Fru talman! Denna vackra vårdag känns denna
debatt ganska dyster. Den är lika gammal som EU:s
jordbrukspolitik, 50 år. Och när jag som är drygt 50
år ser mig själv i spegeln känner jag att jag skulle
behöva ett ansiktslyft. Det kanske också skulle behö-
vas ett lyft i den här debatten, men kanske även i
jordbrukspolitiken som vi diskuterar i dag.
Sedan 50-talet då EU fick en gemensam jord-
brukspolitik - vi har själva varit med några år - har
det runnit mycket vatten under broarna. Världen har
förändrats, men inte jordbrukspolitiken. Befolkningen
har ökat, men avstånden har minskat på grund av
snabba kommunikationer. Våra värderingar har för-
ändrats. Kunskapen ökar, och vi ställer andra krav på
våra livsmedel. Då måste kanske också politiken
förändras.
Egentligen är det självklart att livsmedelsproduk-
tionen hör framtiden till. Äta måste vi. Ca 90 % av
vår föda kommer från jordbruket. Åkern och betes-
marken kommer inom överskådlig framtid att utgöra
de viktigaste ekosystemen på vår jord. Vad gör vi för
att de ska fungera?
I framtiden har livsmedelssektorn, jordbruket och
förädlingsindustrin flera viktiga uppgifter. Diskussio-
nen bör därför utvidgas till att även omfatta konsu-
mentfrågor, som ingen har nämnt i kammaren i dag,
miljö, djurhälsa och regional utveckling.
Fru talman! Alla dessa frågor - den globala ut-
vecklingen, EU:s jordbrukspolitik, det nationella
jordbruket och miljöfrågorna - behandlas i ett och
samma betänkande. Betänkandet kanske också be-
skriver dilemmat att EU "äger" jordbruksfrågorna och
att de nationella parlamentens roll i utvecklingsarbe-
tet blir mer och mer svårhanterlig i ett demokratiskt
perspektiv.
Därför har, som många andra talare har sagt, ett
enigt utskott i betänkandet gett ett tydligt tillkännagi-
vande om en parlamentarisk kommitté som ska ha till
uppgift att följa upp utvecklingen ända fram till
2006-2007. Men det räcker naturligtvis inte med en
parlamentarisk kommitté. Det är ganska trögarbetat
många gånger.
Vi har i utskottet även skissas på en arbetsmodell
som ger oss bättre möjligheter i framtiden att arbeta
med alla EU-frågor, både inom jordbruket och inom
miljön - frågor som ofta hänger ihop.
Det pågår nu en väldigt intensiv diskussion, kan-
ske inte så mycket här i Sverige men i andra EU-
länder, om vad som ska hända med jordbruket i
framtiden. Stora och dramatiska händelser har bidra-
git till detta. Tyvärr är dessa händelser oftast av ne-
gativ art, t.ex. galna ko-sjukan, mul- och klövsjukan,
dioxinskandaler. Å andra sidan finns det också något
som är positivt, och det är t.ex. EU:s förestående
utvidgning.
De allra flesta är överens, tror jag, om att EU:s
gemensamma jordbrukspolitik måste förändras. Men
hur ska reformeringen gå till? Vad ska vi ha i stället?
Vi socialdemokrater har fem utgångspunkter i vår
vision om framtidens jordbruk. Sveriges bönder ska
producera säker och sund mat. Jordbruket och livs-
medelsproduktionen ska skötas ekologiskt, socialt
och ekonomiskt hållbart. Vi ska ha ett levande lant-
bruk i hela landet. Jordbruket är för oss inte enbart
viktigt för matproduktionen utan också, som många
andra har sagt här, för de andra värden det skapar och
för med sig. Dessutom ska jordbrukspolitiken vara
solidarisk, också i ett globalt perspektiv.
Fru talman! Detta är den vision som finns i min
ryggsäck. Detta med ryggsäck innebär för mig att det
som jag har lärt mig under mitt liv tar jag med mig,
och jag försöker lära mig att använda det i framtiden.
Då tror jag att det är ganska lätt att vandra vidare. Det
är nog svårare för de partier, kanske Centerpartiet,
Moderaterna och kd, som går med den gamla rygg-
säcken med tegelstenar i. Då är risken att man ramlar
baklänges och fastnar och inte ser de framtidsmöjlig-
heter som finns.
Det som kommer att hända närmast inom EU:s
jordbrukspolitik är att kommissionen i enlighet med
beslutet om Agenda 2000 under detta år kommer att
presentera s.k. halvtidsöversyner om utvecklingen
inom vissa marknadsordningar, t.ex. jordbruksgrödor,
mjölk och nötkött. Rapporterna kommer i huvudsak
att beskriva utvecklingen. Eventuella förändringsför-
slag blir troligen inte alltför stora, det har vi väl fått
lära oss de senaste åren.
