Fru talman! Folkpartiet hade för några år sedan en
valslogan: Bort med kösamhället! Det uttrycket skulle
passa rätt bra. "Bort med kösamhället" är en uppma-
ning som många studenter i dag har anledning att
rikta till regeringen. Köerna ringlar långa till efter-
sökta utbildningsplatser medan andra står tomma.
Köerna är långa för människor som vill forska men
inte får utbildningen finansierad. Köerna växer i
väntan på studentbostäder. Telefonköerna till Cent-
rala studiestödsnämnden växer utan att någon svarar
på timmar.
Folkpartiets liberala högskolepolitik kan formule-
ras med uttrycket "den fria akademin". Den fria aka-
demin bygger på tre grundsatser - kunskap som
egenvärde, frihet och kvalitet. Begreppet kunskap
som egenvärde innebär att det måste bli ett slut på
uppdelningen i s.k. nyttig och onyttig kunskap. För-
medlandet och utvecklandet av kunskap kan inte
mätas i kortsiktiga nyttotermer. Oavsett om studenter
läser klassiska språk eller naturvetenskapliga ämnen
kan man aldrig peka på hur deras verksamhet ska
kunna omsättas i pengar i framtiden. Men samhället
måste alltid ta till vara och uppmuntra människors
strävan efter kunskap.
Frihet innebär att högskolor och universitet ska stå
fria och vara samhällets självkritiska spegel. Hög-
skolorna ska inte styras av politiker. I stället ska lära-
re, studenter och forskare ha ett avgörande inflytande
i universitetsstyrelserna. Studenternas val ska styra
när det gäller tilldelning av platser både mellan olika
högskolor och mellan ämnen. Därför tar vi liberaler
strid för den akademiska friheten och mot politisk
centralstyrning. Begreppet "kvalitet" kan inte ut-
vecklas i en utbildningsfabrik. Planmål för antal ut-
examinerade studenter säger väldigt lite om kvalite-
ten. I stället måste utbildningens vetenskapliga kva-
litet sättas i främsta rummet. Kvaliteten i undervis-
ning och forskning ska utvärderas både genom inre
och yttre oberoende granskning. Därför tar vi strid för
den vetenskapliga kvaliteten och mot ensidigt kvan-
titetstänkande.
Det är den enskilde studenten som vet bäst vad
han eller hon är lämpad att läsa. I dag styr staten på
olika sätt i hög utsträckning resurser både till ämnen
och kurser som staten anser att studenterna bör ägna
sig åt - utbildningar som anses vara nyttiga. Men
kunskap har som sagt ett värde i sig. Folkpartiet vill
därför införa en rörlig studentpeng som följer med
studentens val. Med en studentpeng är det studentens
val som avgör fördelningen av platser både mellan
skilda ämnen och mellan olika högskolor. Därför
måste högskolorna få en större rätt att anpassa kurs-
utbudet efter studenternas val och inte vara bundna av
att antalet platser på olika utbildningar har fastställts
av riksdagen för varje enskild högskola. Naturligtvis
måste staten fastställa en totalram för kostnaderna för
grundutbildning, men inom den ramen ska pengar
kunna föras över mellan olika utbildningar beroende
på vilka kurser studenterna väljer.
Naturligtvis ska möjligheten att läsa på högskola
vara helt avgiftsfri. Därför, fru talman, tycker jag att
det är bra att Per Bill förtydligar moderaternas stånd-
punkt. Jag har själv deltagit i en debatt med modera-
ten Ann-Marie Pålsson, som kommer från Lund pre-
cis som jag, i denna fråga. För Folkpartiet har det
alltid varit och kommer alltid att vara en självklar
utgångspunkt att all utbildning ska vara avgiftsfri.
Men vi har som sagt fått ett klarläggande i dag i den
frågan.
Med utbildningsfabrikens ideologi som grund har
den socialdemokratiska regeringen hittills varit mått-
ligt intresserad av att fördela utbildningsplatser med
någon större hänsyn tagen till studenternas egna öns-
kemål. Det har lett till långa, ringlande köer till
många platser och öde föreläsningssalar på andra håll.
