Fru talman! Jag noterar med glädje att socialminis-
tern uppfattar processen genom riksdagen som en
förädlingsprocess. Samtidigt gläder det mig natur-
ligtvis att det inte är moms på det, för då skulle det
kanske också kosta pengar.
Detta med rätten till valfrihet är många gånger
förenat med problem ute i kommunerna. Många äldre
tycker kanske att anhörigvård är att föredra, dvs. att
någon anhörig sköter vården. Kanske tycker också
den anhörige det. Men här är det ofta så att regelsys-
temen inte medger den möjligheten. I varje fall för-
hindras den.
Jag läste i lördags i en tidning om en mor och en
dotter. Dottern sköter mamman sedan 15 år. Nu be-
hövs det några timmar till i veckan men plötsligt täcks
det hela inte av regelsystemet. Just den typen av val
av vårdgivare och former för vården tycker jag måste
utgöra en viktig del av detta med självbestämmande,
valfrihet och livskvalitet.
Servicecheckar är alltså vår variant för att stimule-
ra tjänstesektorn, i det här fallet till förmån för de
gamla. Vårt system är litet annorlunda jämfört med
systemet med avdragsrätt. I vårt fall handlar det om
ett rent och skärt checksystem så att säga. Man får via
försäkringskassan eller posten köpa subventionerade
checkar som man sedan betalar med. Det är ett ganska
rakt och enkelt system. Varken kommunerna eller
skattemyndigheterna, och inte eller någon annan,
blandas in. Staten hanterar detta utan vidare via sina
kanaler. Det är alltså fråga om ett till socialministerns
tankegångar mycket mera anpassat system, om jag får
uttrycka det så.