Fru talman! Det finns ett ganska enkelt svar på
det: Bondeorganisationen vill inte det. Vi anser näm-
ligen att det är väldigt viktigt att lyssna på brukarna.
Vi hade under flera år det som ett krav vi skulle öka
avsättningarna till avbytartjänst. Så tog vi kontakt
med LRF om hur vi skulle utforma det. Då sade LRF:
Kan ni inte släppa det kravet? Vi vill inte. LRF valde
att ta över verksamheten. Nu har man fått i gång den
verksamheten och vill inte ha en statlig inblandning
igen. Det är skälet.
Jag tycker att det är viktigt att man lyssnar på
lantbrukarnas organisation LRF i det här fallet. De ser
att det fungerar i den organisation som de själva har
skapat. Det finns ingen anledning att av politiska skäl
- ska vi kalla det valfläskskäl - kräva ut någonting
som lantbrukarna själva inte vill ha. Det fungerar.
Dessutom kan man se att detta ökar snabbt på de
flesta mjölkgårdar i dag beroende på hur många kor
de har, och många mjölkgårdar har i dag anställda.
Det innebär att det här för många mjölkbönder inte är
något problem. Det problem som mjölkgårdarna har
haft är att hitta folk som vill arbeta.
Det var en mycket intressant artikel i en av lant-
brukstidningarna som visar att alltfler kvinnor i dag
söker sig till lantbruksgårdarna, och de är just intres-
serade av mjölkproduktion. Vi kanske kommer tillba-
ka dit där vi var för 50-100 år sedan där det är kvin-
norna som har hand om kor och mjölkning. Det in-
tressanta var att en lantbrukare som hade tre fyra
kvinnor anställda menade att kvinnorna är duktigare
när det gäller kor än män. Det är möjligt.
Vi hade hemskt gärna varit med om att få fram
pengar till en avbytartjänst, men lantbrukarna ville
inte.