Fru talman! Jag ska ta upp två punkter. Den ena är
Lennart Klockare och jag helt överens om, och den
andra är vi djupt oense om.
Den första gäller det som Lennart Klockare sade
om frågan om adoption och adoptionsföräldrar, att
Genomförandegruppen förväntas se över den frågan
en gång till och lyssna på de argument som har fram-
förts. Syftet är förstås att få så bra regler som möjligt,
och vi ska ha en förnyad diskussion om detta.
Det andra gäller försämringarna för änkorna, in-
komstprövningen för dem som redan är änkor och för
dem som kommer att bli det, och omställningspensio-
nen för de kvinnor och män som i dag förhoppnings-
vis i dag inte har en aning om att de inom några år
kommer att bli änkor eller änklingar, och om det
ovanpå den tragedi som det innebär att mista en make
eller livskamrat ska läggas stora ekonomiska belast-
ningar.
Såvitt jag har förstått har ju socialdemokraterna
lyckats klavbinda Vänsterpartiet och Miljöpartiet i
dessa förhandlingar. Jag säger medvetet inte, fru
talman, att de har låtit sig klavbindas, eftersom repli-
ken gäller Lennart Klockare och jag inte vill bli av-
klubbad.
Den fråga som jag har till Lennart Klockare är
närmast frågan om det är några som har drabbats
värre under saneringsprocessen under 90-talet än flera
av de änkor som vi nu talar om. Och om det nu är så,
varför ska de i så fall ställas allra sist i eller t.o.m.
bortom återställningskön?