Fru talman! I morse när jag slog på TV-n möttes
jag av Börje Ehrstrand, rektor på Rinkebyskolan, och
Linnea Lind, elevrådsordförande på Hagnässkolan.
De förde ett samtal om hur man har det i skolan.
Börje Ehrstrand deklarerade klart och tydligt: Ju
tidigare vi kan möta barnen i förskolan, ju tidigare vi
kan tala om normer och regler, desto bättre är det för
barnens fortsatta utveckling. Med ett nära samarbete
med föräldrar och med mer personal i skolan ger vi
de största möjliga förutsättningarna.
Linnea Lind talade om sitt arbete som ordförande
i ett elevråd, om kamratstödjarna, om vikten av att
ingen ska stängas ute. Hon fick den direkta frågan:
Tycker du att mobbare ska avstängas och flyttas på?
Linnea svarade: Ja, när det ytterst inte går att lösa på
annat sätt. Börje och Linnea är för mig mycket bra
föredömen för hur de som arbetar i skolan kan göra
en god insats, personal och elever tillsammans.
Som flera talare tidigare har sagt vill också jag sä-
ga grattis till Älta skola. Det var roligt att få veta att
just en skola skulle få utmärkelsen Svensk kvalitet
2001. Det har man fått i konkurrens med företag i
näringslivet. I Älta skola finns det en skylt där det
står: "Jag kan. Jag duger." Det är ett oerhört bra
motto. Älta skola är duktig också på att dokumentera
hur man för sin kunskap vidare och hur man utveck-
las.
Fru talman! I mitt anförande tänkte jag beröra tre
områden: det livslånga lärandet, skolans två uppdrag
och att alla elever ska ges stöd för att nå målen.
Vi har nu passerat jordbruks- och industrisamhäl-
let. Vi är mitt uppe i ett kunskapssamhälle. Detta
ställer krav på oss politiker och på omvärlden. Alla
människor har rätt till kunskap ständigt under sin
livsutveckling.
Vi måste se till att det finns en hög kvalitet så att
barn, elever, studerande och vuxna får de kunskaper
och färdigheter som är viktiga för deras framtid. Ett
livslångt lärande ska starta i förskolan, gå vidare in i
vuxenutbildningen och gälla i hela livet.
Det andra området som är skolans två uppdrag
handlar om att ge eleverna kunskap och trygghet.
Låt mig först börja med kunskapsmålen. Riksda-
gen har tydligt visat vilka mål som ska gälla genom
läroplaner, genom kursplaner och genom det betygs-
system som vi har i dag. Det är bra att vi har ett tyd-
ligt målsystem. Det är också oerhört viktigt att alla får
veta när de börjar i skolans värld vilka målen är och
hur de ska kunna nå dem.
Vi kan se resultaten i skolan i dag, t.ex. för ämnet
svenska. I grundskolans årskurs nio nådde 94 000
elever målen för svenska, 4 000 elever gjorde det
inte. 91 000 elever nådde målen i matematik, 7 000
gjorde det inte. Vår uppgift är nu att se till att alla
elever når de mål som vi har satt upp. 94 000 och
91 000 är givetvis oerhört många elever, och det är ett
bra resultat som de har presterat. Vår uppgift gäller
nu de 4 000 och 7 000 som inte har nått målen.
Vi kan inte sänka ambitionerna, och vi ska inte
sänka kraven. Då gör vi dessa elever en otjänst. Vi
ska hålla fast vid ambitionerna och kraven. Det är
vägen dit som vi måste bli bättre på. Och hur gör vi
då?
En väg är - som flera talare tidigare har nämnt -
att det finns tillräckligt med personal. Vi har nu gjort
en stor satsning. Inom ett antal år ska det finnas mer
än 15 000 nya jobb i skolan. Jag har nu fått den första
redovisningen av vad som har skett under hösten.
Vilka är det som har blivit anställda? Tre fjärde-
delar är s.k. pedagogisk personal, specialpedagoger,
lärare och rektorer. Det ger en möjlighet att skapa
mindre undervisningsgrupper för dem som inte har
nått målen.
Det är oerhört viktigt att vi hela tiden slår fast att
eleverna är olika och att de därför måste få utbildning
på olika sätt. En del elever behöver en liten grupp för
att kunna få lugn och ro i sin utveckling. Andra behö-
ver en liten grupp därför att de måste ha ett strukture-
rat schema inom fasta ramar för att kunna fungera.
