Fru talman! Jag vill anknyta till den fråga för-
svarsministern svarade på vid dagens frågestund. Jag
tolkade försvarsministerns tydliga stöd för överbefäl-
havaren som en stark markering av en stor förståelse
för den argumentation som militärledningen har fram-
fört i sitt brev till de anställda. Det är gott och väl,
och ingen tvivlar på försvarsministerns goda avsikter.
Vad vi däremot tvivlar på, också efter denna höst, är
möjligheterna att de facto leverera allt det goda som
försvarsministern talar väl om.
Hur menar försvarsministern att verksamhetsneut-
ralitet, som har varit det centrala i riksdagsbesluten
såväl 1996 som 1998, skall kunna bli en realitet om
de medel som skall bekosta denna neutralitet inte
tillförs förrän i efterhand? En mängd av de internatio-
nella samarbetsprojekt som försvarsministern talat sig
varm för, en mängd av de försvarsindustriella kom-
petenser som är de centrala för oss att behålla även i
framtiden, försvinner de facto under denna tid som
Försvarsmakten väntar på efterhandskompensationen.
Jag vill gärna veta hur försvarsministern har för av-
sikt att lösa detta.