Fru talman! Säga vad man vill om ATP-systemet,
men nog hade det en lång förankringsperiod. Jag tror
att det var fem år eller något sådant. Tage Erlander
sade att han tyckte att det skulle vara bra om svenska
folket gick i studiecirklar för att sätta sig in i pen-
sionssystemet. Man hade alltså lång tid på sig för att
förstå vad som hände.
Margit Gennser vet mycket väl vad jag tycker om
ATP-systemet och om vad som hade varit nödvändigt
att göra i det nya pensionssystemet för att se till att vi
hade fått ett stabilt, robust system som följde den
ekonomiska utvecklingen i landet.
Jag tror att det stora problemet för Genomföran-
degruppen är att när man började med det här gick
man ut med information till medborgarna om att inte
någon skulle förlora på det nya systemet. Tvärtom
skulle det bli bättre för en hel del människor. Man har
också sagt att t.ex. den övergångsvisa garantipensio-
nen skulle genomföras år 2001. Det finns bevis för att
det var så man sade. Man gick alltså ut för tidigt och
sade fel saker.
Det här har förstås lett till att när människor i dag
får ett orange kuvert är det inte så kul. Jag skulle ju
heller inte förlora. Tvärtom skulle jag som är fyrtio-
talist bli en av de stora vinnarna. Jag bad försäkrings-
kassan räkna ut, utifrån hur pensionsläget ser ut i dag,
vad jag skulle ha fått med ATP-systemet. Jag förlorar
1 700 kr i månaden på det nya systemet. Det är inte
heller kul när jag av Margit Gennser och resten av
Genomförandegruppen får reda på att alla blir vinnare
och att framför allt fyrtiotalisterna blir vinnare.