Fru talman! Herr statsråd! Betänkandet som vi nu
inbjuds att besluta om är till stor del en uppföljning av
beslutet om den migrationspolitik som vi fastlade här
i kammaren i december 1996. Ingenting avgörande
nytt har inträffat sedan dess. En del kompletterande
beslut har fattats om barns ställning i utlänningsären-
den och också om återkallande av givna uppehålls-
tillstånd.
Den delvis förändrade utlänningslagstiftningen
som det beslutades om i december 1996 har i det
praktiska utförandet fungerat i stort som vi, som då
ställde oss bakom den, förväntat oss.
Från moderat sida har vi därför inte sett någon
anledning att föreslå några förändringar nu med det
undantaget att vi gärna önskar att få prövat möjlighe-
terna till en något mer generös arbetskraftsinvandring.
Självfallet är inget tillstånd statiskt. Förändringar
och förbättringar i lagstiftningen måste alltid diskute-
ras. Förändringar i praxis och arbetssätt utvecklas
naturligt allteftersom nya erfarenheter vinns. Så måste
det ju vara.
Nu är det aktuellt att se över asylprocessen, ett
önskemål som vi moderater länge har haft. Regering-
en har tillsatt en utredning, NIPU, som har fått i upp-
drag just att se över asylprocessen.
Vi moderater anser att flykting- och invandrings-
politiken inte lämpar sig för enkel partipolitisk träta
över blockgränsen. Betänkandet på vårt bord konfir-
merar att det finns en rejäl förankring för den förda
politiken här i riksdagen och också förhoppningsvis
ute i landet bland människorna. En invandringspolitik
skall präglas både av humanitet och av tydlighet.
Ordning och reda skall förenas med medmänsklighet.
Ju bredare och djupare legitimitet som politiken får på
detta område, desto mindre risk för förenklade och
populistiska budskap.
Flyktingpolitiken är viktigare och större än in-
vandringspolitiken sett i ett globalt perspektiv. Flyk-
tingpolitiska insatser berör långt fler människor i
flyktingarnas egna hemländer eller närområden. Strä-
van måste vara att skydd skall ges till så många som
möjligt av dem som behöver det. Flyktingproblemen
kan inte lösas enbart inom något lands gränser.
Det är viktigt att vi anlägger ett migrationspolitiskt
perspektiv på våra göranden och låtanden i det inter-
nationella samarbetet. Utgångspunkten måste vara att
varje människa har rätt att under fria och trygga for-
mer leva och verka i sitt hemland. Alla internationella
ansträngningar måste inriktas mot detta mål. Det
svenska engagemanget är välkänt och uppskattat
internationellt.
För att skapa trygghet och säkerhet i vår värld
krävs oändliga ansträngningar. Det är en process där
själva processen på något sätt är målet, för ända fram
når vi aldrig. Att involvera så många aktörer som
möjligt är avgörande för en lyckosam utveckling.
Samverkan med andra länder är helt nödvändig. FN,
UNHCR, OSSE, Europarådet - för att nämna några
internationella organ - har olika roller och gör sina
viktiga insatser när folkrätten kränks och konflikter
uppstår. Nato är den mest potenta aktören på utförar-
sidan och kan ge kraft och eftertryck när ord och
sanktioner inte förslår.
Sveriges nya roll som alliansfri men ändå aktivt
medverkande part i samband med fredsbevarande
insatser upplevs av många som värdefull. Vi har inga
egna intressen annat än just fred och säkerhet. Insat-
serna kan variera i inriktning och omfattning, från
diplomati, övervakning och observation till militära
insatser t.o.m. under Nato. Att hindra att flykting-
strömmar uppstår eller att hantera sådana när de upp-
står är ett gemensamt intresse för EU och övriga
världssamfundet.
