Fru talman! Det diskuteras ofta varför vi i små-
partierna reserverar oss eller voterar så mycket. Det är
på det sättet som vi kan markera de ställningstagan-
den som vi gjort och visa hur vi vill att vår politik
skall föras. Vi har en mycket liten möjlighet att på-
verka inom utskottens ram. Då får man göra det ge-
nom interpellationer och genom att reservera sig.
Ibland kan det också bli lång taletid.
Jag yrkar bifall till reservationerna 13, 22, 32 och
33.
Det årliga betänkandet om invandrings- och flyk-
tingfrågor behandlas i dag under några timmar. Aldrig
polariseras det starkare mellan olika partier än i denna
fråga: Folkpartiet, Vänstern, Miljöpartiet och kd på
ena sidan och de övriga tre partierna på den andra.
Man kan säga att det är över blockgränserna. Vår
blockpolitik kanske borde förpassas till antikboden
eller till pantbanken för eventuellt återinlösen.
Före Luciabeslutet 1989 hade verkligen Sverige
en generös och human flyktingpolitik, även om det
ibland även då förekom enskilda fall som inte följde
principen att hellre fria än fälla och som inte föll
under begreppet generöst och humant. Man kan aldrig
få en fullständig politik där det aldrig sker några
misstag.
Låt oss blicka tillbaka på vår arbetskraftsinvand-
ring under de år då tusentals kom från Italien, Jugo-
slavien, Turkiet och även hämtades i bussar från
Danmark. Dessa arbetskraftsinvandrare var i allra
högsta grad delaktiga i uppbyggnaden av vårt väl-
stånd. De flesta hade tunga och smutsiga arbeten,
ibland t.o.m. två. Det slet verkligen ut sig. Många
blev förtidspensionerade på grund av arbetsskador.
Jag besökte Asea i Västerås en gång och blev förvå-
nad över att det bara var finländare på en avdelning.
"Ja, det här orkar inte svenskarna med", svarade ar-
betsledaren. Det var tungt och smutsigt arbete. Jag vill
inte påstå att det var på det sätter, men det var det
svaret jag fick.
I samband med flyktingvågen av turkbulgarer
1989 fattades det s.k. Luciabeslutet den 13 december,
det första i en lång rad av beslut som genom nya eller
ändrade paragrafer och framför allt genom hårdare
praxis skärpt kraven på att få asyl. En ny generositet
visades då ca 40 000 personer från Bosnien fick asyl.
Det har efter de stora asylbesluten åter knutits till, och
många flyktingar från Bangladesh, Turkiet, Afrika,
Bosnien, blandäktenskapsflyktingar från Bosnien,
bosnienkroater, krigsvägrare och kosovoalbaner har
fått avvisningsbeslut, ja, t.o.m. algerier nyligen. Jag
kommer tillbaka till Kosovo i samband med reserva-
tionerna.
Genom Amsterdamfördraget, där asyl- och flyk-
tingfrågor flyttas från tredje till första pelaren sker en
förändring. Man för över från det mellanstatliga sam-
arbetet i tredje pelaren till gemenskapsarbetet i den
första. Jag tänker ta upp detta i debatten i april. En
annan stor förändring blir det när Schengenfördraget
inkorporeras i EU. Genom Europol kommer poliser
från EU-länderna att kunna gå över gränserna in på ett
annat lands territorium. Vad det innebär av försämrad
rättssäkerhet kommer upp i en annan debatt under
våren. Det blir slut på det mellanstatliga samarbetet
och det mynnar ut i alltfler överstatliga beslut. När
Schengen integreras i EU skärps den fria rörligheten
för personer från övriga länder än länderna inom
unionen. Det blir friare inom EU, även om vi fortfa-
rande måste ha en ordentlig legitimation eller ett pass
på oss. Schengen utformades utanför EU och levde
länge sitt eget liv men har tilldelats en allt viktigare
roll. I propositionen om Schengen föreslås att Sverige
skall tillträda Schengenavtalet med allt vad det inne-
bär för yttre gränskontroll, polis, tull och kustbevak-
ning.
Jag återgår nu till betänkandet SfU9. Vi anser det
allvarligt att begreppen de facto-flyktingar och krigs-
vägrare har tagits bort vad gäller asylskäl. Det har
trots att begreppet krigsvägrare fanns kvar avvisats
sådana till Bosnien och Serbien. Först fördömer det
internationella samfundet, däribland Sverige, kriget i
Bosnien och på hela Balkan, och sedan sänder vi
tillbaka dem som vägrar att delta. Vilken inkonsek-
vens och vilken logik! I stället skulle paragrafen om
krigsvägrare efterlevas bättre och förstärkas. Den
skulle ha varit kvar, och den skulle ha förstärkts också
genom praxis. Det ökade inslaget av muntlig hand-
läggning har ännu ej slagit helt igenom och bör såle-
des uppmärksammas.
