Herr talman! Låt mig kort plåga Per Bill med
bakgrunden när det gäller besparingarna inom hög-
skolan. Det finns inga tvivel om historieskrivningen
där tror jag, inte heller från din sida. Vi kan ta
Unckels miljardhål. Det var en mycket stor expansion
när Unckel var utbildningsminister. Han är också nu,
gissar jag, den främste kandidaten till att bli utbild-
ningsminister. Det fick vi överta. I utbyggnaden gick
ju den första miljarden åt till att fylla det hålet. Det
var 25 % fler studenter per lärare under Per Unckels
tid.
Nu har vi haft en stark utbyggnadsperiod där var-
enda student som kommer också tar med sig en re-
surs. Det har tillkommit mer än sex miljarder i nya
resurser till högskolorna och studiemedelssystemet
tack vare expansionen. Där det gick för långt under
90-talet, och där det finns all anledning att vara
mycket uppmärksam, är just i fråga om humaniora
och samhällsvetenskap. Där har man av tradition
ganska få föreläsningar och seminarietimmar. Sparar
man för mycket där skadar man kvaliteten.
Därför är en riktad satsning på 200 miljoner, en
sjuprocentig ökning av anslagen per student för att få
ett trendskifte, oerhört viktig. Jag påstår inte att det
räcker. Men jag påstår att det känns ganska bra att få
vara med och vända den här trenden och få en ökning
av ersättningen per student inom de områden där det
verkligen är angeläget och behövs.
Jag tror inte att den politik som Per Bill företräder
ens har möjlighet att få majoritet i Sveriges riksdag.
Jag tror inte att det är så att en politik som bara satsar
på de stora universiteten har en uppslutning i Sveriges
befolkning. Det finns rim och reson i att vi bygger
starka högskolor i varje län. När Per Bill förelår nya
resursfördelningssystem som dramatiskt kommer att
försämra förutsättningarna för högskolorna ute i lan-
det tror jag att det blir problem också för honom i
hans retorik när han är ute och reser i landet.