Fru talman! Jag tycker inte att det är olyckligt. Jag
delar inte Margit Gennsers uppfattning om att det har
varit en offentlig debatt. Det beror kanske på att vi
har olika verkligheter, att vi bor på olika ställen t.ex.
Där jag bor har inte människor tillgång till datorer.
De kan alltså inte delta i debatten på det viset.
Även vi i Vänsterpartiet och andra inom fackföre-
ningsrörelsen som inte tycker att den här överens-
kommelsen är bra, som inte tycker att pensionssys-
temet är bra, har skrivit debattartiklar och försökt att
delta i debatten på det sätt som vi har kunnat. Om
folk hade kunnat påverka så som Margit Gennser
säger, hade kanske inte så många människor blivit så
fruktansvärt förvånade över resultaten i de orange
kuverten.
Det betänkande som Pensionsarbetsgruppen lade
fram hade en remisstid på ungefär två månader. Det
var ett stort komplicerat system. Jag kommer inte
ihåg vad betänkandet kostade, men det kostade kan-
ske ett par hundra kronor. Det tar tid att föra ned den
här remissen i en organisation, t.ex. inom ett fackför-
bund. Likadant om man vill ha diskussionscirklar
osv. Därför anser jag inte att det är förankrat. Jag
menar att om man hade velat förankra systemet hos
folket hade det kunnat genomföras. Dessutom tror jag
att man hade fått ett mycket bättre pensionssystem
som hade varit förankrat. Då hade vi t.ex. inte behövt
de här debatterna i kammaren.