Det är inte säkert att man alltid behöver vara i en
liten grupp, men man behöver det kanske för en liten
tid eller delar av tiden för att sedan komma med i den
större gruppen och vara tillsammans med sina andra
klasskamrater. Den möjligheten finns nu.
Därför förstår jag inte när Tomas Högström säger
att dessa personalförstärkningar inte är nödvändiga.
Men hur ska vi då kunna ge de elever som behöver
mer stöd en chans att nå målen?
En annan förutsättning är att personalen ska vara
välutbildad. Vilka merkunskaper behöver då perso-
nalen ute i skolorna? En del av de satsningar som
regeringen har gjort och gör handlar om ITIS, att ge
så många lärare som möjligt en kompetens om den
pedagogiska utvecklingen när det gäller IT. Det är
oerhört bra. 70 000 lärare, och då inkluderas även
lärare inom vuxenutbildningen, har tagit del av denna
kompetenssatsning. Det hade varit en omöjlighet för
kommunerna att genomföra detta under de kärva tider
som har varit. Det var därför viktigt att regeringen tog
det här initiativet och gav denna möjlighet för så
många lärare.
Den specialpedagogiska kompetensen måste bli
bättre. Många av de lärare som i dag finns ute i sko-
lorna har aldrig fått en specialpedagogisk kompetens.
Det ingick inte i deras lärarutbildning. Nu ser vi till
att bredda kompetensen både för de enskilda lärarna
och för skolledarna. Återigen: Vem tjänar på detta?
Jo, givetvis alla elever, men allra mest de som behö-
ver mer stöd än andra.
Vi lever i ett mångkulturellt land där det finns
många nationaliteter, det är bra. Samtidigt vet vi att
det kan krocka mellan människor med olika bak-
grund, olika traditioner och kulturer.
Vi behöver alltså mer kunskap om hur vi möter
varandra, hur vi gör dessa möten på ett bättre sätt och
hur vi visar respekt för varandra fast vi är olika. Vi
behöver också se till att ta död på många fördomar
som dessvärre finns.
Att läsa och skriva, att känna en njutning i läsan-
det är viktigt. På detta var vi inte så bra enligt den
senaste VISA-rapporten. Nu måste vi fortsätta att
fundera: Kan vi stärka skolbiblioteken? Ja, vi avsätter
pengar till det och rustar dem mer. För mig när jag
var liten var det bästa som fanns att gå till skolbibli-
oteket. Jag kan ännu i dag känna dofterna när man
kom in i det speciella rummet. Låt oss se till att alla
våra ungar känner det här och njuter av att få boken i
sin hand, inte bara för nyttan utan också för glädjen
inom sig.
Vi avsätter pengar till lärarna i syfte att titta på
hur vi använder betygen och våra nationella prov. Det
har ju visat sig att varken lärare eller elever är nöjda
med det system som är i dag. Jag kan förstå det, för
det gick väldigt fort när vi fick nuvarande betygssys-
tem, och man fick ingen möjlighet att lära sig det. Nu
gör vi en stor utbildningssatsning tillsammans med
lärarorganisationerna. Vi utgår från deras frågor och
ser till att vi får en bättre och likvärdig nationell be-
dömning. Det är också viktigt just för den nationella
likvärdigheten.
Var och en är olika, inte en lik den andra. Vi be-
höver olika tid, som många har sett, att ta oss fram
här i livet. Ibland är det faktiskt stora bromsklotsar
som växer, och då får vi stanna upp ett tag innan vi
kan gå vidare.
Jag tror oerhört mycket på den individuella plane-
ringen, att se varje elev. Det målet ska vi nå. Men jag
har också erfarit att alla inte är där än. Därför är det
nu viktigt att vi via Skolverket går ut och ger kunska-
pen till ännu fler lärare om hur de ska göra på sin
skola för att utveckla den individuella planeringen
och se varje elev.
Riksdagen har fått på sitt bord en proposition om
hälsa, lärande och trygghet. Vi avsätter nu också
pengar för att den verkligen ska kunna genomföras.
Den erfarenhet som jag har är att vi som politiker ofta
fattar besluten, men att vi inte låter pengarna komma
med som ger möjlighet och tid att träffas och lära mer
om de politiska besluten och vad de innebär. Det är
bra att vi nu markerar att vi tycker att den här propo-
sitionen är viktig.
