Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till
reservation 1 under punkt 1 i utbildningsutskottets
betänkande nr 4 som heter Högskolan. Senare i de-
batten kommer några av mina partivänner att yrka
bifall till ytterligare ett par reservationer. Men för tids
vinnande är vi minimalistiska den här gången. Det är
också för att göra det möjligt för riksdagsledamöterna
att hinna hem innan det blir kväll och natt.
Fru talman! När Thomas Östros för snart fyra år
sedan tog över på utbildningsposten var det många
som hade höga förväntningar, och i början gick det
bra. Visserligen blev det inga stora uppgångar i an-
slagen och visserligen fortsatte urholkningen på
många ställen, men det syntes åtminstone som om
takten i neddragningarna var lite mindre.
I dag är läget ett annat. Thomas Östros fagra tal
om Sverige som forsknings- och kunskapsnation
klingar allt falskare i kontrast med verkligheten - en
verklighet som snarare kan liknas vid en strid på
fattighuset.
Alltfler är de som tappat hoppen om en snar för-
bättring, om riktiga strategiska satsningar för att Sve-
rige verkligen ska bli ett rikt land igen.
I takt med att universitet och högskolor alltmer
ljudligt ropar på mer resurser och mindre statlig styr-
ning har utbildningsministern tonat ned det fagra talet
om sin egen politik för att i stället ägna allt större
utrymme år att fabricera historier om vad de stygga
borgarna tänker göra när de ska ta över regerings-
makten.
Jag förstår Thomas Östros när han vill applådera
sin egen högskoleproposition, speciellt som inte sär-
skilt många andra i Sverige har gjort det. Däremot
tycker jag att det är trist och oroande att han nästan
helt avstår från att beröra de stora utmaningar som
universitet och högskolor står inför. Var finns analy-
sen, Thomas Östros? Var finns strategin för framti-
den? Var finns resonemangen om utbildningens glo-
balisering? Är det verkligen så illa att universitet och
högskolor i socialdemokraternas vision endast är
redskap för och producenter av en utbildningspolitik
som ska bli central för fördelningspolitiken i kun-
skapssamhället, för att använda Thomas Östros egna
ord?
Fru talman! Jag tycker inte att man kan se propo-
sitionen som någonting annat än en besvikelse. Allt
tal om kraftfulla satsningar har försvunnit. Det jag är
riktigt oroad för är egentligen vad som inte står i
propositionen. Jag är också oroad för att det bara är
småsummor som ska förbättra läget.
Låt mig ta upp fyra exempel på sådant som borde
ha funnits med i en högskoleproposition som verkli-
gen syftat till att ta tag i problemen. Det första är ett
nytt antagningssystem, ett rättssäkert, decentraliserat
antagningssystem till högre utbildning. Dagens an-
tagningssystem skapar problem både på högskolan
och på gymnasieskolan. På gymnasieskolan väljer ett
stort antal elever i dag att prioritera bra betyg framför
gedigen kunskap. Man väljer bort svåra ämnen som
man skulle behöva till förmån för enkla ämnen där
man inte behöver råplugga för att få toppbetyg. Inom
högskolan yttrar sig problemen genom att fyra av fem
studenter tvingas ta en omväg eller inte alls kommer
in på sin drömutbildning.
Fru talman! Jag är övertygad om att motivationen
och glädjen hos studenterna är betydligt större om
man kommer in på sin drömutbildning vid det univer-
sitet eller den högskola som man vill studera på. Da-
gens system leder till sämre motiverade studenter och
därmed till lägre kvalitet i utbildningen. Vi moderater
vill införa ett decentraliserat, rättssäkert antagnings-
system. Vi vill göra det möjligt för fler och fler att
komma in på sitt förstahandsval genom att låta popu-
lära, högkvalitativa utbildningar växa och genom att
ta in fler studenter. Vi vill värna studenterna. Vi vill
värna självständiga, starka universitet och högskolor,
inte centralistiska system.
