Fru talman! Det som riksdagen skall behandla i
dag gäller regeringens skrivelse om den svenska flyk-
tingpolitiken. I skrivelsen lämnas också en redogörel-
se för flyktingsituationen i världen. Redogörelsen
gäller i första hand 1996, men en del uppgifter gäller
också första halvåret 1997. Jag tycker att det finns
anledning att påminna om det eftersom vi har en ny
flyktinglagstiftning från den 1 januari 1997.
Riksdagen har beslutat att den svenska migra-
tionspolitiken skall bygga på helhetssyn, respekt för
mänskliga rättigheter, internationell solidaritet, global
samverkan, förebyggande insatser och en aktiv
migrationspolitik i EU och närområdet. Den skall
bygga på de förutsättningar vi har i Sverige, och den
skall ha ett återvandringsperspektiv. Om detta finns
en bred samsyn.
Vår migrationspolitik skall vara human, tydlig och
konsekvent. Den skall bygga på respekt för mänskliga
rättigheter, internationell solidaritet och de förutsätt-
ningar vi har i Sverige. Sverige deltar aktivt i arbetet
med att få de mänskliga rättigheterna respekterade
runt om i världen. Det är ett arbete som sker inom FN
och andra internationella organ, i EU och i de nordis-
ka länderna. Sverige har genom sin mångåriga kamp
för solidariteten och de mänskliga rättigheterna en
erkänd ställning i världen.
Det är naturligtvis oerhört viktigt med ett interna-
tionellt samarbete för att hjälpa alla de miljoner
människor som befinner sig på flykt. Det är lika vik-
tigt att hjälpa till med förebyggande insatser, dvs. att
arbeta för att konflikter som gör att människor tvingas
lämna sitt hemland inte skall uppstå, som det är att ge
materiellt bistånd som mat, hälsovård och tak över
huvudet.
Sverige har också under de senaste åren på flera
sätt och i olika sammanhang fortsatt att arbeta för att
Europas länder skall dela på ansvaret i den mass-
flyktssituation som uppstått till följd av kriget i f.d.
Jugoslavien.
Fru talman! I skrivelsen redogörs för två viktiga
händelser under år 1996 som gäller Europasamarbe-
tet, dels regeringskonferensen som avslutades med
undertecknandet av Amsterdamfördraget, dels under-
tecknandet av anslutningen till Schengensamarbetet.
Socialförsäkringsutskottet har yttrat sig till utri-
kesutskottet angående regeringens förslag att riksda-
gen skall godkänna Amsterdamfördraget. Utskottet
kommer att justera sitt yttrande i morgon, men det är
ingen hemlighet att utskottet tidigare uttalat sig för att
asyl- och invandringsfrågor överförs från tredje pela-
ren till samarbetet i första pelaren.
Utskottet har också yttrat sig till justitieutskottet
angående Schengensamarbetet. Schengensamarbetet
syftar dels till att uppfylla målet om den fria rörlighe-
ten för personer, dels till att motverka internationell
kriminalitet och illegal invandring. I propositionen
redovisar regeringen polisens, tullens och kustbevak-
ningens roll i den yttre gränskontrollen, men också
krav och behov av förändringar som Schengensamar-
betet ställer på myndigheterna.
Utskottet vill därför i sitt yttranden fästa justitieut-
skottets uppmärksamhet på Invandrarverkets roll i
gränskontrollsammanhang. I propositionen påtalas att
ca 70 % av dem som söker asyl i Sverige gör det inne
i landet och inte vid gränsen. Det är något som klart
pekar på att gränskontrollen inte fungerar tillfredsstäl-
lande. Även om polisen har ansvaret för gränskontrol-
len, borde det gå att hitta former för samarbete med
Invandrarverket.
I det betänkande som vi nu behandlar finns också
två motioner som tar upp Invandrarverkets roll vid
gränsen. Utskottet gör ett tillkännagivande till rege-
ringen om att den bör se till att Invandrarverket får
sådana befogenheter i gränskontrollsammanhang att
verket i större omfattning än vad som nu sker får
möjlighet att kontrollera utlänningars inresa i Sverige.
Fru talman! Jag hade för en tid sedan möjlighet att
under några timmar en kväll följa polisens arbete i
hamnen i Helsingborg. Två poliser skall hinna med att
göra stickprovskontroller på båtar och färjor som
kommer var 20:e minut och som också lägger till på
olika ställen. Det säger sig självt att det är ett omöjligt
arbete. De saknar också ordentlig utrustning för att
kunna sköta sitt arbete. Polisen har ingen som helst
möjlighet att kontrollera de många bussar och lastbi-
lar som kommer med färjorna, detta trots att många
asylsökande, när de sedan söker asyl inne i landet,
säger att de har kommit med lastbil in i landet. Skall
vi ha en effektiv gränskontroll måste både polisen och
Invandrarverket ha tillräckliga resurser, annars är
gränsen vidöppen.