Nu har regeringen fått göra en halvhjärtad reträtt.
Under förra året gavs högskolorna en viss frihet att
omfördela platser när man inte kunde fylla platser på
andra utbildningar. Det här var naturligtvis en nöd-
vändig reträtt, men det visar samtidigt på den nuva-
rande utbildningens brister. Med en fullt genomförd
studentpeng kan studenternas efterfrågan och utbudet
av utbildning bättre matchas, både när det gäller äm-
nen och studieorter.
Folkpartiet har som ett första steg i utvecklandet
av en renodlad studentpeng i vårt budgetalternativ
motionerat om att fördelningen av resurser mellan
olika högskolor mycket tydligare ska anpassas till hur
sökandetrycket ser ut. Därför ger vi i vår budgetmo-
tion högskolor med uppenbart högt sökandetryck ett
ekonomiskt tillskott på sammanlagt 200 miljoner
utöver regeringens förslag.
Studenten är själva utgångspunkten för Folkparti-
ets politik för den högre utbildningen. Grundutbild-
ningen vid landets högskolor måste byggas upp med
studentens perspektiv i förgrunden. Studenten är på
många sätt en utsatt individ inom högskolan, och han
eller hon behöver mycket bättre information om sina
rättigheter än vad som ges i dag. Därför föreslår vi att
våra högskolor ska upprätta ett studentkontrakt med
sina studenter. I detta kontrakt ska det klargöras vil-
ken handledning man har rätt till och hur många un-
dervisningstimmar studenten har rätt att förvänta sig.
Det ska innehålla principer för bl.a. rättning och be-
tygssättning. Studenten ska också ha rätt att ifråga-
sätta sitt betyg eller att få sin uppsats bedömd av
någon annan utomstående lärare.
De här studentkontrakten skulle kunna variera
mellan olika högskolor och universitet. Det gör att
studenten innan hon eller han väljer högskola kan
jämföra institutioner och skolor. På det sättet konkur-
rerar högskolor och institutioner med varandra på ett
mycket tydligt sätt, och det gynnar kvaliteten.
Fru talman! Högskolan har expanderat kraftigt på
senare år. Sedan 1997 har den högre utbildningen
byggts ut med ungefär 100 000 nya utbildningsplat-
ser. Den här utbyggnaden har till stor del varit både
naturlig och nödvändig. Fler människor måste ge-
nomgå högskoleutbildning om Sverige ska utvecklas
till en kunskapsnation. Men utbyggnaden måste ske i
en takt och en omfattning som gör att kvaliteten kan
upprätthållas. Landets studenter har faktiskt rätt att
kräva en utbildning som är akademisk inte bara till
namnet utan också till innehållet.
Resurserna till utbildningen har urholkats kraftigt
de senare åren. Olika beräkningar talar om en minsk-
ning av pengarna till utbildningen med 20 % eller
25 %. Vi kan också se att lärartimmarna på högskolan
har minskat och att nybörjare på A-nivå på många
håll får lika lite undervisning som studenterna på C-
nivå hade för tio år sedan.
I en av regeringens egna utredningar, Högskolans
styrning, kunde utredaren Ingemar Lind konstatera
väldigt allvarliga kvalitetsbrister inom grundutbild-
ningen. Lärartätheten var låg, och på vissa institutio-
ner hade undervisningstimmarna sjunkit till tre fyra
timmar i veckan. Annan statistik visar att andelen
disputerade lärare vid åtskilliga högskolor understiger
50 %. Därför är jag övertygad om att det nu behövs
en utarbetad plan för hur vi ska kunna genomföra
resursförstärkningar till högskolan så att vi kommer
tillbaka till tidigare nivå. Regeringen måste också
våga välja mellan att antingen minska utbygg-
nadstakten eller också öka resurserna till högskolan.
