Fru talman! Det är glädjande att vara ute och tala
med bönder i dag. Det finns en enorm framtidstro i
många fall. Det finns en stor entreprenörsanda, en
stor vilja till utveckling, ett intresse för ny teknik och
för nya odlingsmetoder. Det finns utan tvekan en
vetskap om att det här finns någonting att satsa på
som man kan försörja sig på och som kan ge vinst
och som dessutom kan vara ett oerhört stimulerande
yrke.
Men man kan också hitta precis motsatsen när
man är ute och talar med bönder, nämligen en arro-
gans mot oss politiker som inte förstår hur det är att
sitta och harva just precis den egna fåran, en noncha-
lans över de åtgärder som vidtas och ett ointresse att
utveckla företagen.
Jag tycker att den skillnad som finns beroende på
vilka kategorier bönder som man talar om i dag är
slående. Ni har säkert alla mött den. Men den är ock-
så oroande. Dessa positiva bönder är de ekologiska
lantbrukarna som ofta samlas och diskuterar, utveck-
lar sina företag och vill någonting. Och det känns som
en enormt positiv potential i Sverige. De andra är de
som kanske gör som pappa har gjort och som inte
riktigt ser en framtid i det som de håller på med.
Jag ska läsa upp några pratminus ur en artikel.
En person säger följande:
I dag är lantbrukets egna tidningar de som är värst
när det gäller att sabla ned lantbrukets och köttets
framtid.
Han säger också:
Det enda som svenska lantbrukare talar om är die-
selskatt och LRF, två helt irrelevanta begrepp för
ekonomin i deras enskilda företag.
Denna person säger vidare:
I stället är det viktigt att koncentrera sig på styr-
kan i svensk köttproduktion för att vända den negati-
va utvecklingen där produktionen inte alls håller
takten med den konsumtionsökning som sker.
Han fortsätter:
Det finns en massa positiva förutsättningar här,
och det finns massor av marknader, och det gäller alla
djurslag, såväl nöt, gris som fjäderfä.
Vem är då denna person? Jo, det är den nya di-
rektören i Swedish Meats, Peter Rasztar, som kom-
mer från Danmark. Han skulle kunna lägga till de
gnälliga politikerna också som står här och talar om
denna erbarmliga ryggsäck, dvs. om dieselskatten
som är helt irrelevant när det gäller ekonomin för de
enskilda företagen. Vi måste sluta med dessa diskus-
sioner.
Den svenska ryggsäcken har knäckt en bondeleda-
re och fått en partiledare att lämna in, och den är
irrelevant för de enskilda företagens ekonomi. Det är
inte det som vi ska diskutera. Vi ska diskutera det
som de ekologiska lantbrukarna diskuterar, den fram-
tidstro som kan finnas i svensk lantbruk. Det är näm-
ligen precis som Peter Rasztar säger, att det finns en
massa positiva förutsättningar här. Låt oss diskutera
dem.
Det är utan tvekan så att de 10 miljarder som EU-
medlemskapet har tillfört svensk lantbruk syns. Vi
har världens mest moderna traktorpark. Åk ut nu
under vårbruket och titta hur det ser ut på åkrarna.
Det är stora maskiner med breda hjul, nytt och mo-
dernt. Dessutom har det under senaste två åren in-
vesterats i ladugårdsbyggnader i Sverige som aldrig
förr. Och det intressanta är att det har skett ett gene-
rationsskifte i lantbruket, och de som tar över investe-
rar för de kan räkna pengar.
Jag skulle därför verkligen önska att vi kommer
ifrån allt detta gnäll. Det är svårt att knäcka dessa
myter om att det är så negativt. För vissa partier kan-
ske det är en livsluft, men det är definitivt inget som
skapar en framtid. Och vad det åstadkommer är att
många unga människor i dag inte vågar söka till lant-
bruksskolorna därför att de tror på gnället. De tror att
det inte finns en framtid i lantbruket, vilket innebär
att många lantbrukare i dag har svårt att hitta männi-
skor som vill jobba hos dem. Det finns t.o.m. fall där
lantbrukare får lägga ned mjölkproduktionen därför
att de inte hittar någon som vill arbeta hos dem. Och
de som jobbar i lantbruket säger att det i dag går att
välja, och då väljer de vem de arbetar hos. Och det är
naturligtvis riktigt. Det är en marknad vi har.
