Fru talman! Fru minister! Det finns knappast något
ämne i svensk politik som har intresserat och engage-
rat så många människor som just äldrevården. Vi har
fått belägg för detta i dagens kammardebatt men fram-
för allt i otaliga artiklar i pressen och de många ut-
redningar och rapporter som producerats under de
senaste åren. Socialstyrelsen har kontinuerligt följt
upp ädelreformen, och statliga utredningar har gjort
analyser och kommit med förslag för att avhjälpa
bristerna i dagens vård och omsorg.
Som ett resultat av detta har regeringen lagt fram
propositionen om en nationell handlingsplan för äld-
repolitiken. Denna bok på 135 sidor innehåller en
mängd vackra ord och allmänt välvilliga skrivningar
ämnade att förbättra vården och omsorgen för de
äldre, men väldigt litet av konkreta förslag för att
åstadkomma detta. Somliga frågor hänskjuts försik-
tigtvis till ytterligare utredningar, vilket innebär att
problemen skjuts på framtiden.
Jag är väl medveten om att äldrevården måste
följas upp kontinuerligt och att en noggrann tillsyn är
nödvändig, lika väl som att vissa frågor måste utredas
ytterligare.
Det går dock att omedelbart verkställa merparten
av de förslag som vi moderater framför i våra motio-
ner. Lika väl kunde propositionen ha utmynnat i di-
rekta förslag för omedelbara åtgärder. Uttrycket
"medan gräset gror dör kon" kommer osökt i tankar-
na. De äldre som i dag är i behov av förbättringar
inom vård och omsorg kan av naturliga skäl inte vän-
ta. Deras behov finns just nu. Det finns inget skäl att
vänta, eftersom det finns tillräckligt med faktaunder-
lag i befintliga utredningar.
I dagens betänkande behandlas nära 200 yrkan-
den. Glädjande nog har det varit möjligt att enas om
några, vilket har resulterat i fem tillkännagivanden till
regeringen. Vi är alla, såvitt jag har förstått, mycket
glada i dagens kammardebatt att så har skett, att vi har
kommit några steg ytterligare på vägen. Det gäller
bl.a. läkare i det särskilda boendet, slopandet av 65-
årsgränsen för personlig assistans och rätten till an-
hörigstöd. Ansvarig läkare och rätt till anhörigstöd är
något som vi moderater har pläderat för sedan lång tid
tillbaka. Dessa tillkännagivanden är av stor betydelse
för vårdtagarna och deras anhöriga. Men mycket mer
skulle ha varit möjligt att besluta om.
Fru talman! Sverige har i dag mer än 1 ½ miljon
människor som är 65 år och äldre. Det är en stor andel
av befolkningen. Det är självklart så att deras behov
och förutsättningar är mycket olika. Men en sak har vi
alla gemensamt - såväl unga som gamla - nämligen
viljan att påverka och bestämma själva. Det är därför
viktigt att valfriheten stärks inom alla områden.
Vi moderater vill därför att valfriheten skall regle-
ras i socialtjänstlagen. Vi anser att det är rimligt att
man t.ex. skall få välja boendeform eller hemtjänst-
service. Därför skall man kunna anställa t.ex. en gran-
ne eller anhörig efter samma taxa som gäller i hem-
tjänsten. En "hemtjänstpeng" är ett enkelt sätt att göra
detta möjligt.
För de äldre som inte är berättigade till hemtjänst
men ändå är i behov av hjälp med vissa hushålls- eller
trädgårdssysslor kan en skattefri rabatt på sådana
tjänster göra det möjligt att anställa någon. Det är
flera som har framfört det förslaget i dag.
Enligt många undersökningar finns det en stark
önskan att bo hemma så länge som möjligt - en
självklarhet, kan man tycka. Genom att vistas i sin
invanda miljö och utföra vissa sysslor håller man sig
dessutom i bättre fysisk och psykisk form och kan
därför uppskjuta ett institutionsboende.
Samtidigt kan man konstatera att detta är ett klart
billigare alternativ för samhället. Här sammanfaller
alltså den äldres önskemål med kravet på att våra
resurser skall hanteras på bästa möjliga sätt för att
räcka till mera service. Förebyggande insatser och
stöd i hemmet borde därför vara en självklarhet. Mot
den bakgrunden är det svårt att förstå Socialdemokra-
ternas negativa inställning till "hemtjänstpeng" och
skattelättnader för vissa tjänster. Problemet i detta fall
tycks inte vara pengar utan en rent ideologisk blocke-
ring.
Man kan konstatera att vården och omsorgen för
de äldre är av skiftande slag. Det finns äldreomsorg
av utomordentligt god kvalitet med kunnig och kom-
petent personal. Men motsatsen är också tyvärr van-
lig.
