Herr talman! Låt mig börja med att uttrycka min
djupa vördnad för en f.d. kollega som inte längre är
med oss i dessa och andra frågor. Jag tänker på Hans
Göran Franck, denne lidelsefulle humanist, som gjor-
de så mycket för förföljda och förtryckta människor.
Många har Hans Göran Franck att tacka för sin frihet,
ja, t.o.m. sitt liv.
Herr talman! Det är viktigt att ha två utgångspunk-
ter för vår diskussion. Den ena är att vi bör komma
ihåg att av världens drygt 20 miljoner flyktingar flyr
de allra flesta från ett fattigt u-land till ett annat fattigt
u-land. Det är där de stora tragedierna och de stora
bördorna ligger. Den andra utgångspunkten är att det
är en mänsklig rättighet att söka asyl undan förföljel-
se. Det är inget brottsligt, inget suspekt; det är en
mänsklig rättighet.
Det har nu gått drygt ett år sedan den nya utlän-
ningslagen började gälla. De viktigaste principerna i
den lagen är:
För det första: Vi har fått tydliga regler för
skyddsbehövande människors rätt till skydd i Sverige.
För det andra: Vi har fått en vidare tolkning av
Genèvekonventionen så att flera skyddsbehövande
kan få status som konventionsflyktingar.
För det tredje: Vi har fått respekt för barnkonven-
tionens krav genom en portalparagraf om särskild
hänsyn till barns bästa.
Vid regeringsombildningen flyttade migrations-
politiken in i Utrikesdepartementet. Därmed markera-
des tydligt att vårt ansvar för att ge skydd till männi-
skor på flykt är en del av politiken för internationell
solidaritet. Dit hör också arbetet för mänskliga rättig-
heter och demokrati. Regeringen har lämnat två skri-
velser till riksdagen om dessa frågor. Till den interna-
tionella solidariteten hör också insatser för att före-
bygga krig och konflikter och för att genom bistånd
bidra till återuppbyggnad av krigshärjade länder och
ge stöd till dem som vill återvända.
I den allmänna debatten sägs det ibland svepande
att vi fått en restriktivare flyktingpolitik. Detta är
felaktigt. Låt fakta tala! Vi har nu, som Maud Björ-
nemalm också betonade, statistiken från det första året
med tillämpningen av den nya lagen. Ett ovedersägligt
resultat är att både antalet och andelen som fått status
som flyktingar enligt Genèvekonventionen ökat starkt
från 128 personer år 1996 till 1 310 personer år 1997.
Det är alltså mer än en tiodubbling. Om man räknar
konventionsflyktingarnas andel av de positiva beslu-
ten om uppehållstillstånd ser man att det är en ökning
från 2,6 till 14 %. Den nya portalparagrafen om bar-
nets bästa i utlänningslagen fick också ett tydligt
genomslag. Det är inte en till intet förpliktande formu-
lering, som Folkpartiet har i sin motion. Många av de
mer än 6 000 som fick uppehållstillstånd av humanitä-
ra skäl var just barn.
Om en jämförelse görs med det tidiga 90-talet, då
krisen i f.d. Jugoslavien och kriget i Bosnien pågick,
kommer det nu färre asylsökande till Sverige. Det
finns ett tydligt samband med hur kriserna i vårt nä-
rområde och närmast bortom ser ut. Den tidigare av
vissa s.k. experter befarade flyktingströmmen från
våra östra grannländer har uteblivit, och i stället har vi
utvecklat ekonomiskt, politiskt och socialt samarbete
med dessa länder. Om ingenting oförutsett inträffar,
förutser jag inte någon större förändring vad gäller
antalet asylsökande till Sverige. Att förändringar kan
inträffa visas samtidigt av att antalet som sökte till-
flykt i vårt land steg till över 9 000 i fjol från 6 000 år
1996. Ökningen bestod dels av medborgare från För-
bundsrepubliken Jugoslavien, som ville undgå avvis-
ning från Tyskland, dels av irakier, då den utdragna
politiska och humanitära krisen i Irak består.
I januari i år undertecknades ett återtagandeavtal
mellan Sverige och Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Normalt behövs inga avtal för att ett land skall tillåta
inresa i landet för sina egna medborgare. Eftersom
Förbundsrepubliken Jugoslavien förvägrat egna med-
borgare denna rätt var det nödvändigt för Sverige,
liksom för andra länder, att ingå ett avtal om återta-
gande. Den långa tid som förflöt innan avtalet kom till
stånd har gjort att många asylsökande, varav de flesta
kosovoalbaner, utan förskyllan har fått vänta orimligt
länge på beslut. Myndigheterna har beviljat uppe-
hållstillstånd av humanitära skäl, i många fall i syn-
nerhet för barn. Eftersom ett stort antal avvisningsbe-
slut kommer att vara preskriberade innan avtalet om
återtagande kommer att vara i kraft har regeringen i
förra veckan beslutat att utfärda en förordning om
uppehållstillstånd av humanitära skäl för dem vars
beslut preskriberas under 1998.
Läget i Kosovo är för närvarande sådant att FN:s
flyktingkommissarie rekommenderat att ingen skall
sändas tillbaka till området förrän situationen där har
stabiliserats. Sverige följer i praktiken den rekom-
mendationen.