Fru talman! Det finns två motioner till regeringens
skrivelse och dessutom ett stort antal motioner från
den allmänna motionstiden. Till betänkandet finns 34
reservationer och 4 särskilda yttranden.
Det finns en motion som jag gärna vill kommente-
ra, även om andra har gjort det tidigare, därför att
utskottet gör ytterligare ett tillkännagivande till rege-
ringen. Det gäller en enskild moderat motion om
vuxenadoption. Utskottet anser att regeringen bör
överväga dels om en ovillkorlig kommunikation bör
ske mellan domstolar och Invandrarverket, dels utreda
om det vid vuxenadoption av en utlänning bör ske en
samlad bedömning av samtliga omständigheter som
innefattar både frågan om uppehållstillstånd och ad-
option. Utskottet anser att regeringen skall återkomma
till riksdagen med en redovisning och eventuella
förslag.
Fru talman! Folkpartiet skriver i sin partimotion
att regeringens skrivelse om invandrings- och flyk-
tingpolitiken i första hand är en sorglig uppräkning av
beslut som försämrat situationen för många människor
på flykt. Det var med stor förvåning jag läste Folk-
partiets motion. Det var länge sedan jag läste en så
dålig motion. Motionen innehåller en hel rad felaktig-
heter, öppna dörrar slås in, förslag läggs fram om
sådant som vi redan har fattat beslut om. Vet inte
Folkpartiet vilka beslut riksdagen har fattat när det
gäller flyktingpolitiken? Motionen får väl anses som
ett olycksfall i arbetet. Den motionen måste vara en
mardröm för Folkpartiet som under många år gjort
anspråk på att vilja vara det parti som vet och kan
mest om flyktingpolitik.
En reservation från Vänsterpartiet, Miljöpartiet
och Folkpartiet gäller utlänningslagens asylbestäm-
melser. Där anser reservanterna dels att skrivelsen är
en trist uppräkning av de beslut riksdagen fattade
1996, dels att skrivelsen visar på de försämringar som
asyllagstiftningen fått vidkännas.
Grundläggande för det migrationspolitiska arbetet
är respekten för de mänskliga rättigheterna och soli-
dariteten. Att värna om asylrätten är därför en viktig
del. Människor som har behov av skydd och söker
asyl här skall veta att de får det i Sverige dels enligt
de konventioner vi har anslutit oss till, dels enligt vår
egen lagstiftning. Människor som inte har det behovet
av skydd skall också veta att de inte kan tas emot här
och också få veta varför.
Om lagstiftningen skall garantera människor
skydd måste den vara tydlig, rättssäker och effektiv.
Om lagen är otydlig kan det leda till att människor
som inte har tillräckliga skäl att få uppehållstillstånd
lockas till Sverige. Det är viktigt vilka signaler vi ger.
Jag har här siffror som klart visar skillnaden mel-
lan 1996 och 1997 när det gäller hur ändringarna i
utlänningslagen har tillämpats. De visar klart att nå-
gon försämring inte har skett. Man kan inte påstå att
den svenska flyktingpolitiken har blivit mer restriktiv.
Om man studerar beviljade uppehållstillstånd fr.o.m.
den 1 januari 1997 finner man att andelen konven-
tionsflyktingar har ökat och att stor hänsyn till hu-
manitära omständigheter har tagits. Det gäller stora
grupper från f.d. Jugoslavien och inte minst barn.
Antalet personer som har beviljats uppehållstillstånd i
Sverige som konventionsflyktingar eller övriga
skyddsbehövande ökade från 4 800 år 1996 till 9 600
år 1997.
Minskningen av antalet asylsökande hänger i stor
utsträckning samman med att kriget i f.d. Jugoslavien
upphört. Under 1997 skedde dock en ökning av anta-
let asylsökande, bl.a. en ökad inströmning av asylsö-
kande kurder från Irak. 9 600 personer sökte asyl i
Sverige under 1997.
När det gäller reservationen om asylsökande ko-
sovoalbaner beslutade regeringen vid förra veckans
sammanträde om en förordning som gäller medborga-
re i Förbundsrepubliken Jugoslavien. Men jag överlå-
ter med varm hand till statsrådet Pierre Schori att
närmare förklara detta.
Fru talman! Det finns ett antal motioner som rör
uppskjuten invandring eller den s.k. tvåårsregeln där
motionärerna framhåller att många utländska kvinnor
hamnat i en tvångssituation. Av rädsla för att bli avvi-
sade har de inte vågat bryta sitt förhållande trots att de
utsatts för misshandel och övergrepp.
En utredning, den s.k. Anknytningsutredningen,
har lämnat sitt betänkande till regeringen. Utred-
ningsuppdraget har bl.a. varit att ta reda på vilken
inverkan en s.k. sprucken anknytning har för frågan
om uppehållstillstånd, att undersöka vilka möjligheter
det nuvarande regelsystemet erbjuder för att komma
till rätta med problemen, att kartlägga hur vanligt det
är att utländska kvinnor blir utsatta för övergrepp och
hur ofta samma person gör sig skyldig till upprepade
övergrepp. Regeringen har överlämnat utredningens
förslag till NIPU för ställningstagande. Därför anser
utskottet att resultatet av kommitténs arbete skall
avvaktas.