Svenska Dagbladet hade den 10 maj i år en lista
på brister och misstag inom äldrevården. Listan om-
fattar 491 grava försummelser som Socialstyrelsen
har utrett sedan 1992 i Stockholms län. Listan är en
skrämmande uppräkning av slarv, brister, okunnighet,
våld och brist på empati. Här finns allt från utdelande
av dubbel dos medicin, larm som inte fungerar, glöm-
da vårdtagare på toaletten, fallskador till avklippning
av en tå utan bedövning. Man vill inte tro att det är
sant, men faktum är att det handlar om officiella rap-
porter.
Denna kompakta larmsignal kan knappast vara or-
sakad enbart av brist på pengar, såsom ofta hävdas i
debatten. Som min kollega Sten Svensson tidigare har
påtalat är det snarare ett systemfel.
Enligt Stefan Fölsters utredning Kommuner kan!
Kanske. är det stora skillnader i kommunernas kost-
nader för äldreomsorg utan att man kan påvisa några
egentliga skillnader i kvalitet. Det som är avgörande
är hur kommunerna hanterar sina medel. Problemen
måste alltså lösas på annat sätt än med pengar. Det är
bl.a. därför som vi moderater inte föreslår några nya
medel till kommunerna. Enligt många uppgifter
kommer de s.k. Perssonpengarna dessutom att använ-
das till mycket annat än skola, vård och omsorg.
Nej, vi har i stället lagt fram andra förslag för att
stärka ekonomin och förbättra vården. Sten Svensson
har tidigare nämnt flera av dem. Jag vill här nämna
förslaget om att kommunerna skall ha ett samlat an-
svar för äldrevården. Därmed skapas en bättre över-
blick över hela vårdkedjan samtidigt som resurserna
kan utnyttjas effektivare.
Vidare: För att få konkurrens och valfrihet i vår-
den måste enskild verksamhet få bedrivas på samma
villkor som den offentliga. Här krävs en lagstiftning
för att uppnå ett sådant resultat. Konkurrens i vården
ger också billigare vård.
Den enskilda vården kännetecknas som regel av
en enkel, effektiv organisation med korta beslutsvägar
och ett stort inflytande för personalen. Därigenom
lyckas man åstadkomma såväl en kvalitativt god vård
som en mycket kostnadseffektiv verksamhet. Detta är
alltså ytterligare ett exempel på god hushållning med
allmänna medel.
Jag har besökt åtskilliga entreprenader. En av dem
är Blombacka servicecenter i Borås med 32 boende
och därtill ett hemtjänstdistrikt. Utvärderingen som
gjordes förra året gav ett mycket högt betyg på verk-
samheten. Jämfört med motsvarande verksamhet i
Borås är driftskostnaderna minst en halv miljon lägre.
Man kan göra tankeexperimentet att all äldrevård i
Sverige lades ut på entreprenad. På goda grunder kan
man förutsätta att den nuvarande kostnadskrisen inom
äldrevården i så fall i det närmaste skulle försvinna.
Men det viktigaste i sammanhanget är trots allt att
vården utvecklas och förbättras med olika vårdgivare
och att vårdtagaren har en verklig valfrihet.
Avslutningsvis vill jag ta upp ytterligare två
punkter. Den första gäller personalens utbildning och
fortbildning. Det finns skäl att anta att många av de
fel och brister som vi har hört talas om bottnar i brist
på kunskap. Med en god grundutbildning som bygger
på modern forskning skapas förutsättningar för en god
vård. En bra utbildning underlättar också för persona-
len att utföra sitt krävande arbete.
Då det sker en ständig utveckling inom området är
det dessutom nödvändigt med en kontinuerlig fort-
bildning. Jag tror också att förmågan till empati för-
stärks med en bättre utbildning. Verklig inlevelseför-
måga är fundamentalt för en god vård och omsorg.
Min andra punkt gäller avgifterna i det särskilda
boendet. Här behövs en snabb utredning för att lösa
de ekonomiska problemen för den hemmaboende
maken. Det är inte rimligt att man skall behöva gå
från sitt hem då den ena parten måste flytta för att få
vård. Det är inte heller rimligt att man i det särskilda
boendet får en så liten del av sin inkomst kvar att det
inte räcker till nödvändiga personliga utgifter. Här
finns alltså starka önskemål om snabba beslut i den
frågan.
Det är stora skillnader i kommunernas regler om
avgifter. Detta upplevs som djupt orättvist, och är det
de facto också. I avvaktan på en utredning förslår vi
moderater en temporär lösning för att minska orättvi-
sorna. Fru talman! Mycket mer skulle givetvis ha
kunnat sägas i dessa frågor. Men jag är säker på att
debatten om äldrevården med all säkerhet kommer att
fortgå under lång tid. Vi moderater har visat på en
lång rad av förslag i våra motioner. Några av idéerna
har redan slagit rot. Men för de äldre som väntar på
vård och service eller redan får sådan skulle man
önska en snabbare takt i förändringsarbetet. Några
steg har vi tagit här i dag, men raska kliv krävs i fort-
sättningen.