Fru talman, åhörare! Det sades här att det här äm-
net har diskuterats många gånger här i riksdagen. Det
är en liten överdrift jämfört med alla de andra diskus-
sioner som förs om detta på andra ställen. Pensioner-
na diskuteras mest på datorer, av banker och av för-
säkringsbolag.
Jag tänker börja med att beröra socialförsäkrings-
utskottets betänkande nr 8, som handlar om vissa
frågor om det nya pensionssystemet. Jag yrkar bifall
till reservationerna 1 och 2.
Jag ska nämna lite grann om adoptivföräldrar. Jag
hävdar att dessa ska ges rätt till barnaår från den dag
när de har barnet i sin vård, oavsett barnets ålder.
Naturligtvis ska samma regler som i övriga föräldra-
försäkringar gälla. Vi kommer att bevaka och följa
upp detta.
Vad gäller socialförsäkringsutskottets betänkande
13 om efterlevandepensioner som anpassning till det
nya pensionssystemet
yrkar jag bifall till reservation 1.
I betänkandet berörs inte bara efterlevandepensio-
nerna utan även pensionssystemet över huvud taget,
och även jag avser att göra det. Det har sagts att pen-
sionssystemet ska vara långsiktigt och ska skydda
mot retroaktiva ingrepp. Det har på sätt och vis redan
blivit kortsiktigt, eftersom det i så mycket är av-
hängigt av att Sverige går så bra. Även om det inte
blir retroaktiva ingrepp kommer det ändå till den
milda grad att bli ingrepp. Vad är det om inte ett
ingrepp att hela pensionssystemet bygger på en eko-
nomisk tillväxt om minst 2 %, och vad händer om en
sådan inte inträffar?
Man har i debatten här lagt jättestor vikt vid änke-
pensionerna, och det är en viktig fråga. Jag är änka,
och jag drabbades av att allting ändrades över en natt.
Det som jag var mest upprörd över var inte inkomst-
prövningen - den var ändå någorlunda rättvis i jämfö-
relse med utfallet för många andra änkor som jag
kände - utan sättet som det infördes på. Det var
fruktanvärt. Det känns alltså alldeles riktigt.
Jag har i detta sammanhang gjort en ekonomisk
avvägning. Det är alltid bättre att satsa på andra sa-
ker. Det har här talats om svek. Den stora grupp som
vi har framför oss är de kommande pensionärerna, de
som måste jobba hela livet på heltid och som blivit
lovade att varje krona som de tjänar ska öka deras
pension. Man bortser från att för varje krona som de
inte tjänar blir det avdrag på pensionen. För varje
timme av obetalt arbete minskar pensionen.
Pensionärerna ska få ersättning för fyra år av
passning av egna barn, men det finns många andra
saker som man skulle vilja göra. Man skulle t.ex.
kanske vilja vara hemma hos de äldre barnen om de
behöver det eller för att sköta åldrade föräldrar. Det
får man inte pension för. Det stabila i det nya pen-
sionssystemet står de blivande pensionärerna för.
Beträffande efterlevandepensionen har vi några
reservationer. Jag yrkade bifall till en av dem. Här har
jag koncentrerat mig på att se till just barnen. Vi i
Miljöpartiet menar att barn inte ska behöva välja
föräldrar. Men som det är nu ska de helst vara två,
rika, absolut inte homosexuella, inte studera och inte
arbeta deltid. Jag kommer att varna för detta - inte så
lite heller.
Det är många av oss i utskottet som har känt oro
inför en eventuell harmonisering av socialförsäkring-
ar. Jag vill varna för pensionssystemet. Jag var inte
med på den tiden när Genomförandegruppen började
sitt arbete. Jag har lite svårt att diskutera just det
arbetet. Men jag skulle gärna vilja vara med på något
nytt och försöka göra något mycket bättre.
Jag är rädd för att nästa generation kommer att
försöka riva upp detta. Då kanske det vore bättre att
vi gör någonting nu. Det barkar i väg åt det hållet att
många bara kommer att få garantipension. På sätt och
vis är det inte så himla tokigt. Det ska vi miljöpartis-
ter kanske tacka för. Vi vill ha en grundtrygghet, men
på ett lättare, billigare och bättre sätt.
Jag avslutar med följande: Gärna en medalj, men
hellre en rejäl pension.