Fru talman! Ärade riksdagsledamöter! Ni är inte
många, men ni är naggande goda.
Jag kommer i min plädering att hålla mig till för-
svarets ekonomi och de värnpliktigas situation.
Min kära kollega Stig Sandström kommer senare
att ta upp inriktningen av försvaret med sikte på
framtiden.
Under de senaste veckorna har medierna varit
fyllda av diskussioner kring försvarets ekonomi. Var
och varannan dag har vi fått läsa om det i tidningen.
Orsaken är den s.k. anslagsförordningen och effekter-
na av den på försvarets köpkraft. Argumenten har
haglat, åsikterna har gått isär och påståendena har
korsat varandra! Och vem som har ljugit eller ej,
Henrik Landerholm, återstår nog att reda ut.
Det låter som om kassan är tom, men det är den
inte. Det finns 20 miljarder för 1999 till investeringar,
dvs. materiel i första hand, och det finns nästan 40
miljarder till det militära försvaret.
Man har i debatten kunnat tolka in att problemen
med ekonomin kommit som en fullständig överrask-
ning. Men det framgår klart i budgetpropositionen att
problemen med ekonomin och uppföljningen av eko-
nomin har kunnat konstaterats både 1997 och 1998.
Regeringen säger vidare att den nya organisationen
av högkvarteret kommer att ge förutsättningar för ett
bättre ekonomiskt underlag och större säkerhet i pla-
neringen. Regeringen har tillskrivit Försvarsmakten
att den skall vara mycket restriktiv med kostnadsdri-
vande åtgärder och reducera sin verksamhet inom
bl.a. materielanskaffning. Det är klart att kunskapen
om brister i ekonomin har varit en realitet. Vi har i
utskottet tagit initiativ till uppföljnings- och utvärde-
ringsprojekt, som jag tycker är väldigt viktigt. Jag
anser att det är mycket viktigt att ha ett bra ekonomi-
system som ger möjlighet till kontroll och uppfölj-
ning. Efter mina år i det politiska livet vet jag att det
är A och O.
Utskottet har arbetat hårt och seriöst med proble-
men kring anslagsförordningen - den anslagsförord-
ning som nu skall gälla såväl Försvarsmakten som
alla andra statliga funktioner. Man skall alltså betala
materiel via anslaget vid leverans, mot att man tidiga-
re betalade i förskott till försvarsindustrin via sina
anslag. Nu är det i stället Försvarets materielverk som
tar lån och gör dessa förskottsinbetalningar om man
anser att det är ekonomiskt försvarsbart när man be-
ställer materiel.
I början när vi diskuterade det här i utskottet fick
man uppfattningen att det bara handlade om att mate-
riel som redan var betalt via anslaget i förskott när det
levererats skulle betalas en gång till. Men frågan är
inte så enkel, även om detta problem var av det mer
komplicerade slaget. Det handlar om överbeställning-
ar. Det handlar om att Försvarsmakten av erfarenhet
har märkt att leveranserna från försvarsindustrin varit
försenade och att man tog till i överkant när man
beställde varor. När försvarsindustrin nu skärpt sina
villkor och leveranserna kommer i tid kostar det na-
turligtvis mer. Det finns också en diskussion om
räntor, som kan vara till fördel för försvaret, som man
inte heller vet hur det påverkar.
Vi har arbetat med frågan. Flera förslag har kom-
mit fram, diskuterats och förkastats. Det som varit
inriktningen är att hålla lösningen på problemet inom
budgettaket. Det är viktigt.
Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpar-
tiet inledde ju sina förhandlingar efter valet. Inom
vissa områden skall vi utveckla politiken tillsam-
mans. Vi enades om ett budgettak och en avbetal-
ningsplan för statsskulden. I denna överenskommelse
inkluderades inte innehållet för 1999 - märk väl! - i
försvarsbudgeten, men taket var helt klart. Vänster-
partiet kan aldrig acceptera mer pengar till försvaret.
Det finns många viktiga områden som handlar om
människors liv och livsvillkor som är mycket ange-
lägna att satsa på när ekonomin tillåter det.
När jag säger att innehållet i försvarets budget var
för 1999 kommer vi naturligtvis att med kontrollsta-
tioner få möjlighet att diskutera innehållet framgent.
Henrik Landerholm säger att det är 9 miljarder
som fattas. Men i den budget som ligger för modera-
terna är det ungefär 2 miljarder för 1999.
Den lösning som våra tre partier Socialdemokra-
terna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har blivit över-
ens om innebär att försvaret vid behov får låna upp
till 10 % i en anslagskredit. Denna kredit innebär ca 2
miljarder kronor som man vid behov får disponera.
Men innan dess skall försvaret se över vad som är
viktigast för att behålla kompetensen som erfordras
för det militära försvaret, aktuella försvarsprojekt och
materiel.
I samband med överenskommelsen lade Social-
demokraterna in ett extra yrkande i texten. Det står på
s. 69 i handlingen:
"I en situation med en vikande internationell för-
svarsindustrimarknad och skärpt konkurrenssituation,
främst från Förenta staterna, anser utskottet det an-
geläget att regeringen vidtar ytterligare åtgärder i
syfte att skapa bättre förutsättningar för angelägna
exportframgångar för våra viktigaste materielprojekt,
däribland JAS 39 Gripen."
Denna uppfattning delas inte av oss. Vi har till-
sammans med Miljöpartiet reserverat oss mot detta. I
reservationen säger vi: Vi anser inte att försvaret
förutsätter ett europeiskt vapenindustrisamarbete som
därmed hamnar utanför den svenska vapenexportlag-
stiftningens kontroll. Vi anser inte heller att regering-
en aktivt skall främja svensk vapenexport.
