Fru talman! Detta med änkepensionen och den
förändring som genomfördes 1997 var inte ett ärende
vilket som helst, för där fanns en utfästelse, ett löfte,
om att här skulle reglerna icke ändras. Då kan man
inte börja tala om prioriteringar. Risken är nämligen
då att ingen kan tro på några utfästelser och några
system. Men nu kommer väl det här att fortsätta den
juridiska vägen.
Här i kammaren har det frågats hur det egentligen
kommer sig att Socialdemokraterna alltid varit så lite
intresserade av änkorna. Jag tror att man får gå tillba-
ka till 70- och 80-talens familjepolitik. Man var inte
särskilt intresserad av familjen, utan det var egentli-
gen den enskilde och staten som skulle klara av pro-
blemen och försörjningen. Jag tror att detta fortfaran-
de finns kvar, även om jag skulle vilja säga att famil-
jepolitiken under årens lopp har ändrats, och då fak-
tiskt till det bättre.
När det slutligen gäller karensdagarna påpekas det
att Moderaterna har föreslagit lite andra regler i sjuk-
försäkringen, inklusive en karensdag till. Jag skulle
vilja påpeka att detta måste ses i ett mycket större
sammanhang. Även skatter måste ju räknas in. Där
får familjerna i stort sett sina pengar på ett annat sätt
men summa summarum blir det i de flesta fall det-
samma. Man kan inte rycka ut en sak ur dess sam-
manhang.