Det andra som jag saknar i propositionen är en or-
dentlig diskussion om urholkningen av grundutbild-
ningsanslagen. Alltfler studenter har fått plats vid
våra universitet och högskolor. Samtidigt har ansla-
gen släpat efter. Jag brukar i debatten säga att de har
släpar efter med 15-20 %. Jag har haft fel, fru talman.
Enligt Sveriges universitetslärarförbund SULF har
kostnaderna för merparten av grundutbildningen i
högskolan ökat med 26 % mer än de bidrag som man
har erhållit från statsmakten räknat från budgetåret
1994/95 - 26 %!
Under den kommande treårsperioden vill vi mo-
derater börja återuppbyggnaden av grundutbildnings-
anslagen. Vi har som en första punkt i detta återupp-
byggande avsatt 1,1 miljarder kronor mer än rege-
ringen i vår budget för att bygga upp grundutbild-
ningsanslagen. Vi ser denna satsning på våra univer-
sitet och högskolor som en investering för ökad kva-
litet och för bättre utbildade studenter. Få saker, fru
talman, är mer gynnsamma för landets företag och
arbetsplatser än att få tillgång till välutbildade medar-
betare.
Det tredje som jag skulle vilja se i den här propo-
sitionen är en ordentlig diskussion om bristen på
forskningsanslag. Det är ingen tvekan när jag är ute
på universitet och högskolor om att det i dag råder
stor brist på forskningsmedel. Vetenskapsrådet till-
delas för lite pengar. De s.k. fakultetsanslagen har
stått stilla och urholkats de senaste åren. Tidigare har
man till viss del kunnat parera detta genom att börsen
har gått bra och att våra forskningsstiftelser har kun-
nat fylla i de gropar i forskningsbudgeten som herrar
Tham och Östros har grävt.
Preliminära beräkningar som jag har gjort visar att
det finns en stor risk att den svenska forskningen
kommer att få ungefär 1 miljard kronor mindre att
röra sig med varje år de kommande åren. Det skräm-
mer mig, fru talman. Under de kommande åren vill vi
moderater successivt öka forskningsanslagen med
drygt 3,3 miljarder kronor. Vårt syfte är att stärka den
fria forskningen och finansieringen av doktorander
och att göra insatser för att Sverige ska bli ett fram-
gångsrikt land på vitala områden som bioteknik, ma-
terialvetenskap, IT och medicin.
Fru talman! Det fjärde som jag hade velat se en
ordentlig diskussion om i propositionen är kvaliteten.
Trots att vi har många duktiga forskare och lärare
som arbetar oerhört hårt ute på våra universitet och
högskolor får vi alltfler signaler om försämrad kvali-
tet i grundutbildningen. Egentligen behöver man ju
inte vara Einsteins lillebror för att räkna ut det här. Vi
har en urholkning av grundutbildningsanslagen på
26 % kombinerat med en stor brist i forskningsmedel
och dessutom det faktum att fyra av fem studenter
inte har kommit in direkt på sin favoritutbildning. Det
är inte så svårt att lägga ihop de här tre faktorerna och
se att de förr eller senare leder till sämre kvalitet.
Fru talman! De anställda på landets universitet
och högskolor jobbar i dag alltmer övertid - ofta
obetald - för att studenterna ska få en högkvalitativ
utbildning. Gränsen för denna godhet är dock snart
nådd om jag tolkar signalerna från universitet och
högskolor rätt. Yrkesstolthet och filantropisk verk-
samhet kan aldrig i längden täcka över de brister som
urholkningen av anslagen har inneburit. Risken för
utbrändhet och hopplöshet närmar sig nu för alltfler.
Våra universitet och högskolor behöver i dag
kraftigt ökade anslag både på utbildnings- och forsk-
ningssidan. Om man lägger ihop alla de moderata
satsningarna kan man, lite beroende på hur man räk-
nar, komma upp i både sju, åtta och nio miljarder
kronor mer under den kommande treårsperioden. De
här miljarderna ser vi bara som ett första steg i en
återuppbyggnad av det som är absolut mest väsentligt
när vi är på väg in i kunskapssamhället, nämligen
ordentliga investeringar i högre utbildning och forsk-
ning.
