Fru talman! Det är hög tid att lyfta bonden upp ur
den depression och pessimism som har rått under
senare år. Av olika skäl har en pessimism drabbat
jordbruket. Det har ofta handlat om svåra vägval för
bonden - att vara eller inte vara. Det har handlat om
konkurrensneutralitet och löften som inte har infriats
fullt ut. Fortfarande väntar vi på en hel del som borde
infrias.
Den Björkska utredningen behandlar framtiden
och det som måste göras för att återge bonden arbets-
glädjen, styrkan och tron på framtiden. Att genomföra
den Björkska utredningens alla förslag är på sin plats.
Den måste fullföljas.
Så här i vårens grönska kan vi minnas det fantas-
tiska odlingslandskapet, de böljande fälten och de
fina betesmarkerna. Det är bondens naturliga miljö-
vård. Utan den svenska bonden, utan betesdjuren och
utan odlingsmarkerna skulle Sverige inte längre vara
sig likt.
Den översyn och nödvändiga reformering som
pågår både inom Sverige och inom EU måste ha som
utgångspunkt att på alla plan stärka den svenska bon-
den, garantera en trygg och positiv framtid och un-
derlätta generationsväxlingar och nyetableringar.
Detta gäller också jordbruket i Norrlands inland och
fjälljordbruket.
Vi vill - och vi säger - att hela Sverige ska få
chansen att leva. Jordbruk och skogsbruk är fortfa-
rande kanske de viktigaste basnäringarna i det svens-
ka inlandet och även i fjällnära områden.
Det är naturligtvis viktigt att översynen och re-
formeringen, som delvis pågår hos oss och i hela det
övriga Europa, får en seriös hantering. Det får dock
inte ske bara på EU-nivå och på regeringsnivå i Sve-
rige. Utskottet har glädjande nog kommit överens om
att göra ett tillkännagivande om att tillsätta en parla-
mentarisk kommitté med uppgift att utarbeta en
svensk strategi för den framtida gemensamma jord-
brukspolitiken fr.o.m. nästa programtid 2006. Det är
en oerhört viktig fråga.
Kristdemokraterna har, som alltid i jordbruksfrå-
gor, haft ett antal motioner, som nu har resulterat i ett
antal reservationer. Det handlar om hela 14 reserva-
tioner, som vi naturligtvis inte fullt ut kommer att
yrka bifall till. En del reservationer är våra egna,
andra är gemensamma. Det finns hos partierna en
gemensam grund i väldigt mycket när det gäller jord-
brukspolitiken.
Jag vill nämna några av reservationerna. Främst
handlar det om den gemensamma jordbrukspolitikens
inriktning. Det är viktigt att tydligt markera att den
svenska bonden måste få en chans att överleva, och
att det svenska jordbrukslandskapet ska garanteras
den biologiska mångfalden och allt det fina som vi
vill ska finnas kvar till kommande generationer.
Vi har också en reservation som berör den rent
nationella inriktningen och en som handlar om gene-
rationsväxlingen. Om man inte klarar av en genera-
tionsväxling på ett acceptabelt sätt ställer man sig
alltid frågan när man kommer upp i åren: Att vara
eller inte vara? Har vi någon som vill ta över, eller är
det slut med jordbruket för familjens del? Av det
skälet har vi också sagt detta i en reservation som rör
konsekvensutredning.
Om vi gör en djupdykning i jordbrukets betydelse
för det här landet kommer vi att förstå vidden av
denna betydelse på alla plan. Vi har Europas och
kanske världens bästa, renaste och finaste livsmedel -
tack vare bonden.
Vi har också en reservation som handlar om jord-
brukets konkurrensvillkor. Vi tycker att det går all-
deles för långsamt med infriandet av löftena om att få
ryggsäcken avlastad som regeringen har gett bönder-
na. Det är inte roligt att varje gång man pratar jord-
brukspolitik behöva prata om en ryggsäck som i själ-
va verket borde vara borta. Det handlar om att lyfta
fram de svenska bönderna så att de känner att de har
samma möjligheter och konkurrensvillkor som bön-
derna i övriga Europa.
Jag tar för givet att de löften som regeringen har
givit sedan några år tillbaka, framför allt när det gäl-
ler dieselskatten, äntligen ska kunna infrias.
Jag vill också säga något om Kristdemokraternas
budgetalternativ. Vi har tidigare redovisat ett antal
punkter där vi sänker dieselskatten till 53 öre per liter,
dvs. till en nivå som är likställd den som gäller för
övriga bönder i Europa.
Vi har också nämnt att vi vill ha mer pengar till
miljö- och landsbygdsprogrammen. Där missade ju
regeringen 400-500 miljoner per år. I framtiden
kommer det kanske att läggas mer tyngd i lands-
bygds- och miljöprogrammen i de områden som berör
skogs- och mellanbygderna. Detta gäller inte minst
jordbruket i norra Sverige, fjälljordbruket. Det är
viktigt att även nationellt skjuta till pengar på detta
område.
Vi har också pekat på den sociala situation som
bonden befinner sig i. Stödet till avbytarverksamhe-
ten har avbrutits. En bonde vill, precis som alla andra
människor, dels ha fem veckors semester, dels ha
möjlighet att då och då ta någon dag ledigt. Det är ur
psykologisk synvinkel viktigt att man från statsmak-
tens sida ser detta som så viktigt att man är beredd att
stödja det. Därför har vi från Kristdemokraternas sida
i vår budget avsatt medel till detta.
Vi säger också att man måste ge ett rent stöd till
skördeskador. Man kan inte, som jordbruksministern
och andra företrädare för regeringen, säga att det ju
utgår skördeskadeersättning. Man säger att näringen
totalt sett inte har lidit någon brist det år som gick,
och att det trots allt gått ganska bra. Men den enskilde
bonden, individen, kan inte några år i sträck drabbas
av stora skördeskador och ändå överleva.
Jag har inte tänkt yrka bifall annat än till reserva-
tion nr 5 som berör den gemensamma jordbrukspoli-
tikens inriktning. Det är en huvudfråga inför framti-
den som ska hjälpa jordbruket i Sverige att överleva
och få bonden att känna sig trygg. Det är en garanti
som vi alla borde ge den svenska bonden.
Sverige och EU får inte glömma tredje världen.
Det vimlar av människor och inte minst barn som
ägnar hela sin dag och ibland natt för att få fram mat.
Mat till världens hungrande människor måste bli en
framtidsfråga både för oss här och för EU. Det måste
komma upp tydligare på programmet. WTO-frågorna
är inte oviktiga i det sammanhanget. Murarna måste
rivas. Vi är alla bara människor i samma båt, lika
mycket värda och med lika rättigheter. Men tyvärr
har vi i dag inte samma möjligheter.
Fru talman! Jag vill med detta understryka bon-
dens viktiga roll för framtiden. Det pågår utredningar.
Jag har förhoppningen att den parlamentariska kom-
mitté som regeringen nu ska tillsätta på utskottets och
riksdagens initiativ ska få arbeta fram ett bra och fint
program som ska garantera och säkra framtiden.
Bonden i Sverige kan då leva i trygghet och överläm-
na sitt jordbruk till kommande generationer och kän-
na trygghet i det.