Antalet asylsökande från Irak har ökat kraftigt i
flera EU-länder. Sverige är det tredje största destina-
tionslandet för irakiska flyktingar. Under 1997 sökte
över 3 000 irakier uppehållstillstånd i Sverige. Situa-
tionen i Irak har diskuterats inom EU och andra inter-
nationella organ. Från svensk sida har vi hävdat att
situationen kräver insatser på många olika plan; inom
utrikes- och säkerhetspolitiken, biståndspolitik och
migrationspolitik. Skyddsbehövande människor måste
kunna få asyl utomlands, människosmuggling motar-
betas och humanitära insatser i regionen intensifieras.
Det har varit vårt budskap i EU, och det följs upp.
Migrationspolitiken är i dag en fråga för europe-
iskt samarbete. Resultatet av 1997 års regeringskonfe-
rens i Amsterdam är att samarbetet stärkts inom EU.
Sverige kan i egenskap av ett land som tagit stort
ansvar för att ge skydd åt flyktingar driva på för en
human och generös europeisk flyktingpolitik och för
ett delat ansvar för människor som behöver skydd.
Världens länder är på flyktingpolitikens område,
liksom på alla andra politikområden, alltmera beroen-
de av varandra. Detta kan man begråta, förbanna eller
förneka. Eller man kan välja att samarbeta för att nå
resultat. Om människor på flykt skall få skydd behövs
mera internationellt samarbete, inte mindre. Trångsynt
nationalism måste motarbetas med internationalism.
Regeringen kommer att fortsätta att driva frågan inom
ramen för EU-samarbetet liksom i andra internationel-
la organ. Vår nya utlänningslag är en bra plattform för
att inom EU driva på arbetet för en flyktingpolitik på
asylrättens och humanitetens grund.
Herr talman! Låt mig avsluta med en reflexion -
en allvarlig sådan. Denna riksdag har huvudansvaret
för lagens bokstav och anda i flyktingpolitiken, så
som det skall vara i en demokratisk rättsstat. Samar-
betet här i riksdagen har varit gott. Vi har inte varit
eniga om allt, men ändå besjälade av att lösa dessa
angelägna frågor i konstruktiv anda. Moderaterna har
genom sin talesman varit en del av denna positiva
kraft.
Men vårt ansvar som folkvalda slutar inte med ar-
betet inom dessa väggar. Vårt uppdrag är också att
föra ut våra beslut i samhället. Jag tänker på Land för
hoppfulla, som förhoppningsvis har lagts till hand-
lingarna och ersatts av en moderatmotion som tar
avstånd från de mest utmanande delarna i pogram-
skriften. Symtomatiskt var kanske att Carl Bildt aldrig
uttalade sig om den.
Herr talman! Tyvärr verkar andan i Land för
hoppfulla leva kvar på vissa håll i kommunalpoliti-
ken. Det senaste exemplet, som jag blev mycket upp-
rörd över, är det moderata oppositionsrådet Bengt-
Göran Arestav. Han vill inte se fler invandrare i
Huddinge, säger han: "De åker runt i flotta bilar trots
att de bara har socialbidrag - - - Dessutom kommer
många invandrare hit bara för den ekonomiska biten.
De kommer hit och slänger sina pass".
Huddingepolitiker från andra partier utom Sveri-
gedemokraterna har reagerat och tagit avstånd från
Arestavs fördomsfulla och felaktiga uttalanden.
Jag menar att det är viktigt att man talar klarspråk
här och att också den moderata partiledningen reage-
rar på dessa reaktionära nydemokratiska synpunkter,
annars skapas oklarhet om uppriktigheten i partiets
avsikter. Vill man fiska i grumliga vatten? Ser man
inte vad som sker i Danmark, Norge, Italien, Frankri-
ke, England och Österrike?
Jag vill inte polemisera mot moderaterna, men jag
delar den uppfattning som framfördes av Per T Ohls-
son häromdagen i Sydsvenska Dagbladet. Han skriver
att Europa står inför ett vägval. Skall fördomar och
intolerans bekämpas kompromisslöst, eller skall de
accepteras och institutionaliseras?
Det är riktigt att vissa högerpartier utmanas av
extremhögern och väljer sida. I Frankrike är extrem-
högern på väg att göras rumsren i vissa kommuner.
Men - det är här min poäng kommer - den högsta
partiledningen har sett faran för demokrati och nation
och talar klarspråk. President Chirac höll ett TV-tal i
måndags där han varnade sina partikamrater i kom-
munerna för att slå följe med extremhögern. Chirac
sade följande: Låt inte maktambitioner ta över demo-
kratiska värden. Besudla inte vårt parti och nationens
anseende. Den förre utrikesministern de Charette från
samma parti tillade att det är vår generations viktigas-
te fråga.
Det var modiga och stronga uttalanden i en ange-
lägen sak. skulle inte Carl Bildt och Gunnar Hökmark
kunna slå följe med sina franska partivänner och följa
deras goda föredöme?
Låt oss alla, liksom vi har gjort i denna kammare,
förena våra krafter mot fördomar och segregation och
för humanism och integration.