Lärarna vid högskolorna har hållit ställningarna så
långt det var möjligt genom obetald övertid, minskad
tid för forskning osv., men det håller inte i längden.
Ersättningen per student, den s.k. prislappen, måste
helt enkelt skrivas upp.
Två tredjedelar av landets högskolor har dessutom
inte lyckats utbilda så många studenter som de fått i
uppdrag att göra, vilket också visar att planeringen
har varit orealistisk.
Folkpartiet planerar i sitt förslag för drygt 3 000
färre platser till grundutbildningen än regeringen.
Vårt förslag innebär också att utbyggnaden av hög-
skolan fortsätter men sker i en takt som gör det möj-
ligt att förstärka kvaliteten. Regeringen har själv
föreslagit en höjning av prislappen inom humaniora,
samhällsvetenskap, juridik och teologi med ca 200
miljoner, men det är en förstärkning som egentligen
bara är hälften av det som regeringens egen utredare
ansåg vara nödvändigt.
I Folkpartiets förslag föreslår vi att ersättningen
per student skrivs upp med 400 miljoner. Jag är
övertygad om att fler studenter klarar sin utbildning
på sikt om undervisningen blir bättre.
Fru talman! Svensk forskning är verkligen mycket
framgångsrik. Nu senast i samband med debatten om
stamcellsforskning har vi sett ett exempel på ett om-
råde där Sverige ligger i världstopp. Det är verkligen
glädjande, men det säger mer om forskningspolitiken
för 10-20 år sedan än om forskningspolitiken i dag.
Den statliga andelen av forskningspengarna har
minskat kraftigt. Enligt EU-statistik från de senaste
fem åren ligger Sverige sist med en nedskärning på
5 %. Därför är det verkligen mycket osäkert hur
svensk forskning kommer att klara sig om tio år.
Nu behövs det ett rejält trendbrott. Folkpartiet fö-
reslår ett extraanslag till forskning och forskarutbild-
ning på närmare 2 miljarder kronor under tre år. Det
är den fria och obundna forskningen som är själva
grundstenen för framtida vetenskapliga framgångar.
Forskare och doktorander får inte vara beroende av
projekt och av externa pengar från staten eller från
företag och stiftelser. Därför vill Folkpartiet öka den
del av de statliga forskningsresurserna som går direkt
till universiteten. Vi föreslår en förstärkning med 720
miljoner kronor över tre år direkt till universitetens
vetenskapsområden.
Avslutningsvis, fru talman, behandlar vi i dag
också propositionen Den öppna högskolan. Tyvärr
finns det där ett antal förslag som enligt mig passar in
alldeles för tydligt i socialdemokraternas och stöd-
partiernas tradition att sudda ut profilen på olika ut-
bildningar. Kraven på förkunskaper vid högre utbild-
ning minskas. Gymnasieliknande kurser ska startas på
högskolorna. På samma sätt som gymnasiet har grun-
deskolefierats tycker jag nu att vi kan se en risk att
högskolan gymnasifieras. Hela tiden ska tydligen
nästa utbildningsnivå rätta till vad som misslyckats på
den tidigare nivån. Varför inte i stället ha ett enkelt
antagningssystem där en kvalificerad studentexamen
ger tillträde till högre utbildning?
Med Folkpartiets studentpeng skulle flera efter-
traktade utbildningar byggas ut. Om platserna ändå
inte räcker till ska högskolorna själva genom egna
antagningar, test och prov ta reda på vilka som har
bäst förkunskaper.
Fru talman! Om vi utgår från att kunskap har ett
egenvärde, att högskolornas frihet är ovärderlig och
att kvaliteten på utbildningen är det som ska räknas,
då lämnar vi den gamla utbildningsfabriken och öpp-
nar den fria akademin.
Jag står naturligtvis bakom alla våra olika yrkan-
den men nöjer mig här med att yrka bifall till reser-
vation 3 under punkt 22 i UbU1 och till reservation 3
under punkt 5 i UbU4.