Fru talman! Israeliska soldater spränger dörren till
ett hem. Explosionen sårar en kvinna i huset som
ramlar blödande till marken medan hennes barn grå-
ter. Hennes man försöker tillkalla en ambulans, men
hindras av soldaterna som är sysselsatta med att slå
ned en vägg för att nå in i nästa hem. Dottern i fa-
miljen ber dem att inte slå sönder allt, men uppmanas
att hålla tyst. Kvinnan dör. En soldat vänder sig mot
en israelisk TV-kamera och säger: Inte vet jag varför
vi är här. Rensning heter det visst.
Det som jag berättar här är bara toppen på ett is-
berg av det våld som palestinierna får utstå under
ockupation. Som ockupationsmakt avrättar Israel
folk, dödar och skadar civila, kvinnor och barn och
sätter 14- och 15-åringar i fängelse och torterar dem
även. Man skjuter på ambulanser och sjukhusperso-
nal, förvägrar människor sjukvård och jämnar männi-
skors hus, polisstationer och myndigheter med mar-
ken. Man förstör vägar, stänger av vatten och el och
spärrar in folk i små, små zoner - mindre än en
svensk stadsdel - samt trakasserar palestinierna för
att få dem att lämna sitt hemland.
Sverige har varit en garant för folkrätten. Anled-
ningen till att vi i Miljöpartiet har begärt den här
debatten i dag är att vi vill diskutera hur Sverige ska
agera för att få Israel att följa folkrätten och att av-
sluta ockupationen. Sveriges politik hitintills har varit
mycket fina ord, men lite aktion. Den enda aktion
som har varit har mest bestått av bistånd, och det
räcker inte.