Fru talman! Med jämna mellanrum debatterar vi
här i riksdagen ett av våra viktigaste grundtrygghets-
system, pensionssystemet. Pensionssystemet svarar
för alltfler svenskars ekonomiska försörjning. Ande-
len personer som varje månad erhåller sin försörjning
via pension ökar, och som befolkning blir vi allt äld-
re. När 40-talisterna nu närmar sig pensionsåldern vet
vi att det kommer att bli ännu fler. Med tanke på hur
stor andel av vårt lands befolkning som är beroende
av detta trygghetssystem är det väldigt viktigt att
detta system är långsiktigt och hållbart över tiden.
För sex år sedan tog vi beslutet om riktlinjerna för
det nya pensionssystemet, och för två år sedan tog vi
beslutet, och nu är arbetet med det nya systemet i
gång. Det har ju varit en del inkörnings- och da-
taproblem under resans gång, men enligt uppgift till
socialförsäkringsutskottet från Riksförsäkringsverkets
generaldirektör Anna Hedborg vid hennes senaste
besök i utskottet går det nu som på räls. Vi har alla nu
fått våra orange kuvert där vi kan ta del av hur vår
egen pension kommer att se ut.
I höstas sköt regeringen upp införandet av garan-
tipensionen. Alla låginkomstpensionärer skulle ha fått
en förbättring om garantipensionen införts som plane-
rat. Regeringens passivitet medförde att pensionärer-
nas berättigade krav på kompensation uteblev. Den
nu föreslagna höjningen av bostadstillägget för pen-
sionärer kan inte betraktas som en kompensation för
den fördröjda garantipensionen. Höjningen ger inte
heller kompensation till alla pensionärer.
Vi i Centerpartiet anser att alla pensionärer har
drabbats av fördröjningen av garantipensionen, och
därför bör de pensionärer som skulle fått en ekono-
misk förbättring via garantipensionen kompenseras.
Centerpartiet har föreslagit en höjning av pen-
sionstillskottet med 3 000 kr om året i stället för re-
gelförändringar inom BTP.
När vi i dag debatterar betänkandet SfU8, Vissa
frågor om det nya pensionssystemet, är det ett antal
motioner från den allmänna motionstiden som av-
styrks. Jag vill kommentera några motioner från
Centerpartiet.
Vi har i en motion lyft fram frågan om flexibel
pensionsålder. Den frågan ingår i det nya pensions-
systemet, och de ekonomiska förutsättningarna för
detta är reglerade där. Men det finns ingen arbets-
rättslig rätt att för den som så önskar använda flexibi-
liteten i det nya pensionssystemet. Attityden till äldre
arbetstagares medverkan på arbetsmarknaden måste
förändras, så att möjligheten att senarelägga pensio-
neringen, för den som så önskar, blir en realitet.
I den ekonomiska vårpropositionen anges i fi-
nansplanen att regeringen under året avser att föreslå
en lagstiftning som innebär att ingen ska tvingas sluta
sin anställning före 67 års ålder. Och med det löftet
avvaktar vi detta förslag.
Det är också några frågor i det här betänkandet
som vi har utgått från att Genomförandegruppen
kommer att jobba vidare med. En av de frågorna är
att adoptivföräldrar ska ha större möjlighet än i dag
att få rätt till pensionsgrundande belopp för barnaår.
I ett uppsamlingsbetänkande som detta är det
ganska stor variation mellan motionsyrkandena. I en
av Centerpartiets motioner från allmänna motionsti-
den som handlar om arbetsmarknadspolitik har vi ett
yrkande som hamnat just i det här betänkandet. Där
beskriver vi vikten av att även mitt i livet kunna satsa
på utbildning. För att kunna finansiera detta har vi
föreslagit att man från premiereserven skulle kunna
låna pengar för detta ändamål.
Utskottet är tveksamt till detta. Anledningen till
att jag inte reserverat mig till förmån för vår motion
är att det sedan motionen skrevs har hänt en del på
det här området. Bl.a. har regeringen i sitt budgetför-
slag avsatt 3 miljarder för reducerad skatt vid kom-
petensutveckling i arbetslivet under perioden 2000-
2002. Syftet är att stimulera till kontinuerlig kompe-
tensutveckling i arbetslivet, vilket kan öka individens
möjligheter att välja och byta arbete. Ett system för
individuell kompetensutveckling i arbetslivet som vi i
Centerpartiet förordar kommer nu att utredas, och
därför nöjer jag mig med ett särskilt yttrande.
Fru talman! Nästa motion handlar om lagen om
inkomstgrundad ålderspension, där rätt till pension
inte tjänas in före det år då den försäkrade fyller 16
år. Det vi i denna motion anser felaktigt är att den
som är under 16 år är skyldig att erlägga egenavgift
för inkomst från förvärvsarbete utan att förmånsrätt
erhålls. Det kan upplevas som orättvist att betala in
avgift till pensionssystemet utan att detta senare kan
räknas in i livsinkomsten. Jag utgår från att Genomfö-
randegruppen också beaktar denna fråga i senare
ställningstagande.
Fru talman! Så går jag över till nästa betänkande,
SfU13, Efterlevandepensioner och efterlevandestöd
till barn. I betänkandet behandlas förslag till föränd-
ringar av efterlevandepensionen med anledning av
flerpartiöverenskommelsen om det reformerade pen-
sionssystemet.
Fru talman! Änkepensionen infördes ursprungli-
gen för att ge kvinnor möjlighet till ekonomisk för-
sörjning om mannen avled innan hon hade rätt till
egen ålderspension. Den tillkom i en tid då det var
ovanligt att kvinnor förvärvsarbetade och då mannen
oftast var ensam familjeförsörjare. I slutet av 1980-
talet beslöt riksdagen att avveckla änkepensionen och
införa en efterlevandepension. Övergångsbestämmel-
serna för den gamla änkepensionen innebär att det
gamla systemet kommer att finnas kvar många år
framöver.
Efterlevandepensionerna måste anpassas till det
reformerade ålderspensionssystemet. I det nya pen-
sionssystemet blir pensionen baserad på livsinkomst,
och dagens folkpension och ATP ersätts av en in-
komstpension och premiepension. Pensionstillskottet
och det särskilda grundavdraget ersätts med garanti-
pension.
Den 1 januari 1990 infördes den s.k. efterlevande-
pensionen, som innebär att kvinnor och män får
samma stöd. Det består av en omställningspension
under sex månader som kan förlängas under vissa
förutsättningar. Regeringen föreslår i propositionen
att omställningsperioden ska förlängas till tio måna-
der den 1 januari 2003. Vi i Centerpartiet har vid ett
flertal tillfällen motionerat om att omställningsperio-
den är för kort och att den måste förlängas. Vi anser
att perioden bör vara tolv månader och att förläng-
ningen ska ske nu och träda i kraft senast den 1 janua-
ri 2001.