Ensamma kan vi inte åstadkomma så mycket. Vårt
EU-medlemskap ger oss nya och mycket intressanta
möjligheter att påverka. EU behärskar andra instru-
ment än andra organisationer. Inom ramen för samar-
betsavtal som EU upprättar med en lång rad länder i
den s.k. tredje världen kan konstruktiva dialoger upp-
rättas i syfte att åstadkomma mänskliga rättigheter,
utveckling, marknadsekonomi, ökad handel och inves-
teringar.
Amsterdamfördraget ger nya förutsättningar att
samordna europeisk flykting- och invandrarpolitik.
Ett bra exempel på ett EU-samarbete i detta samman-
hang är det s.k. Irakpaketet som nyligen har beslutats
av ministerrådet och som innehåller en rad åtgärder
syftande till att hindra människosmuggling, men ock-
så att sörja för att en bättre asylprocess och gränskon-
troll praktiseras av medlemsländerna, detta i kombi-
nation med en rad åtgärder för att på politiska väg få
till stånd en bättre situation för i detta fall kurderna
främst i norra Irak.
Dublinkonventionen och Schengenavtalet tydlig-
gör medlemsstaternas åtaganden och förpliktelser vad
gäller fri rörlighet och om hur asylförfarandet skall
utformas. Därmed kan s.k. asylshopping och s.k.
asylum in orbit undvikas.
Fru talman! Konflikter bryter ju ändå bevisligen ut
trots förebyggande insatser eller på grund av otill-
räckliga sådana. En genomtänkt hållning när konflik-
ter inträffar och flyktingströmmar uppstår är nödvän-
dig. I den migrationspolitiska propositionen 1996 har
regeringen beskrivit hur en aktiv politik bör formule-
ras, och riksdagen har ställt sig bakom denna. Inte
minst är det viktigt att sträva efter solidariska lösning-
ar, s.k. burdensharing. Tillfälliga uppehållstillstånd
vid massflyktssituationer och kvotöverföringar är
andra lösningar som är aktuella, beroende av om-
ständigheterna.
Som jag nämnt skall Sverige aktivt verka i världen
för att underlätta för flyktingar. Vi skall samarbeta
med andra för att förverkliga de mål som jag nyss
beskrev. Vi skall också här i vårt land ha en genom-
tänkt asyl- och invandringspolitik som anknyter till
vår generella syn på flyktingpolitiken.
En invandringslagstiftning måste förena flera
principer samtidigt. Den måste grundas på humanitära
principer och internationella konventioner. Den måste
stå i samklang med den flyktingpolitik som vi vill
medverka till på internationell nivå. Skydd och åter-
vändande är nyckelorden.
Vidare måste asylprocessen vara såväl rättssäker
som snabb och noggrann, en nog så svår avvägning.
Den utredning, NIPU, som jag nyss nämnde om,
arbetar med att se över asylprocessen. Denna utred-
ning är mycket viktig och den skall syfta till att ge ett
bra resultat. Särskilt angeläget är det att etablera en
tydlig tvåpartsprocess i domstolssystemet, något som
vi moderater länge har önskat.
Invandringslagstiftningen måste vidare vara be-
griplig och ge entydiga signaler till dem som är
asylsökande, till myndigheterna som har att besluta i
enskilda ärenden, till allmänheten som har rätt att
kräva tydlighet men också till de organisatörer av
illegal människosmuggling som noggrant håller reda
på de olika ländernas lagstiftning och mottagnings-
förhållanden.
I detta sammanhang konstaterar jag till min glädje
att utskottet har ställt sig bakom motioner från Mode-
raterna och från Sigrid Bolkéus från Socialdemokra-
terna om en bättre och mer skärpt inresekontroll. Jag
hävdar att polisen inte tillräckligt har prioriterat
gränskontrollen i sitt löpande arbete, något som har
bidragit till att de flesta asylansökningar nu sker efter
inresa i landet. De besparingar som polisen sett sig
tvungen att göra inom detta område ökar kostnaderna
för Invandrarverket, eftersom utredningar och längre
vistelsetider innan beslut fattas blir följden. Det är
med tillfredsställelse jag konstaterar att utskottet gör
ett tillkännagivande om att Invandrarverket bör få
ökade befogenheter i gränskontrollarbetet.