Men jag tror ändå att den svenska positionen från
socialdemokratin är ganska klar. Jag tror att den ock-
så har lite stöd i den här debatten. Det handlar om
stöd till miljö- och landsbygdsutvecklingen - gärna
mer och gärna på ett nytt sätt - men att vi ska avskaf-
fa stöd som är handelssnedvridande. Jag är, i motsats
till Jonas Ringqvist, inte beredd att i dag lägga fram
ett färdigt förslag om hur dessa program ska se ut.
Det är ju därför vi har varit överens om att vi ska ha
en kommitté där vi försöker hitta de bästa möjliga
lösningarna inför framtiden.
Oavsett hur långtgående besluten i samband med
den översyn som också har påbörjats i Sverige blir
börjar naturligtvis också diskussionen om vad som
ska hända i nästa period, 2007-2013. Det finns ju ett
budgettryck inom EU. Vi vet att EU inte kan låna
pengar på samma sätt som regeringar och nationella
parlament kan göra utan måste finansieras med med-
lemsavgifter. Samtidigt har vi den förväntade externa
pressen från WTO-förhandlingarna. Då förstår vi att
beslut om stora förändringar kommer att fattas de
närmaste åren.
Jag tror inte att jordbrukspolitikens framtid heter
total avreglering och marknadsanpassning. I stället
tror jag att det är viktigt att vi funderar på hur vi ska
använda våra gemensamma jordbruksresurser på ett
sätt som tar fasta på konsumenternas, böndernas och
samhällets behov i vidare perspektiv.
Jag ser tre nyckelord för framtidens jordbruk. Den
ska vara säkert, hållbart och etiskt. Frågan om en
säker jordbruks- och livsmedelskedja har varit en
ledstjärna i det svenska arbetet och har nu också fått
vissa framgångar inom EU. Vi har t.ex. den s.k. vit-
boken om livsmedelssäkerhet.
Ordet "hållbart" har varit synonymt med mil-
jövänligt. I det här landet har vi naturligtvis satsat
väldigt mycket på ekologiskt jordbruk. Jag är lika
oroad som Gudrun Lindvall angående den debatt som
nu pågår i massmedierna för eller emot ekologiskt
jordbruk. Jag tycker att den är väldigt osmaklig när
det finns många människor, många konsumenter, i
det här landet som har valt ekologiskt odlade pro-
dukter som en fråga om livsstil. När man får dessa
påhopp, som inte ens är sakliga, i massmedierna, är
det inte speciellt roligt för oss konsumenter.
Det oroade mig också lite grann när jag lyssnade
på Ingvar Eriksson när han i sitt första anförande sade
att målet om ekologisk odling på 20 % inte kan nås
om man inte lägger väldigt mycket mer pengar på det.
Jag kan tala om för Ingvar Eriksson att jag kommer
från Gävleborg, och vi har redan nått över 20 %. Det
kan naturligtvis vara så att man i Ingvar Erikssons
trakter, med stora spannmålsbönder, inte ens når upp
till 1 %. Då förstår jag att man inte tycker om ekolo-
gisk odling.
En hållbar produktion måste också vara hållbar
utifrån ekonomiska och sociala aspekter. Det är frå-
gan om en levande landsbygd och utvecklingen i
företagen som kommer med tiden.
Likaså tror jag att etiken är väldigt viktig. Inte
minst är den viktig för de unga människorna. När
man lyssnar på deras ord, deras debatter, talar de om
etik när den här kammaren talar om bönder. Att vi
måste ta hänsyn till de djur som människan har i sin
tjänst är de flesta överens om, men hur omsätter vi
etiken i praktiken och sprider den vidare inom EU?
Naturligtvis är också den globala rättvisan en etisk
fråga när 800 miljoner människor lider av svält, un-
dernäring och hunger.
Man ska veta att det totala jordbruksstödet i värl-
den är 250 miljarder dollar och att det samlade bi-
ståndet är 50 miljarder dollar. Vi vet också att det i
fattiga länder oftast är kvinnan som är den livsme-
delsproducerande parten i familjen. Om man tittar på
den bilden kanske man ställer sig frågan: Hur kan vi
handla själva för att underlätta att världen blir bättre?
Fru talman! Jag känner inte igen mig i den pessi-
mism som jag hört här i debatten. Jag har precis från
LRF i Gävleborgs län fått en rapport om jordbrukets
betydelse för Gävleborgs län. Den är positiv. Man ser
möjligheterna i stället för att fastna i en gammal
ryggsäck och hamna i ett dike och ligga kvar där och
sprattla när de andra diskuterar vår framtid.
Fru talman! Det finns mycket att göra de närmaste
åren för utskottet, som nu går in i sina sista debatter.
Jag garanterar att jordbruket kommer att vara ett av
de viktigaste områdena de närmaste fyra åren i det
här utskottet. Med dessa ord vill jag yrka bifall till
förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reser-
vationer.