Miljöpartiet anser att flyktingbegreppet har vid-
gats när det gäller miljöflyktingar och flyktingar vid
inre konflikt då landet på grund av konflikten ej kan
garantera den återvändande trygghet eller säkerhet till
liv och person. Vi anser att det är en förbättring.
Miljöpartiet anser att politiska och humanitära skäl
bör vara asylgrundande i den utsträckning de var före
den 1 januari 1997. Det går i vissa fall, men det är
mycket begränsat.
Miljöpartiet vill opponera sig mot skrivningen i
betänkandet på s. 20: "Den svenska asylpolitiken
präglas enligt utskottets mening av humanitet och
generositet." Jag sade tidigare i mitt anförande att jag
inte delar den uppfattningen. Jag har opponerat mig
mot detta för något år sedan. Där står också om en
solidarisk ansvarsfördelning mellan EU-länderna. Det
är väl bra såvida ansvarsfördelningen inte huvudsak-
ligen betyder att vi lastar över vårt ansvar på andra.
Jag förmodar att så inte blir fallet.
År 1997 tog vi inte ens emot de kvotflyktingar som vi
förbundit oss att ta emot. I utredningen om asylpro-
cessen, NIPU, som har nämnts flera gånger, hoppas
Miljöpartiet att vi får ett bättre förhållande när det
gäller importerade kvinnor och tvåårsregeln - kanske
en ettårsregel som Folkpartiet föreslår och i alla hän-
delser en generösare behandling. För en svensk eller
en med uppehållstillstånd som är gift eller sambo eller
står i begrepp att gifta sig eller har gemensamt barn
med en svensk är det egentligen en obegriplig regel
att den icke-svensken skall åka till sitt hemland för att
söka uppehållstillstånd. Miljöpartiet anser att man bör
få söka uppehållstillstånd från Sverige för att undvika
onödig familjesplittring. I dag finns två undantag från
tvånget att söka från hemlandet, nämligen om det är
uppenbart att ansökan skulle beviljas om man sökte
från hemlandet eller om det skulle strida mot humani-
tetens krav att verkställa beslutet. Precisera gärna när
det inte strider mot humanitetens krav att skicka nå-
gon från familjen med barn! Återföreningar har tyd-
ligt visat att svenska myndigheter åtskiljer föräldrar
och barn i strid med artikel 9 i barnkonventionen. Det
gäller ofta utländska män som fått ett lagakraftvunnet
avvisningsbeslut i ett asylärende och som är gifta
och/eller har barn med en svensk kvinna eller en
kvinna med uppehållstillstånd i Sverige. Utlännings-
nämnden kräver då att mannen skall åka till sitt hem-
land för att söka återförening därifrån, trots att man
vet att det många gånger inte är möjligt att på nytt
resa ut från hemlandet. Det förekommer att det fattas
avvisningsbeslut angående män som utövar regelbun-
den och betydande umgängesrätt med barn i Sverige.
Detta gäller också fall där mannens vandel är helt
oförvitlig. Jag anser att rättstillämpningen nödvändig-
gör en ändring i utlänningslagen för att få till stånd en
ordning där barnets rätt till umgänge med båda föräld-
rarna säkras.
Det finns också ett annat problem, och det är fa-
miljesplittring. Ibland skickar man makar till olika
länder, och de har mycket svårt att återigen komma
tillsammans. Detta måste vara oerhört begränsat,
tycker jag.
När det gäller adoption och uppehållstillstånd har
Sten Tolgfors skrivit en motion som jag tycker är
intressant. Om en domstol meddelar ett godkännande
av vuxenadoption kan SIV ibland ändå besluta om
avvisning. Det är också märkligt. Det är en verklig
anomali och inkonsekvens.
Vilandeförklaring av ärenden finns inte i utlän-
ningslagen men existerar i verkligheten. Det vore
bättre om det reglerades i lagen med en tidsgräns. Nu
kan det ske i skymundan under långa tider.
Regeringen kan från den 1 januari 1997 i högre
grad styra rättstillämpningen genom förordningar. Det
tycker jag är väldigt bra. Men trots att det ibland har
frågats om det har det varit ganska smalt med nya
förordningar. Jag skulle förorda att det skedde oftare.
I tidigare motioner har Miljöpartiet, och i detta
betänkande har också Folkpartiet, betonat arbetssättet
att hellre fria än fälla; the benefit of doubt. När under-
laget är tvetydigt eller otillräckligt bör nyss nämnda
regel gälla. Förtroendet mellan läkarna, experterna,
den asylsökande och myndigheten är svagt. Utgångs-
punkten måste vara att Invandrarverket och Utlän-
ningsnämnden utgår från att flyktingen talar sanning
och att läkare, frivilligorganisationer och advokater
också talar och skriver sanning. Det är ju inte troligt
att advokater eller läkare sätter sin prestige eller sin
heder på spel genom att skriva felaktiga saker.
Det är också självklart att ett ensamt barns biträde
skall närvara när barnet hörs. Det fungerar enligt
uppgift så i dag. Men Miljöpartiet vill att det skall
lagstiftas om detta.
