Fru talman! Ärade ledamöter i kammaren och
framtida protokolläsare!
När man lyssnar på den här debatten och jämför
med andra debatter under de senaste 20 åren är det
egentligen inte några större skillnader. Av det man
har hört i kväll skulle man kunna tro att omvärlden
inte har förändrats på 20 år. Både de stora frågorna
och de små låter ungefär likadana i dag som de se-
naste 20 åren. Men den faktiska situationen är ju att
världen har förändrats dramatiskt, inte minst de se-
naste tio åren.
Från en situation där världen präglades av mellan-
statliga krig har vi i dag en värld där det bara finns ett
enda mellanstatligt krig kvar, nämligen det mellan
Indien och Pakistan.
Vi har också under de gångna tio åren sett hur
militärutgifterna i världen har minskat dramatiskt. De
har minskat med 35 % internationellt. De har halve-
rats i Europa. De har minskat med 80 % i Ryssland.
Vi kan också konstatera hur det militära inva-
sionshotet har minskat. Miljöpartiet har under 1990-
talet gång på gång pekat på hur invasionshotet blivit
allt mindre för att till sist helt upphöra.
Det är med en viss tillfredsställelse vi kan kon-
statera att Miljöpartiets uppfattning i dag delas av
såväl regeringen som Överbefälhavaren, jag tror av
en majoritet av partierna i Sveriges riksdag.
Det här är dock en situation som inte innebär att
krigen har upphört i vår värld. Däremot är de i dag
lokala och regionala. Det är framför allt i tredje värl-
den som krigen förs. Men inte heller vår världsdel är
undantagen, vilket kriget i det forna Jugoslavien och
Kosovo påminner oss om.
Det är ett högt pris, i form av mänskligt lidande,
som vi får betala för de krig som fortsätter. Men det
är också ett högt pris för omvärlden, som man kan
räkna i kronor och ören, genom behovet av katastro-
finsatser, fredsbevarande operationer, livsmedelsför-
sörjning, flyktingströmmar, sjukvårdsinsatser, med-
lingsinsatser och återuppbyggnadsarbete under många
år. Det är ett oerhört högt pris.
Därför måste det viktigaste målet för vårt lands
säkerhetspolitik och för andra länders säkerhetspolitik
vara att aktivt förebygga och föregripa väpnade kon-
flikter.
Vi kan också se hur alltfler konflikter i dag har sitt
ursprung i bristen på demokrati, i extrem fattigdom
eller i miljöförstöring.
Därför bör säkerhetspolitiken i ett längre perspek-
tiv inrikta sig på just dessa tre områden. Det är oer-
hört viktigt att öka stödet till de länder som sakta men
säkert bygger upp sin demokrati och att stödja demo-
kratiska strukturer och institutionsbyggande. Det är
viktigt med ekonomisk hjälp till självhjälp för att
försöka förebygga extrem fattigdom, och det är vik-
tigt att fokusera på att identifiera och aktivt föregripa
och bekämpa potentiell miljöförstöring.
I ett kortare perspektiv bör försvars- och säker-
hetsansträngningarna för vår del inriktas på interna-
tionell krishantering och medverkan i fredsfrämjande
operationer i FN-regi. Det är också här jag med till-
fredsställelse konstaterar att Miljöpartiets politik för
att öka våra internationella ansträngningar också
delas av vår försvarsminister, som så sent som i dag i
en debattartikel skrev: "Jag tycker också att försvaret
bör satsa mer på de internationella uppdragen."
