Fru talman! Jag vill ställa några frågor till Gudrun
Lindvall som jag ställt till Vänsterpartiet tidigare.
Först vill jag instämma i att framtidstron finns natur-
ligtvis. Vi har ju sett en tendens till att också investe-
ringarna ökar i vissa delar av landet, framför allt att
yngre tar över. För övrigt tycker jag att löften trots
allt ska hållas, att i överenskommelser hålla det man
har lovat.
Min fråga gäller Miljöpartiets inställning. I liv-
skvalitetsfrågor vet vi att den är att leva nära naturen,
att människor ska trivas med tillvaron. Men jag tän-
ker på mjölkbönderna, som Gudrun Lindvall själv
nämnde. Mjölkbonden är lite utsatt genom inlåsthe-
ten. Det är inte så enkelt att ta ledigt ibland. Man är
väldigt bunden till marken, jorden och till mjölkning-
en. Avbytarstödet är en fråga som man skulle kunna
hitta bra lösningar på och där man psykologiskt visar
att det här är någonting som ska gälla också mjölk-
bonden som alla andra. Då kan man undra varför
Vänsterpartiet tillsammans med Miljöpartiet inte har
lyckats övertala regeringen och sagt: Peka på att detta
är viktigt. Låt oss börja med en mindre insats och
kanske bygga ut senare när vi gör omläggningen av
programmet och möjligen baka in det i miljö- och
landsbygdsstödet. Hade det inte varit någonting att
satsa på?
Vad är Miljöpartiets inställning till detta? Det är
människor det handlar om.