inte säger särskilt mycket. Det kan t.ex. gälla
gymnasieelever med invandrarbakgrund som har
kommit hit nyligen och därför kanske inte har fått
godkänt i svenska men är alldeles utmärkt lämpade
för högskolestudier.