Vi kan, fru talman, konstatera att vi har en ny si-
tuation som innebär att hotbilden i dag är helt annor-
lunda. Det är också någonting som Miljöpartiet har
pekat på under 90-talet, dvs. hur hotbilden har föränd-
rats bort från de militära hoten till helt andra hot som
är icke-militära. Vi ser i dag hur hoten snarare tar sig
uttryck i allt från sönderrostande atomubåtar i Mur-
mansk via rysk maffiaverksamhet, ekonomisk brotts-
lighet, narkotikasmuggling och IT-sabotage till miljö-
förstöring. Detta är de reella hoten, och de kan inte
mötas med JAS-flygplan, ubåtar eller robotsystemet
BAMSE. Det krävs en helt annan inriktning på för-
svarspolitiken för att försvara oss mot de hoten. Ock-
så här kan jag med tillfredsställelse konstatera hur
försvarsministern ger stöd för Miljöpartiets uppfatt-
ning i dagens debattartikel. "- - - nya och annorlunda
hot mot Sverige".
Den medvetenhet som finns i allt större kretsar
och tar sig uttryck i ett och annat tal och en och annan
debattartikel måste också rimligtvis leda till slutsat-
ser, slutsatser som innebär stora förändringar av Sve-
riges försvarspolitik. När vi kan konstatera hur inva-
sionshotet helt har upphört att existera innebär det att
den försvarsstruktur som vi i dag har måste förändras,
eftersom den helt och hållet bygger på just det militä-
ra invasionshot som enligt militären inte längre finns.
Det är viktigt att se över sådant som krigsmateri-
elbeställningarna. Vi har i dag beställningar som
motsvarar 90 miljarder kronor de närmaste åren. Det
gäller JAS-flygplanet Gripen, artillerigranaten Bonus,
robotsystemet BAMSE, stridsvagnen Leopard, Strids-
fordon 90, kustkorvetter, torpeder, radarsystem och
stridsledningscentraler för 90 miljarder kronor, som
allt har motiverats av ett hot som inte längre finns.
Det är orimligt att hantera skattebetalarnas pengar på
ett sådant sätt att man fullföljer de här vapenbeställ-
ningarna.
Det är också viktigt att se över den allmänna
värnplikten, som också den bygger på en förlegad och
otidsenlig hotbild som låser fast militärutgifterna på
en extremt hög nivå. Vi har sett hur land efter land i
vår omgivning avvecklat den allmänna värnplikten
just därför att den är ett hinder för förnyelse av för-
svarspolitikens inriktning. Det är viktigt att inte utbil-
da vare sig militär eller civilpliktiga mer än vad som
behövs, därför att den främsta tillgången för militär
personal och civilpliktig personal är deras motivation.
Den är långt viktigare än kanske vapnet eller brand-
sprutan. Motivationen kommer just ur att vara be-
hövd. Utbildar man alldeles för många känner de sig
inte behövda, och därmed har man berövat dessa
personer den främsta motivationen. Den allmänna
värnplikten utgör ett av de främsta hindren för en
omorientering av den svenska försvarspolitiken, och
därför måste den avvecklas. Den är otidsenlig och
orättvis och den är inte funktionsenlig.
Det är också viktigt att se över regementesstruktu-
ren. Vi har en militär utbildningsstruktur som bygger
på både invasionshotet och den allmänna värnplikten,
och den är naturligtvis alldeles för överdimensionerad
för de behov som vi ser framöver när det gäller att
utbilda personal för internationella insatser i FN-regi.
Fru talman! De här förslagen till åtgärder och den
nya syn som vi ofta hör i tal och ser i debattartiklar
menar vi i Miljöpartiet också måste ta sig uttryck i
slutsatser och konkreta förändringar av försvarspoli-
tiken. Vi måste också i Sverige se att vi har möjlig-
heter att genom dessa förändringar minska militärut-
gifterna. De ligger till skillnad mot vad som är fallet i
vår omvärld kvar på samma nivå under 90-talet som
de låg på under 80-talet. De är fortfarande uppe i över
100 miljoner kronor varje dag. Det är också här som
jag med tillfredsställelse ser hur försvarsministern
delar Miljöpartiets syn, och jag vill återigen citera
försvarsministern från dagens debattartikel i Svenska
Dagbladet, där han säger: "Därför är jag övertygad
om att vi måste göra stora förändringar i försvaret,
som också kan innebära att vi satsar mindre pengar."