Både i vår motion om krav på ett nytt försvarsbe-
slut och i denna reservation ger vi uttryck för vår
åsikt. Det nuvarande försvaret är alltför materieltyngt
och mycket uppknutet till försvarsindustrins intres-
sen. Vi tar i vår motion speciellt fram JAS 39 Gripen.
Detta flygplan kostar 7-8 miljarder kronor per år.
De här kostnaderna har blivit som en gökunge i
materielanskaffandet, och vi från Vänsterpartiet rea-
gerade t.o.m. när ägget lades i boet. Vi har sett att
gökungen är ett stort problem framgent.
Med en minskad värnplikt och en annan om-
världsanalys som grund för försvarspolitiken kommer
dessa plan att flygas minimalt eller sättas in i hangar-
er. Det hävdas ju från militärt håll att materiel har en
begränsad livslängd och att den tekniska utvecklingen
går fram oerhört fort. Jag undrar vad som händer med
de här planen om tio år.
Björn Rosengren och Björn von Sydow säger i en
artikel den 9 december i DN:
"Vårt totalförsvar är fortfarande till stora delar ut-
format utifrån kalla krigets hot om en storskalig inva-
sion från före detta Sovjetunionen och Warszawa-
pakten. Vi måste ändra på det!"
De orden håller jag fullständigt med Björn von
Sydow om.
Att då binda upp sig för långa serier och tung och
dyr materiel är otaktiskt. Det begränsar vår handlings-
förmåga och anpassningsförmåga. Vi ser oerhört
mycket större och bättre användning för dessa pengar,
naturligtvis. Därför måste Försvarsmakten, som vi
säger i vår motion, gå in och omförhandla när det
gäller planen.
Trots att omvärlden ser så annorlunda ut i dag
finns det alltså tendenser på olika håll att hålla fast
vid det gamla sättet att se vårt försvar.
Det förslag som vi är överens om och som vi lagt
fram för att kunna lösa det jag vill kalla puckel-
problemet anser jag vara en strategisk reträtt i ordna-
de former. Något idiotstopp som skulle slå mot de
anställda, som med omedelbar verkan skulle få
springa från sina arbeten, tror vi inte är lösningen. Vi
tror att detta ger möjlighet till en vettig avveckling.
Nu har man fått rådrummet. Nu får man prioritera.
Bollen ligger hos regeringen och Försvarsmakten.
En annan fråga av ekonomisk art är frågan om
teknikfaktorn. Det hävdas från försvaret att för-
svarsmateriel är väldigt speciellt och att uppräkningen
därmed borde vara större än vanligt när man diskute-
rar penningamängden. Vi ställer oss väldigt skeptiska
till detta.
Nu skall jag ta upp en annan fråga. Det handlar
om de värnpliktiga. Utvecklingen de senaste åren har
gått från allmän värnplikt till "selektiv värnplikt".
Förut gjorde i princip alla unga män värnplikt. Un-
dantagna var de som av olika anledningar fick an-
stånd eller befrielse eller sådana som vägrade att göra
värnplikten. Att göra lumpen var någonting allmänt
accepterat. I dag, 1998, är det bara 20 % av en årskull
unga män som gör värnplikten. Dessutom har kvin-
norna kommit in, och deras andel ökar successivt.
Vi i Vänsterpartiet anser att det är viktigt med
allmän värnplikt, även om den får bli selektiv på det
sätt som den är i dag. Det är behoven som skall styra.
Vi vill verkligen inte ha någon yrkesarmé. När ett
begränsat antal unga män och kvinnor gör värnplikten
betyder det samtidigt att det blir en väldigt stor skill-
nad mellan villkoren för dessa och villkoren för dem
som fortsätter att studera eller jobba.
Anledningen till att det är vettigt att faktiskt ha en
begränsad värnplikt är att alla har rätt att ha menings-
fulla arbetsuppgifter och känna att de gör nytta och
får en bra utbildning. Det betyder också att man
måste ha andra villkor och andra ersättningar och
kompensationer när värnplikten inte omfattar alla. De
värnpliktiga har själva rest krav på detta. De har ock-
så tyckt att man måste kunna anpassa villkoren för de
värnpliktiga till den allmänna situationen och de
allmänna normer och regler som finns i samhället.
Det handlar om permissionsrätt, civila förtroende-
uppdrag och skyddsfrågor.
Det pågår en pliktutredning, och den kommer del-
vis att ta upp dessa frågor. Vi återkommer med fler
och fördjupade diskussioner kring det när den tas
upp.
I vår motion har vi tagit upp två saker som vi
tycker är så uppenbart felaktiga i dag. En av dem är
matersättningen.
Det utgår olika matersättning beroende på hur
man rubricerar, men det är samma personer och
samma hunger som skall tillfredsställas. Vi tycker att
detta är orimligt och vill att man skall ha 95 kr per
dag i matersättning oavsett rubricering.
När kvinnorna har kommit in i det militära har de
också blivit orättvist behandlade. Eftersom de inte
kan använda försvarets kalsonger och annat måste de
naturligtvis inskaffa andra underkläder och annat som
kvinnor, till skillnad från män, har behov av. Jag
behöver inte gå in på detaljer. Vi vet alla vad det är.
Den ersättning som utgår visar att försvaret inte har
en aning om vad sådana saker kostar.
Dessa uppenbara fel och brister hoppas vi få åt-
gärda snarast. Om det inte kan ordnas på annat sätt
återkommer vi i budgeten år 2000. Då ämnar vi speci-
ficera hur dessa viktiga saker skall finansieras.