Jag skall ytterligare kommentera några reservatio-
ner. Det gäller bl.a. internationell vapenhandel, reser-
vation 6. Det är ju så att om Sverige skulle ta emot
alla flyktingar där våra vapen har orsakat flykten så
skulle det vara ett mycket större antal. Vi har diskute-
rat vapenexporten mycket i andra sammanhang. Jag
kommer inte att gå in närmare på det. Men vi vill
alltså i stort sett förbjuda vapenexport.
Sedan håller jag med föregående talare om att ut-
länningslagens asylbestämmelser har hårdnat hela
tiden. Vi har fått kritik både från Human Rights
Watch och från USA om att vår flyktingpolitik har
hårdnat. Det tas upp i reservation 7. Jag stöder den
reservationen förstås, men jag har inte yrkat bifall till
den. Jag stöder alla reservationer där Miljöpartiet står
med - plus någon till.
Sedan vill jag ta upp frågan om asylsökande från
f.d. Jugoslavien. Vi tycker att det naturligtvis är in-
humant att avvisa flyktingar när de har bott länge i
Sverige, speciellt om de har barn. Men det gäller
också unga, ensamma män och speciellt krigsvägrare.
Vi hade två långa debatter i går om asylsökande
kosovoalbaner. Det var interpellationsdebatter. Jag
tror att jag lämnar det ämnet därhän. Där har det där-
emot kommit en förordning, till vår stora glädje, som
öppnar möjligheter för dessa människor som har varit
så länge i Sverige.
Reservation 17 gäller besöksvisum. Jag tycker att
man skall vara mer generös med besöksvisum. Det är
ganska allvarligt att det är så svårt för människor som
har vistats här länge att få träffa sin familj. Vi vet att
man tillåter endast t.ex. en gammal pappa eller en
gammal mamma att komma ensam. Det gör att en del
inte åker fast de skulle vilja om de fick åka tillsam-
mans. Jag vet vad det här beror på, men jag tycker att
det borde ändras.
Sedan vill jag säga några ord om förtroendeläkare.
Vi tycker att man skall ompröva detta och eventuellt
sluta att använda förtroendeläkare som inte träffar
dem som de skall yttra sig över. Varför skulle man
göra en orättvisare bedömning om man träffade sina
patienter?
I fråga om transportörsansvaret är det viktigt att
man inte låter transportörerna gå in och besluta om
asyl.
Jag vill också ta upp det här med barn i förvar.
Förvar av barn är enligt barnkonventionen en utväg
som aldrig bör tillgripas utom som en absolut sista
utväg. Miljöpartiet har sagt att detta skall gälla om
inte synnerliga skäl föreligger. Det blir i så fall om det
handlar om en ung brottsling. Då faller det ju under
andra paragrafer. Vi tycker inte att barn skall sitta i
förvar. Vi går ännu längre än den reservation som
finns här, men vi stöder reservationen som har lagts
fram.
Sedan anser vi att det här med biträde åt barn skall
gälla ögonblickligen. Översätter man artikel 37 så står
det prompt access to legal and other assistance. Det
betyder ju "omedelbart". Men det har inte översatts
på det sättet. Det står "snarast" i den svenska över-
sättningen. Det är en felöversättning, menar jag. Det
skulle väl kunna rättas till.
Miljöpartiet menar ju att barnkonventionen skall
inkorporeras i svensk lagstiftning. Jag skall tala litet
grand om det som en sista punkt. Barnkonventionen
innehåller regler som är av tekniskt olika karaktär.
Det finns bl.a. formuleringar som utformas svepande
och anger ett generellt arbetssätt. Typisk är där det
som vi har plockat in både i socialtjänstlagen och i
utlänningslagen. Det gäller barnets bästa. Det är
mycket svårt att lagligen tala om vad det egentligen
betyder.
Sedan finns det också tydliga paragrafer eller ar-
tiklar. Dessa skulle naturligtvis också kunna tas in.
Har man tagit in dem som kanske är svårast att tyda
av alla så bör man kunna inkorporera det här. Jag tror
också att vi kommer dithän.
Också den europeiska konventionen innehåller
regler av varierad detaljeringsgrad. Det är alltså fak-
tiskt inte bara den här konventionen som gör det.
Konventionen skrivs i en annan anda, men jurister och
samhällsvetare bör kunna klara ut vad det innebär.
Barnkonventionen innehåller inte några för svensk
rätt främmande element eller principer. Den liknar i
sin utformning annan allmän rättighetsreglering både i
svensk rätt och i den inkorporerade Europakonventio-
nen. Uppfattningen att barnkonventionens bakomlig-
gande tanke är att den skall transformeras är faktiskt
felaktig. Den talar inte om varken det ena eller det
andra. Så det är mycket möjligt att verka för att in-
korporera den.
Jag tror att jag har berört nästan allt. Vi står na-
turligtvis bakom alla reservationer där Miljöpartiets
namn är med. Men jag har yrkat bifall till fyra.