Det ekologiska lantbruket har ingen ryggsäck. En
av de ekologiska lantbrukare som finns i min närhet
brukar åka ut på LRF-mötena och säga:
Min förtjänst ökade med 25 % sedan jag ställde
om mitt lantbruk till ekologiskt lantbruk. Jag har
25 % högre vinst i dag. Så kan ni också göra.
Det är naturligtvis ganska provocerande. Nu är
han en duktig lantbrukare och hade säkert en bra
ekonomi även som konventionell lantbrukare. Men de
ekologiska lantbrukarna har ingen ryggsäck. De har
inte den ryggsäck som ni talar om när det gäller skat-
ter på bekämpningsmedel och handelsgödsel. De tar
ut ett högre pris på sina produkter, och de har en
bättre ekonomi i sitt lantbruksföretag. Det är ett fak-
tum.
Denna marknad ökar dessutom i EU. Om vi är
med i EU måste vi försöka hitta de nischer som gör
att det svenska lantbrukets fördelar kan utnyttjas. Det
kommer nu en ekologisk kyckling till Sverige. Den
har börjat produceras. Den ska börja säljas i Konsu-
maffärer, och konceptet kommer från Frankrike. Vi
ligger alltså inte alltid först i alla lägen fast vi låtsas
det.
Det talas mycket om att vi i Sverige har fått en
sänkt prisnivå. Och som åhörare kan man tro att vi
här i riksdagen sitter och bestämmer priser på lant-
bruksprodukter. Men det gör vi inte. Vi har inte en
planekonomi. Vi har en marknadsekonomi. Och kan
bönder vara duktiga och sälja sin havre till USA för
höga priser är det fullt tillåtet. Kan man gå ihop med
danskarna som man också gör och sälja korn dyrt är
det fullt tillåtet, och det gör man också. De priser som
det handlar om är de garanterade priserna som bön-
derna får om de vill sälja till staten. Men sedan är det
fullt möjligt för bönderna att ta ut precis de höga
extrapriser som de över huvud taget kan få. Och na-
turligtvis ska de göra det. Naturligtvis ska de se till att
de producerar så goda produkter att de kan få ut ett
merpris.
Ibland blir man förvånad när man hör hur det ser
ut. Jag har kontakt med en lantbrukare som numera
återtar allt kött. Det handlar om en bonde som har ett
stort ekologiskt lantbruk och som skickar sina djur för
slakt på närmaste slakteri, men han tar tillbaka allting
och säljer direkt till affär. Han får då ut ett merpris på
betydligt mer än det dubbla. Detta innebär naturligt-
vis att han nu kommer att bygga ett eget slakteri. Han
inser att om han tar in flera led i sin egen regi så tjä-
nar han pengar på det. Men han menar också att han
bara genom att återta alla djur så har han förändrat sin
situation radikalt. Det måste alltså till lite annat tän-
kande. Man kan inte alla gånger göra som far och
farfar gjorde.
Det påstås också i Sverige att många jordbruk
läggs ned. Och som i många andra fall måste man
fråga sig varför det läggs ned jordbruk. Små jordbruk
läggs ned. Ett av skälen är EU. Det är nämligen så att
de bidrag som kommer har gjort att markpriserna har
ökat, vilket innebär att om man inte kan ärva sitt
lantbruk utan måste köpa det, då måste det vara en
tillräckligt stor gård för att man ska kunna få in så
mycket pengar att man klarar lånen eftersom priset
har blivit högre. Därför finns det i många fall inte
avsättning för små gårdar i udda bygder. Norra Upp-
land är ett typexempel på det. Men det som händer är
inte att gården läggs ned utan att bondens granne tar
över gården. Och samma areal odlas i Sverige som
när vi gick in i EU. Det produceras precis lika mycket
som tidigare, och där är det produktionsbegränsningar
i EU. Vi producerar så mycket mjölk vi får, och vi
producerar så mycket nötkött vi får, dvs. vi utnyttjar
de möjligheter som finns fullt ut. Vi tar ut nästan
exakt det antal handjursbidrag som finns.