När det gäller matematiken avsätts pengar till så-
väl ungdomsskolan som till vuxenutbildningen. Jag
fick för någon vecka sedan en rapport från Centrum
för matematikundervisning, som vi har inrättat. Man
hade uppdraget att fundera över hur vi blir bättre på
matematik. Hög tid för matematik, sade de och läm-
nade elva förslag på bordet till mig. Nu har jag att
fundera över vilka av de elva förslagen vi ska arbeta
vidare med. Om det tänker jag återkomma till riksda-
gen. Vi kan bli bättre när det gäller resultaten i ma-
tematikundervisningen. Den kan också bli roligare.
Skolverket har också fått speciella pengar för att
föra en dialog med kommunerna. Dialog? sade någon
från medierna häromdagen och fnyste. Jag ska inte
säga vilket. Men självklart är det viktigt att vi disku-
terar måluppfyllelsen. Här har vi alltså ett antal skolor
som inte har nått de mål som vi vill att de ska nå.
Ett exempel kan jag ta från Gävle. Skolverket be-
sökte Gävle och de skolor som var berörda, samtalade
med dem om vad det är som brister. Svenska, matte
och engelska, svarade skolan. Vi är inte heller bra på
den ämnesövergripande övergången från grundskolan
till gymnasiet. Nu har man gjort upp ett program.
Man vet vad man vill, och Skolverket hade med sig
2,1 miljoner kronor som kunde finansiera de olika
åtgärderna. Det som nu ska ske är att de lokala kom-
munpolitikerna ska säga ja till pengarna. Men då blir
det ju en samverkan mellan Skolverket, den enskilda
skolan och de kommunala politikerna. Det är alltså
inte en dialog med tomma ord. Det är en konkret
handling och, som också någon sade, förhoppningsvis
måste detta ge ett resultat. Det hoppas givetvis jag
också.
Det är viktigt också att vi får en fördjupad kun-
skap genom forskningen. Regeringen har under ett
antal år inrättat olika typer av centrum som ligger vid
våra universitet och högskolor för att ge merkompe-
tens inom vissa ämnesområden. Där finns t.ex. mate-
matik, kemi, fysik, teknik och värdegrunden. Vi har
nu i budgeten också aviserat nya centrum för biologi
och bioteknik, idrott och hälsa.
Det är alltså på det sättet som jag ser att vi ska
kunna nå måluppfyllelsen när det gäller kunskapen.
Men det var ju inte bara de traditionella kunskaperna
som det gällde. Det var ju också detta med trygghe-
ten, att nå målen när det gäller demokratin.
Linnéa sade i morse i TV: Är man trygg, då lär
man sig. Och precis så är det.
Vi måste alltså ha en skola dit man går med gläd-
je, om man är vuxen eller om man är elev, och får
känna tryggheten.
Tre fjärdedelar av den personal som anställdes till
hösten är inom den mer pedagogiska inriktningen.
Vilka är då de andra? Ja, här hittar jag psykologer,
kuratorer, sjuksköterskor, socialsekreterare, bibliote-
karier, skolvärdinnor, kulturarbetare - alltså de som
behövs för att tillsammans med övrig personal skapa
den här tryggheten för eleverna. De är fler vuxna. Det
är fler som ser eleverna. Eleverna blir både sedda och
lyssnade på.
I Linköping har man utbildat resursassistenter,
som är vuxna med skiftande bakgrund och som har en
utbildning i arbetsmiljö-, etik- och livsfrågor, vilket
är oerhört viktigt.
Vi ser till att lagarna blir tydliga. Vi ser över
skollagen. Vi har skärpt lagstiftningen när det gäller
mobbning. Vi har en stor kampanj som vi kallar Till-
sammans mot mobbning.
Till sist de elever som inte har nått målen. Varje
åtgärd vi vidtar för de många gynnar oerhört mycket
de elever som behöver mer stöd än andra. Vi måste
fortsätta att utbilda lärare till elever med funktions-
hinder. Vi tillsätter en utredning om läromedel för
elever med funktionshinder. Vi måste ha hjälpmedel
som gör det lättare för dem i deras studiesituation. Vi
ska också se över hur vi kan hjälpa och stötta elever
som går i särskolan och i särvux.
När statsministern i en valrörelse säger att skolan
är viktig, då blir jag glad och stolt som socialdemo-
krat, för regeringen bedriver och ska fortsätta att
bedriva ett målmedvetet arbete för att förbättra må-
luppfyllelsen för att barn, ungdomar och vuxna ska få
de kunskaper de vill ha och behöver och för att barn
och ungdomar ska känna sig trygga.