Om Sverige vill tillhöra de länder som lockar till
sig kreativa människor från hela världen är det oer-
hört viktigt att se till att få fart på den högre utbild-
ningen och forskningen. Få satsningar är viktigare om
vi successivt vill klättra på listan över världen rikaste
länder.
Fru talman! Jag vill använda några av mina sista
minuter till att diskutera en spännande debatt. Det är
en spännande debatt som har pågått några år men som
i år, tror jag, första gången dök upp i februari. Under
rubriken "Det är dags för universitetsavgifter" skrev
den socialdemokratiske universitetsdirektören Johnny
Andersson i Uppsala: Det är min övertygelse att vi
inom ett fåtal år måste bestämma oss för att vidga
finansieringsbasen för högskoleutbildning utöver de
nu helt dominerande statliga anslagen.
Min första reaktion, fru talman, var inte att
springa ut på gator och torg och hävda att socialde-
mokraterna vill införa terminsavgifter. Jag känner
Johnny Andersson som en klok och duktig man, och
jag såg det som en tänkvärd diskussion.
Några dagar senare svarade Thomas Östros i
samma tidning sin partibroder, och han använder
dessutom sin egen idol Tony Blair, men den här
gången som ett skräckexempel på vad som händer när
man inför universitetsavgifter. Universiteten får inte
både behålla de statliga medel som de tidigare har fått
och dessutom lägga på universitetsavgifter som gräd-
de på moset.
Jag såg också detta som en väldigt spännande de-
batt mellan två socialdemokrater. Dessutom använder
den ene en tredje socialdemokrat som ett skräckex-
empel.
Sedan gick det några månader. Det blev sommar,
och det blev höst, och sedan dyker diskussionen upp
igen. Den här gången är det lundaforskaren Ann-
Marie Pålsson, den Ann-Marie Pålsson som troligtvis
också blir riksdagsledamot för Moderaterna men som
också är forskare vid Lunds universitet. Även hon,
likt Johnny Andersson, diskuterar fördelarna med
avgifter på universiteten.
Knappt hade dock trycksvärtan på den skriften
torkat innan Thomas Östros var ute och hävdade att
Moderaterna vill införa terminsavgifter - 20 000 kr.
Och det var inte bara Moderaterna. Helt plötsligt var
det de borgerliga som vill införa terminsavgifter. En
bombmatta av tidningsartiklar runtom i landet ser vi
just nu där Ann-Marie Pålsson med stora bokstäver är
den i Sverige som först vill införa universitetsavgif-
ter.
Fru talman! Jag har vid flera tillfällen talat om för
Thomas Östros att Moderata samlingspartiet inte vill
införa terminsavgifter. Jag kan gärna överlämna vår
partimotion. Jag kan också se till att vår partiledare
ringer och talar om detta för Thomas Östros. Bo
Lundgren är nämligen mycket tydlig när det gäller att
vi inte ska införa några terminsavgifter. Dessutom går
det faktiskt att lyssna på mig här i dag i kammaren.
Som talesman i frågor om högre utbildning och
forskning kan jag garantera att det inte pågår något
arbete för att införa några terminsavgifter på univer-
sitet och högskolor.
Fru talman! Däremot tycker jag att det är utmärkt
bra att socialdemokraten Johnny Andersson och mo-
deraten Ann-Marie Pålsson, som båda har en fast
förankring i universitetsvärlden, diskuterar dessa
frågor, att det får vara ett hett debattklimat och att
man får komma in och tycka till. Jag tror inte att
dessa två personer ogillar universiteten, avskyr stu-
denterna och bara vill se några rikemansbarn gå på
våra universitet. Jag tror faktiskt att de för denna
debatt därför att de har en omsorg om våra universitet
och högskolor. De ser i de fattighus som det på
många ställen är i dag en möjlighet i universitetsav-
gifterna.
För att vara extra klar: Jag håller inte med Johnny
Andersson och Ann-Marie Pålsson. Jag tycker inte att
vi ska ha några universitetsavgifter. Och jag är rätt
säker på att de mycket snart, på det sätt som har skett
i Tony Blairs England, så att säga skulle ätas upp
genom minskade statliga bidrag.