Det finns några reservationer som behandlar barn.
I både den migrationspolitiska propositionen och i
utskottsbetänkandet redogörs utförligt för barnkon-
ventionens bestämmelser. Utlänningslagen komplette-
ras också med en portalparagraf som gäller barnets
hälsa, utveckling och hänsyn till barnets bästa.
Miljöpartiet och Folkpartiet begär i en reservation
att barnkonventionen skall införlivas med den svenska
utlänningslagstiftningen. Barnkommittén har över-
lämnat sitt betänkande till regeringen, och enligt de
uppgifter jag har bereds det för närvarande i Rege-
ringskansliet och en proposition kommer senare under
våren.
Många barnfamiljer har inte tillräckliga skäl för att
få upppehållstillstånd i Sverige. De flesta accepterar
detta och lämnar landet, men en del rättar sig inte
efter beslutet utan håller sig undan, dvs. gömmer sig.
Folkpartiet framför i sin motion en gammal stånd-
punkt att det skall vara förbjudet att ta barn i förvar.
Under den borgerliga tiden lade den dåvarande folk-
partistiska invandrarministern fram en proposition
med förslag om förbud mot att ta barn i förvar om det
inte gällde avvisning med omedelbar verkställighet.
Propositionens förslag innebar att det inte skulle gå
att avvisa en barnfamilj som inte hade tillräckliga
asylskäl utan ville stanna i Sverige och som vägrar
rätta sig efter fattade beslut. Propositionen lämnade så
många frågor obesvarade, t.ex. vad som skulle ske
med barnen som vistades illegalt i landet att utskottet
skickade propositionen på remiss till berörda myndig-
heter och ett antal frivilligorganisationer.
Efter att ha läst remissinstansernas synpunkter
stod det klart för de flesta ledamöterna i utskottet att
något måste göras åt förslaget i propositionen med
den målsättningen att så långt som möjligt begränsa
möjligheterna att ta barn i förvar men också med den
principiella inställningen att det måste finnas en yt-
tersta möjlighet att avlägsna den som inte har rätt att
stanna i landet och som vägrar att rätta sig efter fatta-
de beslut.
Jag vill framhålla att det är förbjudet att sätta barn
i fängelse, häkte eller polisarrest. Förvar av barn skall
ske på speciella ställen som inte har några likheter
med vare sig fängelse, häkte eller polisens arrest.
Majoriteten i utskottet arbetade därför fram ett
betydligt humanare förslag som riksdagen sedan bi-
föll. Förslaget innebär i korthet att förvar skall få
tillgripas som en sista utväg. Om det finns skäl att tro
att familjen inte skall rätta sig efter avvisningsbeslutet
skall man pröva att ställa barnet under uppsikt, en
uppsikt som inte innebär ett frihetsberövande men
som är förenat med vissa villkor, t.ex. anmälnings-
plikt. Det kan ske på förläggningen eller hos polisen.
Barnet kan leva normalt och behöver inte flyttas från
sin invanda miljö före avresan.
Om familjen däremot tillsammans med barnet
gömmer sig eller på annat sätt vägrar resa frivilligt
kan möjligheten att ta barn i förvar användas. För-
varstiden för barn är begränsad till 72 timmar, och om
det finns synnerliga skäl kan tiden förlängas med
ytterligare 72 timmar. Föräldrarna har ansvaret att
avgöra vad som är bäst för barnet - att familjen under
värdiga former lämnar landet frivilligt eller tas i för-
var när familjen påträffas och därefter avvisas ur
landet.
Fru talman! Så länge som människor behöver
skydd undan förföljelse och förtryck, undan konflikter
och katastrofer, skall Sverige liksom andra nationer ta
sitt ansvar för dem.
Det förs två flyktingpolitiska debatter i dag. Den
ena förs i massmedierna av etablerade debattörer och
av vissa frivilligorganisationer och, som vi har hört
här i dag, av vissa politiska partier. Där hävdas det att
Sverige för en hård och inhuman flyktingpolitik. Den
andra debatten förs ute i landet, på partimöten, på
arbetsplatser, på insändarsidor. Där hävdas det mot-
satta, dvs. att Sverige för en alltför generös flykting-
politik.
Detta ställer två krav på politiken. Den skall för
det första vara generös och human och ett uttryck för
att det är en mänsklig rättighet att söka asyl. Flykting-
politiken måste för det andra vara tydlig och konsek-
vent. Politiken måste vara trovärdig och legitim. An-
nars riskerar vi att den samhälleliga solidariteten, som
är den humana flyktingpolitikens förutsättning, urhol-
kas.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till ut-
skottets hemställan och avslag på samtliga reservatio-
ner.