Fru talman! Jag kan instämma i att det inte är två
jämbördiga parter. Israel är en starkare part, och Isra-
el har, som jag sade, huvudansvar för den nuvarande
krisen.
Murad Artin, därför ser vi inte heller detta som ett
krig mellan två jämbördiga parter. Detta är i stället
fråga om en ockupation.
Yvonne Ruwaida säger att det inte är ord och bi-
stånd som behövs utan verktyg och instrument. Men
hon säger samtidigt inte vilka verktyg och vilka in-
strument det är som ska ge oss freden. Jag skulle vilja
vädja till Yvonne Ruwaida att hon inte så där lättsin-
nigt ska slå bort Tenet- och Mitchell-rapporten, därför
att de är stegen på vägen, de är just instrumenten och
verktygen som man har en internationell överens-
kommelse om i dag.
Jag tycker också att det är viktigt att påminna om
vilken stor vikt det svenska biståndet spelar, inte bara
för att man går in akut just nu med humanitärt bistånd
t.ex. när det gäller att ersätta ambulanserna. Och jag
vill säga till Mats Odell att vi inte har några uppgifter
om att man skulle ha haft en direkt förstörelse av
israeliska ambulanser. Jag kan inte utesluta att det
kan ha hänt någon gång. Men vi har inte alls de upp-
gifter som Mats Odell har.
Men biståndet handlar inte bara om att gå in och
hjälpa till med ambulanser och med hjälp akut huma-
nitärt. Framför allt handlar det svenska biståndet om
att politiskt långsiktigt arbeta för att vi ska få en de-
mokratisk fredlig palestinsk stat, att ge känslan bland
det palestinska folket att fred lönar sig, att bygga alla
de institutioner som behövs i en stat, allt från att för-
bättra rättsväsende och annat, där man definitivt be-
höver förbättringar eftersom det inte alls är bra i dag,
till att bygga upp elförsörjning, vattenrening och allt
som behövs i en framtida palestinsk stat.
Jag tror att det viktigaste som vi kan göra i dag -
förutom att vi fortsätter med det politiska och diplo-
matiska agerandet från Sverige och EU och verkar för
att få tillbaka parterna till förhandlingsbordet, att i
steg ett få ett omedelbart stopp på våldet, i steg två få
fredsförhandlingar och i steg tre att genomföra målet
med två stater sida vid sida - är just att stödja fredsrö-
relsen på båda sidor.
Det är ett av skälen till att jag inte tror på handels-
bojkott och stora sanktioner mot Israel. Jag tror att det
får helt motsatt effekt. Vi behöver i dag en israelisk
folkopinion som ställer upp på freden och på freds-
förhandlingar och vill avsluta våldspolitiken. Vi kan
se att Sharon i dag brottas med ett sviktande opini-
onsstöd. Alltfler människor ser att de har fått en ökad
osäkerhet och mer våld i stället för motsatsen som
han lovade. I det läget är det också viktigt att israe-
lerna upplever att de har omvärldens stöd för freds-
förhandlingar. Jag tror att en handelsbojkott eller
riktade sanktioner omfattande ekonomiska sanktioner
i ett sådant läge skulle slå undan marken för fredsrö-
relsen på den israeliska sidan, och därför vill jag
bestämt avråda från den typen av krav.
Däremot tycker jag att det är väldigt viktigt att Is-
rael ska följa sin del av associationsavtalet och ome-
delbart upphöra att exportera varor från ockuperade
områden. Därför ska vi fortsätta med aktionen mot
det agerandet.