Jag skulle verkligen önska att det blev en hyfsning
i debatten. Det är inte negativt att vara bonde i Sveri-
ge. Det finns enorma potentialer och möjligheter, och
det går att tjäna pengar.
När det gäller lika villkor kan vi se att Danmark
har tio gånger lägre miljöstöd och tio gånger högre
skatt på bekämpningsmedel. Och ett av skälen till att
Miljöpartiet är intresserat av en återföring av mil-
jöavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel
är just detta, att det därigenom finns en möjlighet att
öka skatten på bekämpningsmedel och återföra dessa
pengar till lantbruket och se till att vi ökar miljöstyr-
ningen på det sättet. Vi hoppas att det kommer att
hända. Danmark har gjort så. Man har sett till att höja
skatten på bekämpningsmedel rejält och återfört
pengarna till lantbruket. Man får därmed en starkare
styrande miljöeffekt, och man börjar se effekter.
Alltfler slutar använda bekämpningsmedel i Dan-
mark. Där är naturligtvis skälet att man har mycket
lättare jordar och ser direkt att det rinner ned i grund-
vattnet. Man har alltså problem.
Jag måste också säga att lantbruket har påverkat
den biologiska mångfalden, i alla fall fram till 50-
talet. Sedan skedde det en förändring. Det kan man se
inte bara i Sverige utan även på många andra håll där
det kemikaliserade lantbruket i dag gör att den biolo-
giska mångfalden i odlingslandskapet har det mycket
svårt.
Det finns en känd naturvårdare som brukar hävda
att en spannmålsåker är lika fattig på biologisk mång-
fald som en asfalterad parkeringsplats. I dag är det
ekologiska lantbruket som gör att många av de arter
som är beroende av ett odlingslandskap har en chans
att finnas kvar.
Från Miljöpartiets sida har vi många reservationer
i det här betänkandet. Jag vill yrka bifall till reserva-
tion 10, men naturligtvis står vi bakom samtliga våra
reservationer.
Jag vill bara kort säga att det som verkligen behö-
ver tas bort av EU:s stöd är exportstöden för djur. En
halv miljon djur skeppas med exportstöd till norra
Afrika och Mellanöstern i transporter som ibland tar
upp till en vecka till en slakt som är fruktansvärt
grym. Om de exportstöden för levande djur försvin-
ner har EU tagit ett steg framåt när det gäller djur-
skyddet. Där börjar Sverige bli omsprunget. De in-
redda burar som vi tagit ett beslut om och som de
investeras i nu kommer inte att godkännas av Tysk-
land, Holland väntas gå efter och även Belgien.
Ibland måste vi nog fundera på vad vi gör för någon-
ting. Vi får höra att det konventionella lantbruket blir
allt miljövänligare. Det är tyvärr inte sant. Använd-
ningen av bekämpningsmedel ökar.
Vi har två divergerande strömmar i lantbruksut-
veckling i dag. Vi har en som är positiv och med
framtidstro som inte använder kemikalier och som
hittar möjligheter, som är innovativ och vill göra
förändringar, som tjänar pengar. Så har vi en annan,
som säkert också tjänar en del pengar, där man rein-
vesterar, och det är naturligt att man gör så. Det är
som med pensionsförsäkringen att man inte vill be-
höva skatta pengarna. Det gäller att öka investeringen
i sitt lantbruk. Det finns naturligtvis pengar även där
att tjäna. Men vi måste, som Peter Rasztar säger, sluta
med den självkritik som tyvärr bara är negativ.