Det finns en oro på många håll ute i samhället som
vi måste lyssna på och respektera. Rätt eller fel ställer
sig många människor oförstående till att Sverige tagit
emot så många invandrare under så kort tid, samtidigt
som Sverige kämpar med en hög arbetslöshet och för
låg tillväxt i ekonomin. Denna oro kanske inte alltid
får genomslag i massmedierna, men kommer många
av oss till del på annat sätt.
Jag delar Rose-Marie Frebrans åsikter såsom de
kommer till uttryck i hennes reservation under mom.
1. De kristna och humanistiska värderingarna måste
utgöra grunden för migrationspolitiken. Men den oro
och osäkerhet som finns bland många människor vid
mötet med annorlunda kulturella mönster måste re-
spekteras och tas på allvar.
I många kommuner konkurrerar ökade socialbi-
dragskostnader med anslag till skola, barnomsorg och
äldrevård. Invandringen kostar pengar. Låt oss inte
förneka det. Med anledning av Sten Anderssons mo-
tion angående kostnader för invandringen vill jag
endast i korthet säga att denna fråga behandlades av
Invandrarpolitiska kommittén för ett par år sedan. I en
studie som kommittén beställde från ESO beräknas
invandringen kosta ca 16-22 miljarder netto. Denna
summa stämmer i stort sett med beräkningar som
riksdagens utredningstjänst utfört på mitt uppdrag.
Huvudsakligen beror denna höga kostnad på en över-
representation av invandrare bland de arbetslösa.
Detta kan inte invandrarna som grupp lastas för, utan
ansvaret är regeringens, och kanske allas vårt ansvar
för övrigt, för den bristande förmågan att driva en
politik för ökad tillväxt och ökad sysselsättning.
Så som världen ser ut och givet de nuvarande för-
utsättningarna i Sverige måste vi ha en reglerad in-
vandring som grundas på humanism och rätten till
skydd. Så är det i övriga länder i Europa, och vi kan
givetvis inte ha en egen hemgjord invandringspolitik.
Men internationalismen är viktig för oss modera-
ter. Vi är pådrivande när det gäller Europasamarbetet.
Ett Europa utan gränser närmar sig stadigt. Efter en
EU-utvidgning, som vi starkt förespråkar, kommer
400 miljoner människor eller fler att fritt kunna röra
sig och arbeta inom den gemensamma arbetsmarkna-
den - allt detta tack vare det unika samarbete som
sker inom EU.
Även i ett läge med reglerad invandring och i
perspektivet av en gemensam arbetsmarknad i EU
borde det ändå finnas utrymme för mer öppenhet vad
gäller möjligheter för medborgare från andra länder i
världen att få uppehålls- och arbetstillstånd. I dag
beviljas endast ett fåtal sådana uppehållstillstånd. Det
kan inte vara tal om en fri arbetskraftinvandring, men
en ökad generositet borde vara möjlig och önskevärd.
Vi moderater yrkar därför bifall till vår reservation
under mom. 16.
Fru talman! I ett särskilt yttrande tar vi upp frågan
om ett ökat försörjningsansvar vid anhöriginvandring.
Sverige hör nog till de mycket få länder som inte har
ett sådant. Även en del frivilligorganisationer har
påpekat denna möjlighet. Om ett ökat försörjnings-
ansvar kan etableras borde anhöriginvandringen kun-
na blir mer generös. I samband med behandlingen av
det migrationspolitiska betänkandet i december 1996
yrkade vi moderater på en utredning av detta. Statsrå-
det Schori visade då ett visst intresse. Det är därför
naturligt att nu återkomma med en fråga om det sker
några överväganden i denna sak i Regeringskansliet.