Fru talman! Betänkandet som vi nu behandlar har
att göra med de regler som vi i Sverige har satt upp
för reklamfinansierad markbunden television. Det är
riktigt som Lars Hjertén sade i sitt inlägg att det i
dagarna är exakt tio år sedan som vi för första gången
tillät reklamfinansierad television i Sverige. Det hade
föregåtts av flera stora och mogna överväganden,
både av Ingvar Carlssons socialdemokratiska regering
och den borgerliga regeringen under Carl Bildt. Sve-
rige kände sig helt enkelt moget att "släppa till" re-
klamfinansierad television.
Det var en födslovånda som var ganska svår, där-
för att det fanns många inom det politiska partiväsen-
det, inom kulturetablissemanget och på många andra
håll, t.ex. i dagspressen, som inte tyckte att televisio-
nen skulle bäras upp av reklamintäkter. Det skulle
t.o.m. kunna försvåra för det tryckta ordet, hette det.
Nu har vi ett decenniums erfarenheter av reklam i
television. Vi kan dra vissa slutsatser, och vi har fått
många erfarenheter. En slutsats som man omedelbart
kan dra är att ingen längre ens i denna kammare ar-
gumenterar för att vi ska sätta stopp för reklamfinan-
sierad markbunden television. Tvärtom önskar vi att
den reklamfinansierade televisionen går samman med
public service och bygger ut den digitala televisionen,
så att alla svenska hem kan få digital television med
interaktivitet och många fler tjänster hemma i var-
dagsrummet. Då behövs också sådana stationer som
finansieras av reklam.
Det har funnits en tid då reklamen har ansetts som
kommersiell och av olika skäl mindre önskvärd. Jag
har aldrig tillhört dem. Jag tycker att man i stället ska
ha regler för reklam eftersom reklam och annonsering
är en viktig del av att kommunicera budskap för varor
och tjänster. Men det ska finnas regler. Alla demo-
kratiska, öppna samhällen har sådana regler. De kan
skilja sig från land till land, men vi i Sverige försöker
närma oss de europeiska värderingarna, där Storbri-
tannien, med public service-TV och -radio, BBC, har
varit föregångsland i alla avseenden, inte bara för oss
i Sverige utan faktiskt för de flesta andra länder i
Europa.
När vi nu går till kammaren med ett betänkande
som ger stöd för en proposition, är det för att möjlig-
göra för den nuvarande innehavaren av koncessionen,
dvs. TV 4, att någorlunda anpassa sina reklamregler
till ett europeiskt snitt. Dessutom vill utskottet på en
punkt gå lite längre än vad regeringen önskar. Vi
menar att det finns tillfällen - t.ex. när slutspelsmat-
cher, idrottsevenemang eller andra stora evenemang
sänds, där utsatta tider överskrids - då det ska vara
möjligt att på ett naturligt sätt i pauser bryta in med
reklam i stället för att göra det konstlat och skapa
"informationsspärrarna" som Ewa Larsson talade om.
Det vi nu diskuterar är egentligen en liten, men
dock viktig, anpassning för den svenska markbundna
reklamfinansierade televisionen, så att man får ett
bättre konkurrensläge gentemot de alltfler satellit-
bundna televisionskanalerna som också finns i mer-
parten av de svenska hemmen.
Därutöver har regeringen annonserat ett par vikti-
ga utredningssteg. Det är utredningar som dels är
igångsatta med utredningsmän, dels komma ska för
att se över regelsystemet. Därför ska man vara lite
försiktig just nu eftersom de utredningarna berör
mycket viktiga saker om radio- och TV-lagen och
yttrandefrihetsgrundlagen. Debatten om de utred-
ningarna ska inte tas just nu.
Får jag kort säga följande till Ewa Larsson. Hon
tycker att det är bättre att göra konstlade informa-
tionspauser än att låta reklam komma in i TV. Jag är
inte så säker på det. Det är precis den sortens demon-
strationspolitik som TV 3, Kanal 5 och många andra
kanaler tar till sig och gör bruk av för att demonstrera
mot den svenska lagstiftningen. Lite grann känner jag
att TV 4 också gör det. Det är onödigt och menings-
löst. TV 4 är en mycket viktig spelpartner för public
service för att utveckla digital-TV.