Dagens debatt handlar mycket om det ekonomis-
ka, och både Moderaternas företrädare och Kristde-
mokraternas företrädare talar om Miljöpartiet som
försvarsfientligt. Och jag får inte riktigt det där att gå
ihop. Vi talar om att skapa ett förvar mot de hot som
finns, men moderater och kristdemokrater talar om att
satsa mer pengar på vapen för ett försvar mot ett hot
som inte finns, och det kan inte betraktas som för-
svarsvänligt. Det är ju vi som står för det försvars-
vänliga, dvs. de förändringar som leder till ett försvar
mot de hot som finns. Det här knyter an till det jag
sade inledningsvis om att debatten inte har förändrats
så mycket. Moderaterna och kristdemokraterna ger
mig ett intryck av att vara fångade i en svunnen epoks
retorik, som i dag blir helt obegriplig.
Vi hörde Moderaternas företrädare säga att om
man nu inte tillför försvaret de här 6,3 miljarderna så
kommer man inte att kunna genomföra vapenköp för
9 miljarder de närmaste åren. Det här beskrivs och
utmålas som en fullständig katastrof. Det är en natt-
svart domedagsprofetia som kommer att haverera allt
i det här landet. Det är inte trovärdigt att bara för att
man eventuellt måste minska vapenbeställningarna
från 90 miljarder till 81 miljarder rasar korthuset
samman. Jag tycker att Moderaterna framför allt har
visat ett ekonomiskt lättsinne i den här debatten, när
man har varit beredd att tillföra försvaret 6 miljarder
av pengar som inte finns med tanke på den nya, mer
stringenta budgetprocess vi har och vikten av trovär-
digheten för budgetprocessen. Vi vet vad som händer
när trovärdigheten sviktar med i förlängningen höjda
räntor som slår stenhårt mot hushållen och mot in-
dustrin. Detta är moderaterna uppenbarligen beredda
att göra: spräcka trovärdigheten, spräcka ramarna,
tillföra mer pengar i elfte timmen och riskera hela den
ekonomiska politikens trovärdighet. Det är ett eko-
nomiskt lättsinne som övergår åtminstone mitt för-
stånd.
Problemet i dag är att vi har en överbefälhavare
och en försvarsmakt som inte förmår att hålla i peng-
arna och som har skaffat mer vapen än man har haft
anslag för med en överplanering på mellan 15 och
20 % som naturligtvis har lett till ekonomiska pro-
blem. Dessa försöker försvarsmakten skylla på politi-
kerna och kräver att vi i elfte timmen skall tillföra
6 miljarder. Ta dem var som helst ifrån, men ge oss
mer pengar! Där är det självklart att vi i försvarsut-
skottet säger nej. Det blir inte en krona mer utöver
den budget som Sveriges riksdag och regering har
beslutat om.
Fru talman! Jag vill också kommentera det myck-
et ovanliga tilltag som vi i dag blev medvetna om där
Sveriges överbefälhavare för skattebetalarnas pengar
skickar ut brev till 35 000 försvarsanställda och häv-
dar att politikerna har berövat honom ett antal miljar-
der kronor, tvärtemot tidigare beslut. Det är ett myck-
et ovanligt förfarande, och framför allt är det an-
märkningsvärt att påstå något som är rakt motsatt den
uppfattning som regeringen står för och som har dis-
kuterats.
Försvarsministerns tidigare obenägenhet i riksda-
gens frågestund i dag att ge ett fullödigt svar på hur
han ser på ÖB:s påståenden kan ge ett intryck av att
han som försvarsminister har abdikerat och att det är
ÖB som formulerar vad som är rätt eller inte rätt i
verklighetsbeskrivningen och inte regeringen.
Därför skulle jag uppskatta om försvarsministern
här i kväll i kammaren tydligt klargjorde att det inte
är överbefälhavarens verklighetsbeskrivning utan
regeringens uppfattning som han företräder.
Fru talman! Jag yrkar slutligen bifall till utskottets
hemställan i betänkandet med reservation för att jag
också yrkar bifall till reservation nr 6 under mom. 4.