Fru talman! Att det pågår ett stort propaganda krig
kan vi vara överens om. Det finns hatpropaganda från
båda sidor. Israelerna skyller väldigt mycket på medi-
erna, och de skäller på svenska medier också. Jag kan
konstatera att den israeliska propagandan är minst
lika ensidig.
Det finns ändå en del hoppfulla tecken. Vi har ta-
lat om den växande fredsrörelsen. Det finns också
soldater som vägrar att tjänstgöra på ockuperade
områden. De fredsaktivister som var här den 8 mars
lämnade uppgiften att det var ungefär 1 300 officera-
re, reservofficerare, soldater och värnpliktiga som
vägrar tjänstgöra där. Det är mycket strongt gjort med
tanke på att man blir åtalad och bestraffad, och hela
ens karriär är förstörd om man gör det. Jag tycker att
det är starkt. Det är en positiv sak.
FN:s resolution om en palestinsk stat är också en
stor framgång, det saudiarabiska initiativet likaså. Det
innebär att man skulle erkänna Israel, egentligen i
strid med de krav som finns i FN-resolutionerna. Då
skulle det hot som Israel har levat med under alla
dessa år undanröjas. Det skulle kunna vara en väg till
en lösning. Vi hoppas, för hoppet är det sista som
överger en. Vi hoppas att det ska bli så. Men vi ska
inte hoppas passivt. Vi ska agera. Sverige bör agera:
stötta det civila samhället, stötta fredsrörelsen och
trycka på EU.
Till sist vill jag ställa en fråga till Anna Lindh.
Om det skulle misslyckas, är Anna Lindh då beredd
att pröva det förslag som har kommit från de kristna
rörelserna om en frysning av hela handelsavtalet med
Israel?